Emigranternas hus i Göteborg har ett årligt bidrag på en och en halv miljon kronor men har ändå ett 40-tal arbetare. De är långtidsarbetslösa som hamnat i Fas 3 och därför tvingas utföra sysslor hos någon ”anordnare” under hot om utförsäkring.

– Fas 3 är ett modernt svenskt slaveriarbete. Vi utför sysslor för anordnare och får inget betalt och det finns de som tjänar pengar på oss. Man känner sig som en slav, för jag tror ju fortfarande inte att det finns någon som går till en arbetsgivare och utför daglig verksamhet utan att få en lön, säger arbetslösa Lena till P4 Göteborg.

Många föredrar att arbeta på museet än hos andra anordnare, men upplever ändå arbetet som exploaterande. För museets del finns det ett ekonomiskt beroende eftersom den reguljära finansieringen av museet inte täcker kostnaderna. Användandet av långtidsarbetslösa som arbetskraft är för närvarade museets enda chans att slippa lägga ner verksamheten, hävdar museets föreståndare Roger Bodin.

Fas 3 möjliggör för en ekonomiskt utsatt kultursektor att överleva genom att utnyttja som arbetskraft ännu mer utsatta personer.