Den gångna månaden har Janess Ann Ellao utsatts för sexuella trakasserier när hon bevakade rättegången gällande militärens kidnappning av två kvinnliga studenter, och Inday Espina Verona har utsatts för en förtalskampanj efter att ha rapporterat om militärens fördrivning och mord på ursprungsbefolkningen lumad i östra Mindanao.

Janess Ann Ellao, reporter på Bulatlat.com, bevakade rättegången mot sergeanten Edgardo Osorio och pensionerade generalen Jovito Palparan, som står anklagade för att ha kidnappat universitetsstudenten Karen Empeno och Sherlyn Cadapan Ellao, när Osorios advokat kallade henne vid namn, klämde på henne och spred nedsättande rykten om henne i den regionala domstolen i Bulacan.

Fördömanden

International Federation of Journalists (IFJ) och Filippinska journalistförbundet fördömer de sexuella trakasserier som journalisten Janess Ann Ellao utsattes för den 16 september och kräver en utredning. På sin hemsida skriver IFJ också: ”Vi beklagar Bonifacio Alentajans agerandet mot Janess Ann Ellao som endast utövade sitt yrke när hon bevakade rättegången. Journalister skall aldrig behöva utsättas för sådant agerande, särskilt inte kvinnor. Sexuella trakasserier används ofta som ett verktyg att skrämma och avskräcka kvinnliga journalister. Vi fördömer detta agerande och kräver en snar utredning”.

Även Altermidya, folkets alternativa medienätverk i Filippinerna, kräver att åklagarmyndigheten skall utreda advokat Alentajans sexistiska och oprofessionella beteende och, å sina juridiska medarbetares vägnar, fördömma advokatens förkastliga beteende.

Filippinska journalister trakasseras, hotas, våldtas, dödas. Särskilt utsatta är de som bevakar områden utanför storstadsregionerna. Filippinerna är en av de farligaste länderna för journalister. Men alla hot är inte lika uppenbara som en kula, menar Rowena Paraan, ordförande i Filippinska journalistförbundet. Vid varje tillfälle som hon får lyfter Rowena Paraan fram det faktum att en stor majoritet av de filippinska journalisterna arbetar med mycket låga löner och usla arbetsvillkor samt att de ofta blir uppsagda när de söker bättre villkor.

Därtill kommer att straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter är en regel och inte ett undantag i Filippinerna. Myndigheterna ingriper inte för att stoppa de övergrepp som begås och de begår själva övergrepp mot sina egna medborgare. Korrupta ledare vill inte ha sitt agerande (inom ramen för deras politiska uppdrag) synat i sömmarna och politiskt motiverade angrepp på journalister är en oroande trend i Filippinerna liksom i stora delar av Asien och Stillahavsregionen. Från att ha varit ett högt ansett yrke och en yrkeskår som har setts som demokratins förtrupp, gör filippinska politiker, på nationell och lokal nivå, vad de kan för att försvåra och vanhedra journalister och journalistiken. Och än är ingen dömd för morden på de 32 journalister som dödades i Maguindanao-massakern i november 2009. Massakern i provinsen Maguindanao inträffade då journalister färdades i en konvoj mot staden Shariff Aguak där politikern Ishmael ”Toto” Mangudadatu skulle deklarera sin kandidatur till provinsguvernör.

Men som Rowena Paraan säger: alla hot är inte lika uppenbara. Filippinska journalistförbundet och IFJ hade inte mer än hunnit beklaga och kräva att anklagelser mot advokat Bonifacio Alentajans, gällande sexuella trakasserier och hot mot Janess Ann Ellao, skulle utredas förrän Inday Espina Varona, prisbelönt journalist och tidigare ordföranden i Filippinska journalistförbundet, utsattes för en förtalskampanj på sociala medier.

Med regeringens goda minne

Förtalskampanjen kommer efter att Inday Espina Varona har gjort flera initierade rapporter åt ABS-CBN (landets största och äldsta kommersiella tv-bolag) om det massiva dödandet som pågår på urbefolkningen lumad, däribland den lokala lumad-ledningen i Surigao del Sur som dödades den första september. I hennes rapportering säger vittnen bland annat att paramilitära grupper, på uppdrag av militären, står bakom dödandet av lumad-befolkningens ledare i Surigao del Sur.

Inday Espina Verona har varit en stark röst mot de brott mot mänskliga rättigheter som pågår kontinuerligt i östra Mindanao, där människor – med regeringens goda minne – illegalt fråntagits mark och kastats ut ur sina hem, och där kristna församlingar har fått sina kyrkor och församlingshem förstörda av militären efter att ha erbjudit den fördrivna lumad-befolkningen mat och husrum.

Nu kräver Filippinska journalistförbundet att ”de ansvariga myndigheterna utreder och griper de som försöker skrämma Inday Espina Varona och andra journalister som avslöjar brott mot mänskliga rättigheter och andra orättvisor”.