”Det har nog inte gått en dag under dessa tio år utan att jag på ett eller annat sätt har påmints om Fi:s existens”, skriver Tiina Rosenberg i en kombinerad reflektion och hyllning till Feministiskt initiativ som fyller tio år på lördag.
Den 30 september 2003 fick jag och många andra feminister följande mejl från Gudrun Schyman: ”Hej feminist. Jag vill att min riksdagsplats ska användas av den feministiska rörelsen.
Att du som feminist, genom mig, ska kunna delta i debatter, ställa frågor till regeringens ministrar, lägga förslag på lagändringar och tvinga de etablerade partierna att ta ställning i feministiska nyckelfrågor.”
Det var startskottet till det som komma skulle. Jag fick inbjudan till Feministiskt initiativs första möte i Dalarna, men åkte inte. Jag tänkte att det nog var bäst att odla min universitetsträdgård och låta andra sköta partipolitiken. Den alltid så energiskt målmedvetna Sofia Karlsson, som då var studentpolitiker, tänkte dock ändra på den saken. Hon ringde och talade så övertygande om mänsklighetens framtid att jag anslöt mig till Fi-gänget. Det blev många soppmöten och diskussioner om den feministiska politikens framtid. Det blev också många vänner för livet och det är jag väldigt glad över.
Sedan gick allt som det gick. Feministiskt initiativs första år blev historiskt. Turbulent sammanfattar väl stämningarna som fick många av oss att upptäcka mörka sidor av det då enstämmigt feministiska Sverige. Flera av missförstånden har senare retts ut, men det har nog inte gått en dag under dessa tio år utan att jag på ett eller annat sätt har påmints om Fi:s existens. Senast för ett par dagar sedan då en av de Sverigefinska utbytesstudenterna här i Helsingfors stolt deklarerade att tre medlemmar av hans familj hade röstat på Fi.
Så rullar mitt liv på. Även om det var länge sedan jag var aktiv i Fi besvarar jag ofta frågor om Fi. ”Ja, tackar som frågar”, brukar jag säga när medresenärer hör sig för om hur politiken fortskrider. ”Det går så bra.” Jag följer Fi via nätet och tycker att det ser ut att gå väldigt bra. Nya medlemmar strömmar till och politiken har fått en intersektionell inriktning. Det är klart att jag applåderar och känner mig stolt över ett parti som så många unga väljare hade som sitt förstahandsval i förra valet.
För hur svårt kan det vara att inte förstå grundläggande feministiska frågor? En feminist är en person som envist tjatar om samma saker trots allt sagts miljoner gånger. Upprepningen är som bekant kunskapens moder och bara vi håller på så blir det bättre. Och det har blivit bättre trots alla hemskheter som dagligen utspelar sig i denna grymma värld. Före kvinnodagen 2015 påminde UN Women oss om om att det inte fanns någon större anledning att fira kvinnodagen eftersom var tredje kvinna i världen är utsatt för våld. Enligt europeisk jämförande statistik har nästan hälften av de finländska kvinnorna upplevt någon form av våld. I Finland har 71 procent av kvinnorna upplevt sexuella trakasserier före sin 15-årsdag. Cirka 30 procent av de finländska kvinnorna upplever fysiskt, psykiskt eller sexuellt partnervåld.
Kvinnors löner är fortfarande lägre än männens. Kvinnor i Norden är alltmer välutbildade och kvalificerade, men mannen med samma kvalifikationer får lättare ett fast jobb än en kvinna med motsvarande meriter. De experter medier använder sig av består enligt finländsk statistik av drygt 70 procent män. Kvinnor är underrepresenterade i sakkunniguppdrag som är väldigt viktiga då riktlinjerna för samhällsutvecklingen dras.
Därtill kommer hushållsarbete, barnavård och möjlighet till ett gynnsamt yrkesliv för kvinnor. För att då inte tala om ägandeförhållanden i världen. Stereotypa uppfattningar om kvinnor och män är djupt rotade även om det också finns ljusglimtar i vardagen. Jämställdheten och jämlikheten kommer inte till av sig själva och det är mycket som behöver göras. Fattigdom, krig, ekologi, heteronormativa strukturer, hatbrott, rasism, transfobi, klassrelationer, funktionalitet och åldersdiskriminering är bara förnamnet till den stora samhällsförändring som feministisk politik behöver ta itu med. Det ska vi göra, eller hur?
Ett stort grattis till Feministiskt initiativ på tioårsdagen! Det är bara att jobba på. Ett varmt tack för alla feminister inom och utom olika partier och politiska konstellationer som förstått värdet av mänskliga rättigheter. Tack för alla håriga och mustaschprydda prinsessor, kjolklädda kärleksfulla män, minikjolar, riot grrrls, läderkostymer och allt annat som hör den feministiska garderoben till. För garderober är fantastiska ställen bara de är rosa.
