Under augustihimmelns kvällssol trängdes hundratals människor på Parkteatern i Vitabergsparken onsdag 26 augusti för att se vad dansgruppen Juck och urbankulturkollektivet Femtastic hade att bjuda på. Parken fullkomligt svämmade över av besökare som ville se den feministiska rörelsen ta plats på scen. Det var fullsatt redan en halvtimme före start, och det blev en övertygande föreställning med feministisk-aktivistisk framtoning.
Vidgande perspektiv på kön
Allt börjar med att dansgruppen Juck startar utspridda bland publiken. Kort därpå samlas de på scen. De fyra dansarna har typiska flickskolekläder: skotskrutig kort kjol, svarta knästrumpor och vit skjorta. De fortsätter sin dans på scen, med små juckande rörelser i samma takt och utan att röra resten av kroppen. En i taget börjar de göra allt kraftfullare juck. Dansen övergår till att alla på scen rör sig med hela kroppen.
Framträdandet innehåller solon, poser och dans som grupp. De använder sig av juckrörelsen som i den allmänt rådande sociala kontexten annars förknippas med maskulinitet och de kombinerar juckandet med andra mjuka rörelser som skulle beskrivas som klassiskt feminina. Med deras dans och scenkläder ”tar de tillbaka” dessa kvinnliga eller flickiga attribut och ger dem makt. Makt att uttrycka sexualitet och makt att ta plats. Makt att röra sina kroppar på det sätt som de vill och makt att vidga perspektiven på femininitet och kön. Det märks tydligt vad de vill uppnå och publiken sitter hänförd.
Med frustration som drivkraft
Därefter intar konferencieren Nathalie Missaoui scenen under artistnamnet Cleo, en av grundarna till Femtastic-kollektivet. Med styrka och stolthet berättar hon hur Femtastic föddes, att det startade ur frustration och hur frustrationen fungerade som drivkraft. En frustration över att kvinnor inom urbankulturen utifrån betraktats som osynliga trots att de i själva verket finns och att det i själva verket har funnits gott om dem.
Nu firar kollektivet fem år och att framträda på Parkteatern och backas upp med en sextett med instrument som blås, percussion, trummor, synt, bas och keyboard blir också ett avslut på en lång sommarturné. Dags för första akten: Maxida Märak. Hård rap och tunga elektroniska beats där låten ”Mitt största fan” sätter Parkteatern i gungning.
Cleo intar sedan scenen igen med ett tal i rapform som inte kan beskrivas som något annat än ett brandtal: ”Jag hoppas att du tänker, tänker efter en gång till. Känns det bra eller står du fortfarande still? Alla brudar ba’ tar över så nu finns det hopp och det är så fint med all kärlek som ni ger till oss. Men det här är ingen ny våg, det är ingen ny våg alls. Det här är ett hav som du har låtsats inte fanns”. Så fortsätter det någon minut. Publikens respons är enorm och stämningen på topp. Sedan är det dags för det energifyllda framträdandet från Beri & Chelsea där låten ”Paradis” med sin somriga framtoning får publiken att le.
Ayla Shatz får publiken att dansa
Dags för Ayla Shatz från Malmö. Med hennes tunga hiphopinspirerade beats som kryddats med baktakt, syntar, och elektroniska ljud blir det tillsammans med sextetten en blandning av orientaliska vibbar, cirkus - och balkanmusik. Hon lyckas med någonting stort: Hon får hela publikhavet att resa sig från sina platser och pic-nicfiltar och bryta ut i dans till låten ”Boom”.
Femtastics konsert avslutas med ett framträdande av sångerskan Aurelia Dey + The backups. Tillsammans med hennes två dansare blir det ett självsäkert, sensuellt och glammigt framträdande. Klassisk dance hall-stil blandas med reggae, afrobeats och hiphop. Hon säger att hennes stil är afro-pop. Publiken jublar. Aurelia Deys djupa och otroligt tänjbara röst får sätta punkt för kvällen.
Det är svårt att sätta ord på en så mångfacetterad föreställning. Musik av olika slag blandas med dans. Men det gemensamma avtrycket från framträdandena sammantaget är kollektivstyrka, feminism, aktivism, systerskap, kraftfullhet, kompromisslöshet, normbrytande och att allt är möjligt.
