Jayati Ghosh, indisk feminist och en av världens ledande ekonomer, menar att den Europeiska unionens ekonomiska politik är våldsam och söndrande. Och medierna bär en del av ansvaret när de aktivt förtiger vart politiken leder, skriver Gordana Malesevic.
”Det finns en stereotyp bild av en misshandlande man, som misshandlar sin
maka och sedan slår henne ännu mer när hon vågar protestera. Det är
självklart att sådant våldsamt beteende speglar en misslyckad relation, en som
rimligtvis inte kan förbättras genom några plåster på såren. Och vanligtvis är
det till den grad svårt att se på, ja, även läsa om det, att det vänder sig i
magen.”
Så inleder den indiska feministen och professorn i ekonomi vid
Jawaharlal Nehru universitet i New Delhi, Jayati Ghosh, sin kommentar till
Europeiska unionens politiska och ekonomiska utveckling.
Hon jämför bland annat Greklands situation med Argentinas 2011 och är orolig
över att den fysiska otryggheten och ökade fattigdomen fortfarande skenar
inom EU. Enligt Ghosh presenteras unionens ekonomier som relativt
framgångsrika, endast för att man vill stödja ett finansdrivet förhållningssätt till
ekonomisk politik och kamouflera misslyckandet i Eurozonen och EU i
allmänhet. Men framför allt är Ghosh orolig för att de demokratiska krafterna
tystas med våld, vilket gör att endast de högerextrema i EU hörs som
opponenter till den nuvarande ekonomiska politiken. Det är en mycket
oroväckande utveckling som i förlängningen kommer att leda till EU:s
sönderfall, skriver Jayati Ghosh.
Fundamentalistisk idésfär
Ghoshs bild av dagens EU är en bild fylld av våld, men det är inte en ny
verklighet, inte heller en ny ekonomisk politik. Det som har skett är att bilden
har blivit tydligare för varje år som gått sedan 2000, då Jörg Haider förde en
politik i Österrike som liknar den ledande politiken inom EU i dag. Då visade ett
enat EU att sådan politik inte hade någon plats i en regering som var medlem
av unionen. Men redan i augusti 2008 – då EU-parlamentet röstade om den
resolution som fördömer ”utpekande av vissa grupper”, med utgångspunkt i
Italiens utvisning av romer och rumäner – lade EU grunden för en annan
politik, den som regerar i dag, med hänvisningar till (den finansdrivna)
ekonomin.
Resultatet av omröstningen blev 336 röster för resolutionen, 220 röster mot
och 77 frånvarande. Visst, det blev en majoritet för resolutionen, men inte ett
enhetligt förkastande av politiska beslut med grunden i den främlingsfientliga
och fundamentalistiska idésfären. De mest finansorienterade politiska
grupperna gav de högerextrema utrymme och legitimitet genom att stödja
deras förslag.
Förtigna alternativ
Liksom 2008 värjer sig nu en del mot bilden av ett EU som för en våldsam
ekonomisk politik som ömsom bäddar för, ömsom går i bräschen för, de
högerextrema krafterna. Det är inte konstigt alls eftersom det våldsamma
agerandet, i hemmet som i internationella relationer, alltsomoftast kläs i ord
som stöd, välvilja och omsorg.
Medierna bär en del av ansvaret för situationen när de aktivt för fram den
våldsamma ekonomiska politiken som den enda möjliga, och när de passivt
förtiger vart den leder.
