Har du varit engagerad i det feministiska civilsamhället? Har du sett dina medfeminister tappa gnistan – eller kanske tappat den själv? – när engagemanget blir en evig kamp? Det är en kamp som inte bara utkämpas mot patriarkatet. Det är också en kamp mot oräkneliga andra hinder som dyker upp. Hinder som kan handla om allt från organisationsarbete till hur en bäst kommunicerar ut sitt budskap, når medlemmar och kanaliserar deras engagemang, och hur en ska gå till väga för att hitta de pengar som behövs för att genomföra aktiviteter eller för att kunna bedriva feministiskt arbete med avlönad personal. I så fall är du långt ifrån ensam!

Inom vårt projekt O/organiserad feminism? visade det sig tydligt att bristen på pengar är ett av de största hindren för feministisk verksamhet – och för stärkt feministisk organisering.

Det feministiska civilsamhället flödar av idéer för att skynda på jämställdhetsutvecklingen och utvecklingen för ett rättvist och jämlikt samhälle. För att ha möjlighet att förverkliga dessa idéer tvingas organisationer och aktörer lägga orimligt mycket tid på att hitta vägar för finansiering.

Finansiering för att kunna bedriva löpande verksamhet, arrangera enstaka aktiviteter och tillgodose nödvändig kunskaps- och kompetenshöjning, eller för fungerande kommunikationsinsatser för att nå ut. Trots att civilsamhället bygger på principen om att människor enas kring ett intresse eller en sakfråga och skänker sin fritid åt detta intresse är det likväl många delar av ett civilsamhällesengagemang som kostar pengar.

Kvinnor – som utgör majoriteten av det feministiska civilsamhället – är en grupp som har mindre tid och mindre pengar än gruppen män, på grund av att samhället är ojämställt. Resurserna tid och pengar är dessutom ojämlikt fördelade inom gruppen kvinnor. Därutöver är det just dessa två resurser som behövs mest i ett civilsamhällesengagemang. Ett ojämställt samhälle skapar – föga förvånande – ett ojämställt civilsamhälle, även i de fall då civilsamhällets ambition är att motverka ojämställdheten.

Utvecklingen mot jämställdhet går för långsamt – det konstateras varje år när löneskillnaden mellan män och kvinnor står klar, när vi kan se hur många kvinnor som söker hjälp hos kvinnojourer och det konstaterades av den statliga jämställdhetsutredningen i början av oktober. Medan det inte är civilsamhällets ansvar att ensamt driva den utvecklingen framåt, är ett sätt att få fart på utvecklingen att stärka möjligheterna för det feministiska civilsamhället att lägga sin tid på sitt faktiska arbete i stället för att lägga tiden på att söka medel eller hitta lösningar för finansiering för att kunna bedriva sitt arbete.

Inom vårt projekt blev det tydligt att:

Behoven som identifierades handlade både om större kontinuerliga summor och om mindre tillfälliga utgifter som behöver finansiering, och mellanting mellan bägge dessa – en variation av möjliga medel att söka. Indikationerna inom vårt projekt var att en sådan variation av möjliga medel att söka saknas i dag. Baserat på dessa erfarenheter efterlyser vi en diskussion om hur de medel som i dagsläget finns att söka, exempelvis via stat, kommun och landsting, kan anpassas till de behov som det feministiska civilsamhället ser i sitt arbete. Förslag för stärkt finansiering som formulerats inom ramen för projektet O/organiserad feminism? var bland andra:

• Kommunala stöd för kvinnors organisering

• Kommunala stöd för enstaka aktiviteter i jämlikhetsfrämjande syfte

• Utökat uppdrag för landets länsstyrelser att fördela medel på regional nivå för att stärka det feministiska civilsamhället/kvinnorörelsen och civilsamhällelig organisering

• En oberoende feministfond. En oberoende feministfond skulle dessutom stärka oberoendet mellan civilsamhället och stat, kommun och landsting.

Ett engagemang inom det feministiska civilsamhället grundar sig i en önskan om en rättvis värld där inget kön har makt på ett annat köns bekostnad. Men för att kunna driva den önskan behövs ofta pengar – för organisering krävs pengar och för att kräva pengar behövs organisering.