Nicolina Pernheim och Elvira Sjöblom, eller Vispen som hon föredrar att kallas, är två unga tjejer som båda tävlar internationellt och som är mycket framgångsrika men som de flesta inte hört ett ord om. Nyligen deltog de i World Games for the Blind i Seoul i Sydkorea och Feministiskt Perspektiv var på plats.
Nej de ser inte. Och inte nog med att de inte ser – sporterna de utövar syns inte heller i massmedia. Eller har ni hört att Elvira Sjöblom – Vispen – tog silver i showdown förra i Stockholm 2014, och hon tillhör alltså den absoluta världseliten.
I showdown och i ett par andra sporter som utövas av personer med liten eller ingen syn tränar och tävlar alla på samma villkor – alla bär mörka skidglasögon för att förhindra all möjlighet att kika för de som har lite syn.
Showdown är en blandning mellan bordtennis och air hockey och sarger håller bollen på bordet. Kanterna är rundade vilket gör att bollen kan följa sidan och lätt glida i mål. Bollen som är stor som en bandyboll innehåller små metallbitar som skramlar så att de som spelar hela tiden kan följa ljudet av bollen och försöka stoppa den från att landa i målet som är en kasse vid kortsidan av bordet. Racketen är mer avlångt jämfört med ett bordtennisracket.
Inofficiellt VM
World Games for the Blind räknas som det inofficiella världsmästerskapet för de nio olika sporter som ingår. Det gemensamma är att alla utövare har en synnedsättning. För flera sporter är detta en viktig tävling för att kunna ta en plats i Paralympics i Rio 2016. Tävlingen som hölls i Sydkorea arrangerades av International Blind Sports Federation (IBSA) som grundades i Paris 1981 som en icke-vinstdrivande organisation. I år arrangerades World Blind Games i Seoul i den före detta OS-byn och vi kommer lagom till den är en pampiga invigningen med utvalda deltagare från de olika länderna.
Det är inte helt enkelt att avgöra hur uttagningarna sker i olika länder, men vissa länder har enbart män i sina trupper. Det är sammanlagt 991 deltagare från 60 länder som finns på plats med tävlande i tio olika sporter. Judo är med sina 225 deltagare den största truppen, och här hittar vi Nicolina Pernheim från Sverige som deltar i 63-kilosklassen. 32 personer deltog i showdown, från Sverige två kvinnor och två män, sammanlagt bestod den svenska truppen i World Games for the Blind av 17 idrottare samt tränare och ledsagare.
Måste vara snabb och teknisk
Vispen tränar med andra personer i föreningen MIS-Motion och Idrott för Synskadade som har en stuga i Skatås i Göteborg där det finns ett showdownbord. Det gäller att ligga i och lyssna efter bollen, och samtidigt vara snabb och teknisk för spelet är hårt och går undan. Det kräver fullständig tystnad i lokalen som inte kan ha mer än ett bord där en tävling pågår.
Vi träffas redan innan tävlingen i Seoul, hemma i Sverige, i omklädningsrummet i MIS stuga efter ett träningspass och Vispen berättar att hon har tränat showdown i flera år. Hon har också tävlat flera gånger på olika nivåer och vann alltså silver i tävlingen Eftermiddag i Stockholm förra året. Hon förklarar att hon ser mycket fram emot att delta i World Games i Seoul. När vi möts har hon förbereder hon sig inför resan genom en helgs träning med de andra fyra i laget som ska till Seoul.
En av sporterna på tävlingen var goalball. Foto: Kerstin Kristensen
Väl på plats i Seoul följer jag både Vispens och de andras hårda kamp mot motståndarna. De har varandra som coacher och spelarna får hela tiden uppmaningar i timeout-uppehållen. Svenskorna fick hårt motstånd av Italien, men även Sydkorea bjöd på större motstånd än vad de hade förväntat sig. Vispen var inte så nöjd med sitt resultat. Hon menar att deras stora svårighet är att de inte är så många utövare och de skulle behöva ha många fler tävlingar per år än vad de har i dagsläget. De kan ju inte träna med seende eftersom det inte finns motsvarande sport för dem. Vispen berättar också att de behöver fler gemensamma träningar för att kunna utveckla spelet och sig själva som spelare. Målet är att bli en sport inom Paralympics.
EM-guld och guld i German Open
Nicolina Pernheim har tränat judo i 20 år – hon började redan som fyraåring och har bland annat tagit EM-guld. Judon skiljer sig inte från judo för seende, och det är seende som hon tränar med. Gemensamt för sporter för personer med synnedsättning är att det inte finns så många utövare, men Nicolina Pernheim kan alltså träna med seende, dock blir det så klart tuffare för henne. Enligt tränare i judo för blinda pågår det en diskussion om att låta alla klasser tävla tillsammans men då det inte ger lika förutsättningar och då uppfylls inte handikappidrottens grund om att alla skall få tävla på sina egna villkor. Som så ofta inom funktionshinderrörelsen läggs det mer fokus på skillnaden i att vara seende eller ha en större eller mindre synnedsättning snarare än kön.
I tävlingar har hon hjälp av en coach som ger henne information om var på mattan hon befinner sig. Till skillnad från i showdown bär de tävlande i judo under World Games for the Blind inte mörka glasögon. I stället är sporten vanligtvis indelad i tre olika klasser beroende på hur mycket syn den tävlande har. Nicolina Pernheim tävlar i B1, klassen för de som helt saknar syn.
I Seoul fick dock alla tävla i samma grupp vilket minskade Nicolina Pernheims chanser då det ju faktiskt inte blir på lika villkor, eftersom en del har lättare synnedsättningar. Det är mycket som inte sker på lika villkor för Nicolina säger hennes syster Emelie Pernheim som är med som sparringpartner så att Nicolina har någon att träna med dagarna innan tävlingen .
– Jag skulle säga att det är förberedelsen som skiljer mest för den som är blind. I tävlingen om de tävlande kommer ifrån varandra så bryter domaren. Jag kan gå iväg och springa när som helst men Nicolina är beroende av att någon kan följa med henne.
Tog viktiga kvalpoäng
Konditionen är viktig för att nå framgång i judon och likaså balansen. Men Nicolina Pernheim behöver hjälp även på gymmet. Hon tränar också med hjälp av filmer som spelas in när hon tränar och tävlar. Då får hon en beskrivning på hur hon agerar och men också beskrivning av filmer på motståndare och hur de tränar. Det ska ersätta det som seende och personer med mindre synnedsättning ser själva och härmande är viktigt i alla sporter – att se och förstå hur andra gör.
– Jag tränar sex dagar i veckan så skolan får stå tillbaka, säger hon när vi möts innan avresan till Seoul. Nicolina Pernheim läser till fysioterapeut men gör uppehåll under våren för att kunna tävla i Seoul och har också nyligen tagit guld i German Open
På ett av träningstillfällena är de flera olika par på mattan och Emelie tränar med Nicolina på de moment som hon behöver bli starkare i. Deras pappa, Martin Pernheim, som är med som coach passar på att titta på de andra tävlande för att kunna ge Nicolina tips på hur de olika mottävlande har för stil. Nicolina Pernheim blir femma och det är hon nöjd med under de förutsättningar hon hade i gruppen med tanke på att hon tävlade med personer som hade mer syn än hon själv. Det gav viktiga kvalpoäng inför Rio men klart blir det inte förrän ytterligare en tävling är avklarad
