Oroväckande uppgifter når Feministiskt perspektiv från Kina. Den 10 juli, som nu kallas Svarta fredagen, greps tolv människorättsjurister, varav fem från juristfirman Beijing Fengrui. Tidigare i veckan kom rapporter om människorättsjuristen Yu Wang, som försvann spårlöst. Människorättsaktivisterna i Kina anser att massarresteringar av jurister har att göra med ett vädjande brev till FN som publicerades den 9 juli av de fem feminister som fängslades inför 8 mars.
Inför 8 mars-manifestationer greps flera kvinnorättsaktivister i Kina och oberoende demonstrationer ställdes in eller avbröts med våld. I själva verket planerade de fem feministerna att genomföra aktioner mot sexuella trakasserier på offentliga transporter. Polisen bröt sig in i deras lägenheter utan häktningsorder, beslagtog deras telefoner, bärbara datorer och andra kommunikationsmedel.
Det anordnades protestaktioner i många delar av världen mot fängslandet av ”Chinese Feminist Five”, som de kallar sig på engelska, och de fem fick ett stort stöd från den kinesiska och globala allmänheten samt världens olika människorättsorganisationer, jurister och feminister, vilket enligt dem själva slutligen ledde till att de blev frisläppta.
De fem kinesiska feministerna släpptes i mitten på april men är åtalade, oklart för vad, och väntar på att bli kallade till domstol.
Redan den 23 april häktades en av de fem feministerna, Rongrong Wu, igen och utsattes, enligt egen utsago, den 23 och 24 april, för mycket förnedrande förhör.
Ett brev till FN
Den 6 juli skrev de fem kinesiska feministerna ett öppet brev till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och Phumzile Mlambo-Ngcuka, vice generalsekreterare i FN och generaldirektör för UN Women. I brevet tackar de för det uttalade stöd som FN:s jämställdhetsorganisation UN Women gett dem och ber även om hjälp mot de grundlösa anklagelser som de nu står inför.
Tre dagar efter att det öppna brevet publicerades försvann Tingting Lis juridiska försvarare Yu Wang. Sedan 9 juli är människorättsjuristen Yu Wang på juristfirman Beijing Fengrui, hennes make Longjun Bao, också människorättsjurist, och deras 16-åriga son Zhuoxuan Bao försvunna.
Sedan den 10 juli, som i vissa kretsar i Kina kommit att kallas Svarta fredagen, är tolv människorättsjurister, varav sammanlagt fem från juristfirman Beijing Fengrui, häktade. Enligt ministeriet för allmän ordning och säkerhet är de tolv människorättsjuristerna misstänkta för att ”olovligt ha organiserat betalda protester, underblåst allmänhetens känslor och fabricerat rykten på internet för att påverka domstolsbeslut”.
I månadsskiftet juni-juli antog Kinas lagstiftande församling en lag som definierar ”nationell säkerhet” med mycket vaga och svepande formuleringar i frågor som rör allt från politik, kultur, ekonomi till internet. Den kinesiska regeringen har länge använt den nationella säkerheten i åtal som ”anstiftan till subversiv verksamhet”, ”separatism”, och ”läckande av statshemligheter”, för att fängsla oppositionella. Den nya lagen breddar definitionen av vad som är hot mot den nationella säkerheten.
Nyutkommen rapport som har dokumenterat tortyr av jurister i Kina 2006-2015. Den 26 juni gav de kinesiska juristernas Hongkongbaserade stödgrupp ut en rapport om tortyr av kinesiska jurister mellan 2006 och 2015.
Ett brev till alla som stöttat
Tidigare skrev de fem feministerna varsitt öppet tackbrev till alla de som stödjer deras kamp mot sexuella trakasserier och kämpade för att få dem fria. I breven tackar de sina universitetskamrater och kolleger som med risk för repressalier vågat trotsa regimen och stått upp för mänskliga rättigheter.
De tackar alla de som i och utanför Kina kämpat för att få dem frigivna, de tackar alla de som nu hör av sig och frågar vad de kan göra för att underlätta livet för dem, tackar alla de som erbjuder pengar för att de skall söka hjälp hos en psykolog och tackar alla de som vill bjuda dem på middag, och de tackar sina advokater. De berättar vilken lättnad de kände när advokaten dök upp och vilken glädje det var att genom advokaten få höra att det var många, många, världen runt som protesterade och kämpade för deras frigivning, och i sina brev berättar de fem att de inte kan tacka advokaterna nog för den känsla av hopp som de juridiska företrädarna ingav dem genom sitt varma och beslutsamma sätt.