Det senaste året har nödställda EU-medborgare i Sverige blivit utsatta för en rad brott.
Hur många är svårt att säga eftersom brottsrubriceringen skiljer sig från fall till fall.

Det som går att mäta är hur många antiromska hatbrott som har lett till åtal. Men långt ifrån alla nödställda EU-medborgare är romer och de flesta brott som riktas mot dem klassas inte som hatbrott.

Andrea Hammar är inspektör vid hatbrottsenheten i Stockholm. Hon betonar svårigheterna med att rubricera brotten som hatbrott.

– Det är svårt eftersom det handlar om vad gärningsmannen tänker. Om till exempel någon spottar på någon på grund av personens nationalitet så är det ett hatbrott, men spottar du på någon för att du ogillar tiggare så rubriceras det annorlunda, säger hon.

Det vanligaste är att personer som tigger blir utsatta för ofredande eller hot. Det är brott som oavsett målgrupp har väldigt låg uppklarningsprocent.

Utöver de förolämpningar som finns dokumenterade i hatbrottsstatistiken så har nödställda EU-medborgare vid ett flertal tillfällen blivit misshandlade det senaste året.

Det finns också flera exempel på skadegörelse i läger där det bor nödställda EU-medborgare. Ofta handlar det om tältbränder men det har också hänt att tält har blivit uppskurna med kniv eller att folk har fått stenar kastade på sig.

Även dessa typer av utredningar har under det senaste året gång på gång lagts ner.

Högdalen-fallet fortfarande olöst

Ett av de mest uppmärksammade fallen skedde i Högdalen i Stockholm i somras. Här började fyra skjul att brinna mitt i natten vilket ledde till att två män fördes till sjukhus. Den ena mannen avled senare av skadorna.

Branden föregicks av att flera personer hade skrivit på internetforumet Flashback att de skulle åka dit och tända på. Trots detta rubricerades branden som allmänfarlig vårdslöshet, och polisen utgick från att det var de boende i lägret som hade startat branden.

Josif Mandachi bor i ett läger i norra Stockholm. Han är bror till mannen som avled i Högdalen i fjol. Trots att polisen inte kom till lägret förrän morgonen efter så litar han på dem.

– Om man gör något fel så får man anmäla det. Om man inte gör något fel så finns det inget att vara rädd för, säger han.

Josif Mandachi står utanför sin husvagn i lägret där han bor.

Polisens brottsrubricering i Högdalen ledde till hård kritik och en intern utredning om hur ärendet sköttes.
Nu verkar det som att utredningen ska läggas ner ännu en gång, även om polisen fortfarande ska göra kompletterande förhör som kan visa på något annat.

– Det lutar åt att det ska bli nedlagt. Det har inte kommit fram några andra uppgifter som tyder på att det var något annat än en olycka. Det betyder att det inte var uppsåtligt vållat av någon, säger Peter Nylind, ställföreträdande polisområdeschef i Söderort.

I samma polisområde uppmärksammades flera fall av skadegörelse mot tältläger förra året. Även dessa fall har lagts ner utan åtal.

Blir inte tagna på allvar

Den vanligaste anledningen till att brotten inte leder till rättegång är att det inte går att hitta gärningsmannen.
Men enligt Jens Waldenström, som arbetar med nödställda EU-medborgare genom föreningen HEM i Stockholm, så beror det också på att polisen inte tar kränkningarna på allvar.

– Jag önskar att de fick samma rättsliga skydd som du och jag och att de utredde brotten. Ibland känns det som att polisen inte förstår att de måste utreda brott även mot folk som vistas i landet och inte är medborgare, säger han.

Han berättar om ett exempel där en flicka kidnappades från ett tältläger i Stockholm. När en tolk skulle ringa och anmäla händelsen blev polisen arg på henne för att hon ringde i stället för familjen, trots att familjen varken kunde prata svenska eller engelska.

Tolken gav polisen en detaljerad beskrivning av bilen och flickan och förklarade att de hade anledning att tro att flickan skulle bli tagen till Danmark samma kväll med färja.

Polisens svar till tolken var att de inte kunde kontrollera alla färjor som gick från Sverige. Föräldrarna till flickan fick höra att ”Sverige är stort”.

– De underrättade inte ens några gränspoliser. Det hade varit väldigt lätt att ringa ett samtal, men de följde inte rutinerna. De sa bara att de skulle köra runt i Högdalen. Hade det varit en femtonårig svensk flicka hade det sett helt annorlunda ut, säger Jens Waldenström.

”Totalt rättslösa”

Sara Lundkvist arbetar med nödställda EU-medborgare i Malmö och har nära kontakt med de tältläger som finns i staden. Precis som Jens Waldenström så tycker hon att polisens agerande är bristfälligt när nödställda EU-medborgare är målgruppen.

– De är totalt rättslösa. Det är inte förvånande men att det verkligen är så, den fördomen har bekräftats många gånger genom polisens agerande och ointresse, säger hon.

Det var här, i Malmö, som det nyligen skedde en misshandel av en rumänsk man som var på väg tillbaka till lägret där han bodde. Kvällen innan mannen blev misshandlad hade bilar cirkulerat runt lägret och tutat. Några dagar senare dök bilarna upp igen.

– Jag ringde polisen men blev aldrig kopplad till yttre befäl utan fick bara prata med ledningscentralen. De sa att de ”hade koll på det” och att de skulle komma dit i mån av tid. Men de kom aldrig, säger Sara Lundkvist.

Det gick fem dagar. Sedan vaknade en kvinna upp mitt i natten av att hon blev slagen med ett tillhygge i samma läger.

Nu har hon flytt landet.

Och lägret, det är avhyst av Malmö stad.

Nätverk likt de som Sara Lundkvist och Jens Waldenström är med i finns i flera städer över hela landet, men i Malmö och Stockholm är hotbilden större än i andra städer.
Även i Umeå, Uppsala och på Gotland vittnar nätverken om kränkningar mot nödställda EU-medborgare, men där är anmälningarna mer sällsynta.

Brasa inne i ett av lägren.

I Malmö har det brunnit ett flertal gånger i olika tältläger. I november brann det två gånger under samma dag i ett läger vid Dalaplan och en gång i ett annat läger vid Sorgenfri. I den sistnämnda branden blev en man brännskadad.

Incidenterna anmäldes men samtliga utredningar har lagts ner i brist på en misstänkt gärningsman.

– Man önskar att polisen vore mer intresserad för vi sitter på jättemycket information. Vi skulle kunna samarbeta så att någonting skulle ske, så att de som blir utnyttjade känner att de har någon trygghet rent rättsligt. Det känner ingen nu överhuvudtaget. Vid de tillfällen som polisen kör runt för att skydda dem så har de ingen dialog med de boende, och då tror de istället att polisen är ute efter dem, säger Sara Lundkvist.

Brist på tolkar

Polisens avsaknad av en dialog med de nödställda EU-medborgarna beskrivs av flera personer som det stora problemet.
Bara några mil från Malmö bor hemlösa EU-medborgare på ett härbärge i Lund. Här är det lugnare än i Malmö men nyligen försökte en kvinna anmäla en man som spottade på henne.

Trots att kvinnan hade kontakt med tolkar genom nätverket ”Hjälp tiggare i Lund” så förhörde polisen henne utan tolkar. I stället använde de Google translate.
Polisen tog aldrig fast mannen som spottat på henne, trots att hon hade bild på honom och visste vem det var.

Ett annat fall där polisen lät bli att kontakta tolkar var vid branden som skedde nyligen i ett tältläger i Ramlösa utanför Helsingborg. Två veckor innan hade en liknande incident skett i närheten. I utredningen i Ramlösa förhördes en kontaktperson till de boende i lägret. I förundersökningen står det att polisen behöver en rumänsk tolk i kommande förhör, men några förhör skedde aldrig. Förundersökningen har nu lagts ner, utan att polisen pratat med de målsägande.

Andrea Hammar vid hatbrottsenheten känner igen bilden av att dialogen med de drabbade ibland brister.

– När man pratar med de drabbade är det jätteviktigt att göra sig förstådd. Det är naturligtvis helt galet om något annat har skett.

Kan du förstå att nödställda EU-medborgare kan känna sig rättslösa i det svenska samhället?

– Det enda jag kan säga är att man alltid ska anmäla. Även om man inte tror att det leder någonstans så visar det åtminstone på ett problem. Det förs in i statistiken vilket kan leda till att polisen får utökade resurser i framtiden, säger Andrea Hammar.

FOTNOT: Sara Lundkvist och Josif Mandachi heter egentligen något annat

DE RÄTTSLÖSA. Del 1: Haten och hoten som aldrig anmäls