Var femte år tar FN fram en rapport ”Världsundersökningen om kvinnors roll i utveckling” (The World Survey on the Role of Women in Development). Den senaste från 2014 ger mycket och relativt lättillgänglig fakta till den som bättre vill förstå hur utveckling, jämställdhet, ekonomi och hållbarhet hör ihop, och inte minst argument till varför en feministisk ekonomi behövs.

I rapporten betonas vikten av att ta hänsyn till social hållbarhet likväl som ekonomisk- och miljömässig hållbarhet i strävan efter jämställdhet och jämlikhet i en utvecklingskontext, egentligen i en global kontext.

Med social hållbarhet som en röd tråd leder rapporten oss genom teman såsom grön ekonomi, omvårdnadsarbete, matsäkerhet, befolkningsstrukturer och investeringar för jämställdhet för en övergripande hållbar utveckling.

Grön ekonomi

Den största utmaningen för de flesta utvecklingsländer är att få igång ekonomin på ett sätt så att fler arbeten skapas. Här har delvis kvinnornas roll uppmärksammats som viktig särskilt i låginkomstländer. Genom att öka kvinnors inkomster är förhoppningen att uppnå en ökad efterfrågan på inhemskt producerade varor för att på så vis få ekonomin att växa.

Men för hållbar utveckling krävs mer än så. Som svar på detta har begreppet grön ekonomi utvecklats som ett alternativ till den dominerande tillväxtmodellen som är både miljömässigt- och socialt ohållbar. Detta går ut på att ”gröna” investeringar och offentlig politik både i utvecklings- och utvecklade länder ska bidra till och skynda på skapandet av miljömässigt hållbara jobb samtidigt som det fortsatt har en stimulerande effekt på ekonomin för tillväxt.

Inom den gröna ekonomin ryms olika inriktningar, men de flesta förutsätter en fortsatt marknadsorientering, det vill säga att vi ska fortsätta producera varor och tjänster och därmed energi i samma takt bara att den ska vara grön istället för smutsig, det vill säga vi ska bort från fossila bränslen som olja och kol och satsa på förnybar energi. Här ryms även metoden att handla med utsläppsrätter.

Motsatt riktning

Den här typen av grön ekonomi har dock visat sig vara problematisk ur ett socialt perspektiv och visat sig leda till ökade klyftor och ojämställdhet, bland annat för att stora företag har en tendens att ta över även inom dessa områden. Således tas inte tillräckliga hänsyn till hållbarhetsperspektiven och inte minst får den sociala aspekten stryka på foten.

En ökad tillväxt som också leder till ökade klyftor går därför i motsatt riktning än just till ett hållbart samhälle. Det är viktigt att alltid se till vad som är hållbart och vem som tjänar på det?

Till exempel så kan högre energipriser ha en negativ effekt på den hållbara utvecklingen för hushåll med bristfälliga resurser. Istället för att bidra till miljömässig hållbarhet tvingas familjer att lägga en större del av sina inkomster på energi, vilket försämrar situationen i stort för dessa personer.

I rapporten argumenteras för att grön ekonomi bör fokusera på att utrota den extrema fattigdomen, öka jämlikheten och samtidigt vara inriktad på att ställa om ekonomin till ett minskat beroende av smutsig energi och därmed också minskad risk för förstörelse av ekosystemen.

Jämställdhet och kvinnors roll i den gröna ekonomin har varit i skymundan. Tvärtom har många satsningar på gröna jobb varit stora inom mansdominerade sektorer som bygg- och enerigbranschen och istället ökat segregationen.

Alternativa ekonomiska vägar

Den miljörättviserörelse som har växt fram erbjuder ett alternativt synsätt genom att påvisa hur viktig kampen till försvar för mark och naturtillgångar i länder i syd är. På så vis har olika aspekter av ojämlikhet lyfts fram tillsammans med frågeställningar kring vad som egentligen är hållbar utveckling, till exempel menar de att bevarandet av mångfald i jordbruket, såsom att värna fröbanker, kan ge kunskap om hur man i framtiden bättre ska kunna bekämpa skadedjur och sjukdomar som hotar livsmedelsförsörjningen globalt. Det är ett ovärderligt arbete som idag görs i länder i syd, men som de inte får någon ersättning för. I detta arbete har kvinnornas en nyckelroll.

Men för att lyckas krävs dock mer än så. Mot bakgrund av detta lyfter man i rapporten fram vikten av att belysa och ta tag i omvårdnadsekonomin, som ligger bakom allt samhällsliv. Där drar kvinnorna det tyngsta – om inte hela i vissa fall – lasset.

I hela världen har det rådande kännetecknet för framgång varit inriktat på produktion av konsumtionsvaror och tjänster i privata händer snarare än åtnjutandet av mänskliga rättigheter och ökad välbefinnande. Även kvinnor har låtits förstå att jämställdhet och förstärkande av kvinnors situation mäts i ökad köpförmåga.

Förgivettagna värden

Beslutsfattare har således varit inriktade på att i första hand få ekonomin att växa för att sedan ta tag i frågor rörande jämställdhet, välbefinnande och rättvisa genom att fördela vinsten. Ett annat antagande är att skapa välstånd genom privatägd vinstmaximerande produktion på en marknad som regleras för att skapa konkurrens mellan företagen.

Det finns synsätt som skiljer sig från dessa allmänt rådande, bland annat utifrån ett människorättsligt perspektiv och feministiskt ekonomiskt perspektiv. Det dessa har gemensamt är fokus på rätten till ett liv fritt från fattigdom och med möjlighet att kunna delta och fatta egna beslut i livet.

Feministisk ekonomi utmärker sig genom betoningen på vikten av att skapa ekonomiska och socialt hållbara system som inkluderar inte bara betalt arbete utan även omvårdnadsarbete. Något som i det rådande ekonomiska systemet tas för givet.

För att kvinnors mänskliga rättigheter ska kunna förverkligas och kvinnors kapacitet och kompetens tillvaratas i framtiden krävs därför att vi tar itu med omvårdnadsekonomin. Hur vi vårdar inom familjen, i hushållet, på marknaden, i den ideella sektorn och i form av obetalt arbete, eller ännu hellre hur samhället organiserar omvårdnadsarbetet är centralt för att uppnå social hållbarhet.

Mänskligt kapital

Kvinnor över hela världen lägger mer tid än män på obetalt arbete men ännu mer så på platser som befinner sig under miljömässig stress, till exempel där för mycket eller lite regn kan slå ut ett helt års skörd, och infrastruktur på samhällets alla plan är dålig eller obefintlig.

Politiker tar sällan hänsyn till hur mänskligt kapital i ekonomin kommer till förutom när det gäller formell utbildning. Detta trots att ekonomisk tillväxt inte är möjlig utan det obetalda och ofta osynliga arbetet, som dels bidrar till människors välbefinnande i stort, vilket är viktigt för social stabilitet i samhället och dels påverkar det hur den övriga ekonomin fungerar både kvantitets- och kvalitetsmässigt.

För att ekonomin ska fungera krävs dock att människor kan äta sig mätta. Det är inte en självklarhet i alla världens länder idag. Mellan 2007 och 2009 ökade antalet hungriga personer med 173 miljoner enligt världsorganisationen FAO.

Matsäkerhet

De hungriga återfinns framför allt på landsbygden, där uppskattningsvis 80 procent av världens hungriga bor. Det saknas information om hur hungersituationen drabbar kvinnor och män olika. Den enda säkra indikationen är blodbrist hos gravida kvinnor.

I länder där livsmedelsförsörjningen är oroväckande som på Haiti och i Guatemala i Latinamerika är förutom hungern, undernäringen utbredd, särskilt bland barn, liksom undervikt och barnadödlighet. I Guatemala fördubblades undernäringen bland befolkningen från 16,2 procent till 30,4 procent mellan tidsperioderna 1990-1992 och 2010-2012.

Bland barn från ursprungsbefolkningen är undernäringen hos de som är fem år eller yngre nästan den dubbla jämfört med hos motsvarande grupp barn som inte tillhör ursprungsbefolkningen.

Det är alltså livsmedelsproducenterna och deras barn som inte kan äta sig mätta. Detta till stor del på grund av det stora skiftet mot kommersiellt jordbruk. I takt med att produktionskostnaderna för jordbruket har gått upp har kommersiella jordbrukare försökt att spara in på arbetskostnaderna, vilket har fått ödesdigra konsekvenser för kvinnor då det har skapats fler jobb med extremt låg betalning eller ingen betalning alls och ökat bristen på arbete i stort.

Kvinnor är också undernärda i större utsträckning. Över en tredjedel av alla vuxna kvinnor i Bangladesh, India och Pakistan är undernärda.

Samtidigt är det kvinnorna som tar på sig bördan att försöka lösa den situation som bristen på mat medför. Det genom att helt enkelt själva äta mindre till förmån för de andra i familjen och lägga ner mer tid på att förbereda maten i hopp om att kunna spara in och på så vis lägga ytterligare uppgifter till det obetalda omvårdnadsarbetet.

Befolkningsökning

En annan stor framtidsfråga som ibland kopplas till livsmedelsförsörjningen är befolkningstillväxten. Befolkningen ökar i världen, vilket ökar pressen både på naturen och våra samhällen. Men sättet att ta sig an problematiken, argumenterar man i rapporten, är inte att stirra sig blind på att minska fertiliteten. Det går på tvärs både mot mänsklig värdighet och personlig integritet och mot internationella normer.

Istället fastslås att de absolut bästa och mest effektiva åtgärderna skulle var att förbättra kvinnors och flickors situation i stort. Fokus måste således vara ett bredare angreppssätt än att bara sikta på att minska fertiliteten, vilket idag är den vanligaste, ibland den enda, tillgängliga metoden för det som ofta kallas familjeplanering.

Det innebär också ett skifte från fokus på att minska befolkningen och öka mattillgången till att ifrågasätta hur jordens resurser är fördelade och vad vi kan göra för att minska den totala konsumtionen.

Hållbar utveckling är bara möjlig så länge kvinnor och flickor har allomfattande tillgång till sexuell- och reproduktiv hälsa och får sina rättigheter respekterade genom hela livet så att de kan ta egna och välgrundade beslut kring sex och reproduktion.

Det kräver utvecklingspolitik och ett lagligt ramverk som stärker hälsosystemet för att ge alla tillgång till kvalitetsservice när det gäller sex och reproduktion, information och utbildning under livets olika cykler. I det måste ingå säkra, effektiva och moderna preventivmedel, säker abort och omfattande sexualupplysning och mödrahälsovård.

Investeringar och teknologi

För att vända utvecklingen mot en hållbar utveckling ur alla aspekter krävs investeringar som kan lyfta kvinnor ur extrem fattigdom och stärka deras rättigheter och möjligheter att leva ett bra liv. Det görs inte minst genom satsningar på fungerande system för rinnande vatten och avlopp. Även ”menshygien” nämns som ett alltför länge ignorerat ämne både i nationella och internationella program för sanitära anläggningar. Spisar och tillgång till el - för att kunna läsa och utbilda sig - är också viktiga medel, som är kopplade till hälsovinster ur olika aspekter.

För att säkerställa universell tillgång till den här typen av basservice i samhället kan ansvaret inte överlåtas helt åt privata aktörer, vilket har blivit allt vanligare under de senaste tjugo åren. Det går inte förlita sig på att marknaden via efterfrågan ska lösa situationen. Det krävs att staten spelar en aktiv roll för att se till att investeringar och insatser når ut brett och till de som lever under de mest extrema omständigheterna.

Det kräver stora, men inte omöjliga, investeringar. I rapporten presenteras en lista på förslag om hur pengar kan omfördelas inom statsbudgeten för att skapa utrymme för den här typen av investeringar, såsom att beskatta finansiella transaktioner, dra ner på militära utgifter och subventioner till fossiltunga industrier för att nämna några.

Det är inte alls en hopplös uppgift att nå en jämställd, jämlik och socialt hållbar utveckling. Men det ställer oss och våra samhällen inför nya utmaningar. Framför allt krävs ett helt nytt sätt att angripa problemen och bedriva politik. Aktivister och organisationer i det civila samhället kan också spela en avgörande roll för att sätta press på regeringarna att ta den globala situationen på allvar.