Det palestinska fotbollsförbundet vill att Israel ska uteslutas på grund av att Israel förhindrar och försvårar för den palestinska fotbollen dels genom att Israel inte tillåter rörelsefrihet för de palestinska spelarna, men också genom trakasserier och i vissa fall grovt våld mot palestinska fotbollsspelare. Dessutom finns kritik mot att i en av Israels lägre divisioner spelare fem lag från israeliska bosättningar på det ockuperade Västbanken, bosättningar som enligt internationell rätt är illegala, samt anklagelser om att laget Beitar Jerusalem har ett förbud mot att låta palestinier, eller arabiska medborgare i Israel, spela i laget.
För att få till stånd en uteslutning krävs tre fjärdedelar av rösterna av Fifas 209 medlemsförbund. Palestine Football Association har de senaste åren försökt få till stånd en sådan omröstning men inför förra årets årsmöte kunde Sepp Blatter få PFA:s ordförande Jibril al-Rajoub att dra tillbaka en liknande motion. Men nu har al-Rajoub insisterat på att lägga fram motionen och för att försöka få till stånd en kompromiss mellan Israel och Palestina reser Sepp Blatter i veckan till området. Han ska träffa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu först och palestiniernas president Mahmoud Abbas på torsdag.
Sepp Blatter, som i nästa vecka vill väljas om för en femte mandatperiod, har kallat frågan om sanktioner mot Israel som alltså varit aktuell i flera år, hans största utmaning. ”En lösning är bara realistisk när de som är privilegierade är beredda att gå med på och bidra till jämlikhet. Ansvaret vad gäller detta ligger på Israel med dess enastående infrastruktur, fullt fungerande professionella liga och ekonomiska sammanhang”, har Blatter sagt inför resan, rapporterar the Irish Times.
Flera exempel på hur palestinska fotbollsspelare har behandlats har uppmärksammats internationellt. Ett exempel är den palestinska landslagsspelaren Mahmoud Sarsak som greps när han skulle resa ut via gränsövergången Erez från Gaza och vidare till Västbanken för att där spela i sitt nya klubblag Balata Youth i Nablus. Han hölls i administrativt förvar, utan rättegång, i tre år. Hans öde blev känt för en internationell publik då han 2012 inledde en tre månader lång hungerstrejk i protest mot att han hölls gripen utan att ha blivit formellt åtalad eller ställd inför rätta.
