I samband med ”avhysningen” av Sorgenfrilägret och statens hantering av flyktingfrågan får vi ånyo uppleva att de politiska institutionerna, även under socialdemokratisk styrning, prioriterar den privata äganderätten och bankernas intressen framför humanism och medmänskliga värden. Christin Sandberg fördjupar reflektionen över ekofeminismens analys av detta som hon initierade förra veckan i samtal med Lisa Gålmark. De undersöker förtryckets naturföraktande mekanismer och utvecklar ekofeminismens långtgående utmaning av den dominerande politiska ordningen.
Fler flyktingar än någonsin söker sig till Sverige bort från krig och förföljelse, och fler människor än någonsin tvingas leta efter möjligheter att överleva i våra globaliserade samhällen konstruerade kring jakten på ekonomisk nytta, där du antingen är inne eller ute. Mitt i denna utveckling tenderar många, som en ryggmärgsreflex, att stå upp för den privata äganderätten och bankerna istället för humanism och medmänskliga värden.
Hur är det möjligt? Ekofeminismen kan ge en del svar. Genom att den gräver bland rötterna för förtryck, rasism och sexism och visar hur vi alla är en del av detta. Det gör ekofeminismen obekväm, svår och kanske till och med avskräckande.
Historikern Lisa Gålmark menar att en viktig orsak till att ekofeminismen inte har slagit igenom och växt som feministisk rörelse är att ekofeministiskt tänkande felaktigt förknippats med patriarkala ekofilosofier som låter hierarkiska och okunniga uppfattningar om naturen verka som lag för mellanmänskliga relationer.
Faktiskt kan ekofeministiskt tänkande och praxis ses som en reaktion på sådan appropriering av naturen och hur den använts i syfte att upprätthålla makten i genushierarkiskt bestämda samhällen, menar Gålmark.
Önskvärda samhällen
Ekofeministiskt tänkande lyfter istället att naturen är hem för levande varelser och arter med intressen som de mänskliga samhällena måste lära sig ta hänsyn till, respektera och samarbeta med snarare än dominera och förbruka. Alltfler ekofeminister ser också att de mänskliga samhällena inbegriper varelser som tidigare tillhört naturen: tvångsmässigt uppfödda arter vars reproduktiva funktioner i dag lagligt, och i ökande takt, exploateras på de mest groteska sätt, och att detta förhållande är något som även slår tillbaka på möjligheterna för den mänskliga överlevnaden.
Lisa Gålmark poängterar att naturen inte tillhandahåller sociala lagar. Naturen kan inte, och ska inte, säga oss människor hur vi bör förhålla oss till varandra individuellt och samhälleligt, menar hon. Snarare handlar det om att existentiellt, etiskt och samhälleligt bestämma sig för vilken sorts samhällen som är önskvärda. Det etiska och politiska valet kräver reflektion och är inget som går att komma undan genom att hänvisa till naturlagar, religiösa urkunder eller stora teoretiker som uttalare av förment eviga sanningar.
– Historiskt är naturen och andra levande varelser de största kategorierna som utnyttjats av den europeiskt maskulint kodade makten för att förtrycka människor, säger hon.
Frågan om hur makten har kunnat bestämma hur naturen ska uppfattas och behandlas, för att sedan använda denna bestämning som legitimitet för att förtrycka andra grupper, är ett svårt ämne enligt Gålmark. Hon beskriver det som en böld: Att sätta fokus på förtrycket av andra varelser och naturen och hur detta förtryck använts för att förtrycka människor vänder upp och ner på invanda uppfattningar.
Perspektivvändning
– Eftersom ickemänskliga kategorier som natur och djur, traditionellt sett, inte räknas som möjliga att exploatera, drar många fortfarande fel slutsats. Människor lärs att förakta och ta avstånd från djur och natur, fast det vi istället borde lära oss är att ta avstånd från exploateringen av djur och natur. En sådan lärdom skulle bidra till att hindra den historiska grunden för förtrycket av människor.
Att offret får en egenskap, att offret blir den skyldiga till sitt eget övergrepp, är en härskarteknik som överförts till många områden. Inte minst är det något som är synligt inom förtrycket av kategorin kvinnor. Att det är den förtrycktas eget fel.
– Jag tror att vi måste börja tala om hur feminism, som lika med precis alla människors lika värde, kan fördjupas och utvidgas till att respektera natur och djur. Mer inkluderande feminism är verkligen högst relevant, särskilt när vi nu ser effekterna av den kombinerade globala ekonomiska och ekologiska krisen i form av humanitära kriser och försämrade livsförsörjningsmöjligheter.
Lisa Gålmark menar att feminismerna inte är så inflytelserika som de skulle kunna vara.
– Sexistiska, rasistiska och heteronormativa uppfattningar är socialt och psykologiskt inpräglade. Det finns en risk för lägre värdering av den egna personen och att det hackas på enskilda personer i de socialt och politiskt konstruerade underordnade kategorierna, säger hon. Det är oerhört viktigt med en större medvetenhet om nödvändigheten av solidaritet och av att bryta ned dessa samhälleligt nedärvda värderingar för att bygga självtillit och motstånd mot sexism och rasism och homofobi, naturförakt och djurförakt, säger hon.
Hindren för att bryta med nedärvda uppfattningar och de konsekvenser de får för hur vi, ofta omedvetet, agerar försvåras dessutom av att vi som medborgare är fostrade in i ett ekonomiskt system, som profiterar på arbetskraft och ackumulerar kapital, och som alla är en del av vare sig vi vill eller inte – ett ohållbart system enligt Gålmark, som menar att dagens ekonomiska ordning genererar gigantiska underskott som inte syns i beräkningarna.
– En budget eller en resultaträkning kan verka som att den går ihop eller till och med har ett överskott; den förra finansministern kan få pris för att ha hållit nere underskottet men uträkningen är inte korrekt utan snarare falsk eftersom stora kostnadsposter saknas: allt från mänskligt lidande och förtryck och brist på jämlikhet, till illabehandlingen av andra varelser, till förbrukningen av biomassa och de kolossala uttagen av ändliga biologiska resurser.
Det som saknas är många gånger oräkneligt, säger Gålmark, något som bevisar att den nuvarande ekonomiska ordningen inte är funktionell, den kan inte räkna ut det som måste räknas in. Det behövs ett annat ekonomiskt system; att vi inte exakt vet hur det ska se ut är inget hinder för att erkänna att det nuvarande är bristfälligt och skadligt.
Oupphörlig förändring
Kanhända blir det små revolutioner som förändrar den ekonomiska ordningen. Gräsrotsekonomier, cirkulära ekonomier, bredvidvalutor, basinkomst och frivilliga utsläppskvoter. I allt detta är migrationen en viktig del och en positiv del av den mänskliga historien och framtiden, menar Lisa Gålmark.
– Varje släkt har en immigrationshistoria. Det är falsk kunskap att tro att det någonsin har funnits någon speciell typ av ”svenskhet”, det ”svenska” har aldrig varit något fast utan står i oupphörlig förändring.
Här spelar medierna en stor roll, eftersom de varje dag är med och beskriver hur vårt samhälle ser ut. Vad medierna väljer att skildra och hur, vilken reklam de publicerar och vilka åsikter de presenterar blir till sanningar. Därför måste vi vara kritiska när vi tar del av medierapporteringen, menar Gålmark, och ger ett exempel:
– När medierna valde att lyfta och skildra flyktingkatastrofen som en möjlighet att agera humanitärt, då agerade också människor och skyndade för att hjälpa till.
Däri ligger mediernas enorma makt.
De senaste dagarna har vi sett romer och andra aktivister protestera mot rivningen av migrantlägret Sorgenfri utanför stadshuset i Malmö. Fredliga demonstrationer av den här typen är vanliga inslag i många länder kännetecknade av ekonomiska och sociala orättvisor och även förtryck. Det är även ett exempel på hur fredlig kamp och motstånd kan användas och används som överlevnadsstrategier i exkluderande samhällen.
