Den 11 september har regissören Beata Gårdelers internationellt hyllade film Flocken premiär. Detta är Gårdelers andra långfilm efter debuten med filmatiseringen av Lotta Thells roman I skuggan av värmen som hade premiär för sex år sedan. Flocken har bland annat prisats med Kristallbjörnen i Sverige.
I Flocken gestaltar Gårdeler hur en 15-årig flicka som utsatts för våldtäkt av en jämnårig klasskamrat blir misstänkliggjord av ett helt samhälle. Det utvecklas till en hetsjakt där bysamhället vänder sig mot en ung tjej och hennes familj. Runt huvudpersonerna finns vuxenvärldens förutfattade meningar, svek och rädsla för att avvika från flocken i det lilla norrländska samhället.
Den är ett mörkt drama om starka sociala sammansvärjningar i ett litet norrländskt samhälle, och vems ord som egentligen väger starkast i människors sociala vardag. Filmens handling för tankarna till Bjästafallet med liknande bakgrund. Fallet, som kretsar kring våldtäkten på en 14-årig flicka av en av hennes skolkamrater 2010 ägde rum i Bjästa i Ångermanland, blev startpunkten för en svensk samhällsdebatt under vintern och våren 2010 om respekten för brottsoffer. Detta efter ett uppmärksammat avsnitt av Uppdrag granskning i SVT. Trots att pojken dömdes för våldtäkten i tingsrätt och hovrätt blev offret misstänkliggjord både i skolan och i kyrkan, medan förövaren ursäktades.
Komplex narratologi
Flocken startar precis efter det att huvudpersonen Jennifer, spelad av Fatime Azemi, blivit våldtagen av klasskompisen Alexander, spelad av John Risto, på en skoltoalett. Men det är ingen i det lilla samhället som tror på att det hänt – framför allt inte Alexanders mamma som startar en grupp på nätet till sonens försvar. Gruppen urartar och blir till ett forum för en hätsk smutskastningskampanj mot Jennifer. Snart har alla grannar, prästen och kompisarna bestämt sig för att det är hon som ljuger. Detta trots att händelsen leder till rättegång och en fällande dom mot Alexander
Huvudpersonerna Jennifer och Alexander är tystlåtna, tillbakadragna och bär mycket inom sig. Filmen fokuserar helt på det komplexa sociala samspel byns vuxna invånare interagerar i på ett gripande sätt. Trots det ständiga misstänkliggörandet av Jennifer faller inte Gårdeler i några svartvita fåror där våldtäktsoffret antingen är jagad eller skyddad; de övriga karaktärernas stundtals välmenande gester mot henne målar upp en bild av ett samhälle i djup skam, besvär och velighet över det komplexa samhällsfenomenet våldtäkt på ett imponerande trovärdigt sätt.
Mönster bryts och stärks
Våldtäktsmannen är en helt vanlig, 15-årig, populär kille vars maktförhållande till den tillbakadragna klasskompisen sätter henne i en utsatt position. Alla i byn (och samhället i övrigt) ”vet” att en våldtäktsman inte kan vara en populär, normal 15-åring. I förhållande till Alexanders karaktär gestaltas Jennifer som ett mindre troligt våldtäktsoffer; han som är framstående och vanlig våldtar inte tjejer som hon.
Bilden av en ung tjej utan kontroll över den sociala omgivningen förstärks då byn långsamt vänder sig emot henne och på nytt gör henne till offer, bland annat genom unken ryktesspridning, hot, obehagliga hembesök men också genom stereotypt förnedrande förhör med polis. Skildringen av ett norrländskt samhälle är stundtals stereotyp (läs: jakt, fiske, brännvin, skogen, låg utbildning och traktorer) men bilden av det primitiva samhället bryts av med samtidens vapen; sociala medier. Alexanders mamma startar en blogg och driver Facebook-drev mot Jennifer, precis som i Bjästafallet.
Gårdeler har i filmen lyckats både bryta och stärka normer kring komplexa sociala spel efter en våldtäkt; här ifrågasätts vem som egentligen kan vara en våldtäktsman, vem som är ett trovärdigt offer i förhållande till gärningsmannen, i vilken typ av samhälle detta kan ske (det ”primitiva norr”), hur föräldraskapets blida ögon bortser från de maktspel ungdomar utsätter och utsätts för, och hur sociala medier kan användas som ett effektivt vapen även av den äldre generationen.
Men inte minst gestaltar filmen detsamma som i debatten kring Bjästa; hur medborgare hanterar stigmatiserade företeelser som våldtäkt, maktförhållanden mellan män och kvinnor, barn och vuxna och inte minst flockmentalitet och rädsla för utanförskap. En rädsla stor nog, och tillräckligt socialt accepterad, att sätta en ung tjejs liv på spel.
