I en debattartikel i Feministiskt Perspektiv skriver Diana Mulinari, Irene Molina och Carmen Blanco Valer att jag har en ”kulturrasistisk” blick, och att min krönika i P1 Morgon den 12 maj lyser av ”kolonial sexism”.
I krönikan tar jag avstamp i min egen upplevelse att bli sedd som mor i första hand, även om jag inte är eller nödvändigtvis vill bli en. Det är inte ett reportage om kvinnorörelsen i Latinamerika: krönikan är till sin natur subjektiv och denna handlade om just synen på moderskapet, och utgick från mina egna, personliga erfarenheter. När jag säger att kvinnor ”tagit vägen om livmodern” för att föra fram sina politiska krav så lägger jag ingen värdering i det, snarare konstaterar jag att det är ett framgångsrikt sätt att göra sin röst hörd inom de rådande patriarkala strukturerna. Det innebär inte att jag förnekar att andra lyckade strategier förekommer. Jag har i flera reportage och nyhetsrapporter beskrivit till exempel kampen för abort i Colombia, intervjuat offer för sexualiserat våld i den väpnade konflikten, skildrat den feministiska debatten inför det chilenska presidentvalet och den växande queerrörelsen i Argentina.
Hade jag bott i Sverige, Uganda eller USA hade jag mycket väl kunnat skriva en krönika om kommersialiseringen av mors dag eller om religiösa institutioners roll i abortdebatten på de platserna. Precis som Mulinari, Molina och Blanco Valer påpekar är det globala fenomen. Men sedan några år bor jag i Latinamerika.
Det är mitt arbete att skildra mitt och andras liv här. Det i sig kan man se som problematiskt – utrikesjournalistik riskerar alltid att bli generaliserande eller att reproducera stereotyper. Det är en viktig diskussion som jag och Sveriges Radio gärna deltar i.
Lotten Collin, Latinamerikakorrespondent, Sveriges Radio
Ginna Lindberg, utrikeschef Ekot, Sveriges Radio
