Utgångspunkten då som nu är densamma, säger Julia Qwist, en av festivalens samordnare. Nämligen att vara en festival skapad av engagerade gräsrötter där ledorden är delaktighet, deltagande och intersektionalitet.

– Vi hade ett öppet möte efter festivalen förra året och de som kom pratade helt enkelt om att det fanns en önskan göra en till festival nästa år, det kändes som ett viktigt evenemang.

Sedan tidigare har Malmös feministiska nätverk för vana att anordna olika typer av feministiska forum, och festivalen 2014 var något av en förlängning av dessa.

– Det var så lyckat med festivalformen, säger Mirjam Katzin, också festivalsamordnare. Att blanda upp med en större mängd kultur blir mer välkomnande än ett forum som kan bli lite internt.

Inkluderande alternativ

Arrangörerna räknar med över 3 000 besökare, att jämföra med fjolårets 4 000-5 000, då Nordiskt forum utgjorde en draghjälp med både stora namn och besökare på plats. Att årets upplaga får en mer lokal prägel där lokala organisationer är tongivande ses som något positivt.

– Temat för festivalen är just lär dig, roa dig och organisera dig – och med tonvikt på den sista punkten vill vi gärna att festivalbesökarna ska gå från festivalen till ett engagemang i någon av de många lokala organisationer som kommer att vara där, berättar Mirjam Katzin.

Ambitionen att vara ett mer inkluderande alternativ än det hårt kritiserade mastodontarrangemanget Nordiskt forum uppfylldes till viss del, tycker Mirjam Katzin.

– Vi lyckades bättre än NF, men inte fullt ut. Så vi har jobbat ännu hårdare i år och dragit lärdomar av det vi inte helt lyckades med sist.

Hur då?

– Vi har försökt ha en annan typ av process där vi drar in andra organisationer, för att få en bredd i perspektiv och ingångar redan i arrangörsstadiet. Och vi har varit mer uppmärksamma på att programmet ska visa på en bred representation av olika typer av människor och feminister.

Fuck funkofobi

Lördagens seminarium Fuck funkofobi, med aktivister från nätverket med samma namn, är ett exempel på hur festivalen vill nå fler grupper. Ett annat bekymmer kan vara att evenemanget, festivalepitetet till trots, framför allt lockar de redan frälsta och inte når utanför etablerade alternativa feministkretsar.

– Det finns problem i den feministiska rörelsen, konstaterar Mirjam Katzin. Det får en jobba med och mot, det finns strukturer som gör det lättare för vissa grupper att känna sig tilltalade av något som kallas feminism; ordet i sig kan vara exkluderande. Men vi jobbar mycket med att ha programpunkter som kan locka brett, som prova-på-aktiviteter, graffiti, rap, sådant som egentligen inte kräver att en tänker på sig själv som feminist. Vi försöker se till att festivalen blir attraktiv även för den som inte redan prenumererar på Bang!

Organisering och engagemang

Feministisk festival har gratis inträde och både Mirjam Katzin och Julia Qwist understryker att det handlar om ideellt arbete, framgången är avhängig de medverkandes engagemang.

– Vår marknadsföring sker mest på sociala medier, förklarar Julia Qwist, och så har vi affischer som vi sätter vi upp överallt förstås, inte bara i stan. Men det kan vara svårt att nå ut. Det vi kan påverka främst är vilka vi bjuder in och vilka som är med i programmet, och där har vi en bredd. Vi har ändå gjort ett bra jobb, vi har en bra festival som vi är stolta över. Men vi är också öppna för kritik, den var väldigt bra och det är det som driver rörelsen framåt. Men en ska heller inte osynliggöra den positiva responsen.

Festivalens bredd består också i att det ska finnas både lättsammare och mer akademiska punkter på programmet.

– Det ska finnas plats både för de som har varit aktiva länge, de ska kunna få en utmaning, men också för den som är helt ny och vill lära sig så vill vi visa att det är inte så svårt att komma in i organisering och engagemang, säger Mirjam Katzin.