Det pratas ofta om att Sveriges huvudstad växer men huruvida klyftorna växer har ägnats relativt lite uppmärksamhet. Den nylanserade rapporten behandlar fem områden: välbefinnande och hälsa, uppväxtvillkor och utbildning, arbete och försörjning, boende och stadsmiljö samt demokrati och trygghet. Skillnadernas Stockholm är den första rapporten i sitt slag.
– Rapporten ger den första samlade bilden av skillnader i livsvillkor i Stockholm. Kunskap om exempelvis skolresultatens utveckling har tidigare redovisats enskilt. Men eftersom utmaningarna i rapporten hänger samman med varandra finns det ett stort värde i att presentera dem sammantaget. Vi kan inte komma åt skolresultaten utan att också förstå segregationens påverkan på likvärdigheten i skolan, säger Paul Alarcon till Feministiskt perspektiv.
Rapporten visar en positiv genomsnittlig utveckling, som att stockholmare mår bättre och känner sig tryggare. Sysselsättningen ökar och inkomsterna stiger. Men det är inte hela sanningen.
– Stora skillnader består mellan stadsdelar och mellan grupper i Stockholm. Utvecklingen sker i olika takt och klyftorna växer. I rapportens diagram framträder bilden av en stad där förutsättningarna att förverkliga ambitioner i livet ser olika ut beroende på var vi bor och under vilka omständigheter vi växer upp, säger Paul Alarcon.
Utbildningsnivå avgörande för livslängd
Medellivslängden har ökat både i Sverige och i Stockholms stad oavbrutet sedan 1860-talet. I dag är skillnaderna i livslängd större mellan utbildningsgrupper än mellan könen. Utbildning har också en större betydelse för livslängden i Stockholm än i övriga landet.
Kvinnor har länge haft en högre medellivslängd än männen, men skillnaderna mellan könen minskar. I dag är medellivslängden för kvinnor i Stockholms stad 84,2 år, en ökning med 7,6 år sedan 1970. Männens medellivslängd har under samma period ökat med 11 år och ligger nu på 80,7 år.
– Medellivslängden har ökat i hela Stockholm och för olika grupper om än i olika takt. Gruppen lågutbildade har inte haft en lika positiv utveckling som andra, och för kvinnor med låg utbildningsnivå har medellivslängden knappt ökat alls de senaste två decennierna. I dag skiljer det åtta år i medellivslängd mellan kvinnor på Östermalm och män i Skärholmen.
Uppdelad arbetsmarknad
Stockholm har en stark arbetsmarknad med en lägre arbetslöshet, högre sysselsättning och högre inkomstnivåer jämfört med övriga Sverige. Utbildningsnivån är också högre. Det underlättar för att möta kraven och efterfrågan på utbildning på arbetsmarknaden. Samtidigt finns stora skillnader mellan olika stadsdelar avseende utbildning, sysselsättning och inkomst.
Områden med högst sysselsättning har över 85 procent förvärvsarbetande medan områdena med lägst andel omkring 50 procent förvärvsarbetande. En grupp som har svårare att få fäste på arbetsmarknaden än genomsnittet är utrikes födda.
– De som invandrat är en heterogen grupp med olika förutsättningar och skäl att komma till Sverige, vilket gör att möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden skiftar. Andelen utlandsfödda varierar mellan olika delar av staden och de stadsdelar som har många utrikesfödda boende har en högre andel arbetslösa.
Andelen sysselsatta är något högre bland män jämfört med kvinnor. Skillnaderna är större i områden med generellt låg sysselsättningsnivå. Där är sysselsättningen tydligt högre bland män jämfört med kvinnor.
Kan du berätta lite om varför skillnaderna är särskilt stora mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden i Stockholms mest utsatta områden?
– Sedan den ekonomiska krisen på 90-talet har sysselsättningen återhämtat sig helt i stadsdelar som Kungsholmen. I socioekonomiskt utsatta stadsdelar som Rinkeby-Kista har sysselsättningen inte återhämtat sig däremot, utan ligger kvar på en lägre nivå. I synnerhet bland kvinnor i dessa stadsdelar tycks sysselsättningen ha bitit sig fast på mycket lägre nivåer. Konjunkturerna sätter djupa spår i stadsdelar med sämre förutsättningar.
Bostadsbrist ökar skillnaderna
En slutsats som framkommer i rapporten är att bostadsbristen och bristen på hyresrätter har betydelse för boendesegregationen. Andelen bostadsrätter har ökat från att utgöra en fjärdedel av det totala bostadsbeståndet till att utgöra ungefär hälften.
– Flyttmönster bidrar till den växande segregationen. Resurssvaga inflyttare flyttar till resurssvaga områden och resursstarka individer flyttar ifrån dessa områden. Det blir en negativ utvecklingsspiral och segregationen förstärks. Omvandlingarna av hyresrätter i mer resursstarka områden har gjort det svårare för resurssvaga individer att göra en ”geografisk klassresa”.
Ett globalt fenomen
Är växande skillnader i livsvillkor något unikt för Stockholm eller syns liknande skillnader i andra stora städer?
– Det syns i hela världen. En global värld och tilltalande urbanisering har gjort skillnaderna i städer väldigt påtagliga på många håll. Jämför vi med andra stora städer i Sverige såsom Malmö och Göteborg ser vi att Stockholm har bättre förutsättningar att möta dessa utmaningar. Anledningen är att vi har en högre generell utbildningsnivå vilket gör det lättare att möta kunskapsekonomins krav på välutbildad arbetskraft.
Vilket anser du är det enskilt viktigaste området som rapporten behandlar?
– Utbildningsfrågan och att komma åt problemet med segregationen. Den geografiska polariseringen handlar inte bara om växande skillnader i medelinkomst mellan olika stadsdelar, utan också om skillnader i hälsa, utbildningsresultat, trygghet och sysselsättning. Därför är det viktigt att analysera och komma med åtgärder för hur vi kan bryta segregationen och dess konsekvenser.
Vad kan Stockholm stad göra för att bryta mönstret?
– Kommissionen ska utifrån aktuell forskning gå djupare in på utmaningarna och analysera dem för att sedan ta fram strategier och åtgärder, där olika verksamheter inom staden kan samverka och arbeta för att vända utvecklingen. Det är viktigt att påpeka att vi måste se staden i sin helhet. Det blir fel att betrakta skillnaderna som lokala problem för vissa utsatta stadsdelar. Det är inte enskilda stadsdelar som är segregerade utan hela staden som system. Lösningen behöver därför också handla om hela staden. Segregation och skillnader i livsvillkor påverkar hela samhället. Risken för sociala konflikter ökar och tilliten mellan människor minskar när människor inte möts i vardagen.
