Idén om energiunionen formulerades för flera år sedan, men när Ryssland förra året hotade med att stänga av gasen till Ukraina blev frågan akut. Ett sådant gas-stopp hade även påverkat gasleveranser till Europa. Idag importerar EU 53 procent av sin energi från tredje land, och framför allt från Ryssland.

Gas stod återigen i centrum under torsdagens toppmöte, där den hetaste frågan gällde mer transparens i gas-avtal med tredje land. Idén är låta kommissionen få insyn i avtalen, vilket ska stoppa Ryssland från att ta ut överpriser. Länder som Polen och Litauen betalar idag höga priser för gasen, samtidigt som länder som Finland och Tyskland har mer förmånliga avtal.

Många medlemsländer tror att de får den bästa överenskommelsen. Men om man ser på helheten spelar medlemsländerna ut varandra mot varandra, förklarar Annika Hedberg, energiforskare vid tankesmedjan European Policy Center, som är positivt förvånad att Europeiska Rådet ändå lyckades komma överens i frågan. Samtidigt lovar man att viss information ska fortsätta vara konfidentiell, så exakt hur detta ska gå till kan komma att bli en stötesten.

En vanlig kritik från miljöorganisationer är att energiunionen fokuserar för mycket på just gas. För även om EU säger sig vilja bli mindre beroende av rysk gas, finansierar man nya gasledningar till exempelvis Azerbajdzjan. Gas ger visserligen betydligt lägre utsläpp än olja och kol, men det är ändå ett fossilt bränsle. Brook Riley från organisationen Friends of the earth, skriver i en debattartikel i webbtidningen Euractiv den 19 februari: ”Att säga att gas ska rädda oss från kol är lite som att fira upp uppfinnandet av filtercigaretten. Folk dör fortfarande av lungcancer.”

Under torsdagens möte tryckte dock Sverige på för att formuleringar kring energieffektivitet och förnybar energi också skulle finnas med i slutsatsen från Europeiska rådet, berättade Stefan Löfven efter mötet.

– När vi började utveckla det här dokumentet inför mötet så handlade det väldigt mycket om försörjningstrygghet. Vi har den största respekt för att det är några länder som är utsatta, inte minst mot bakgrund av krisen i Ukraina och Ryssland, men vi menar att det är viktigt att hålla alla de fem dimensionerna igång (se faktarutan). Vi har påpekat under förhandlingarna att försörjningstrygghet visserligen har med en fungerande inre marknad att göra, men om du minskar din energiåtgång så stärker du också indirekt försörjningstryggheten, och du blir mindre beroende om du nu är importör av energi, sade Stefan Löfven.

Energieffektivitet kan innebära välisolerade hus och fjärrvärme. Saker som är ganska självklara i Sverige. Här är elpriserna låga, och mycket få oroar sig över att kunna värma upp sitt hem. Så är inte fallet i många av Europas länder, där energifattigdom är ett utbrett fenomen.

Men när ny infrastruktur byggs som sammanlänkar medlemsländernas energisystem ska priserna sjunka, är det tänkt, allt enligt marknadens logik: energi som inte är kostnadseffektiv slås ut och producenterna kan inte längre ta ut överpriser. Men det handlar också om att ta till vara på den energi som faktiskt produceras i EU. Idag går mycket förnybar energi till spillo. I länder som Spanien och Portugal finns tidvis en överkapacitet av energi från vind- och solkraft. Den kan inte lagras, men skulle kunna säljas till grannländerna.

– Frankrike har under åratal varit emot att sammanlänka sitt energisystem med Spanien och Portugal – på grund av kärnkraftslobbyn. De är rädda för att om billigare förnybar energi kommer in på den franska marknaden kan de inte konkurrera med den. Nu ser det ut som att till och med Frankrike har fått backa från sitt motstånd och näten kommer att byggas. Men det är en konstant kamp, eftersom många länder räds konkurrensen, säger Annika Hedberg.

Än så länge ritas ramen för energiunionen upp, och medlemsländerna finns med på båten – i alla fall utåt sett. Nästa år kommer konkreta lagförslag att presenteras och då återstår att se vilka stötestenarna blir.