Nu i oktober är det 15 år sedan FN:s säkerhetsråd för första gången erkände vikten och behovet av kvinnors delaktighet i konflikthantering och fredsprocesser genom resolution 1325. I dag, tisdag, inleddes den årliga, öppna debatten om agendan för kvinnor, fred och säkerhet, som på grund av jubileet mött särskilt stort intresse. Men mötet flyttades i sista stund. IKFF konstaterar kritiskt konsekvensen – att kvinnorättsorganisationer inte kan vara på plats i New York.
Resolution 1325 är den globala kvinnorörelsens stora framgång och en av FN och säkerhetsrådets mest inspirerade beslut. Resolutionen erkänner behovet av att kvinnor på lika villkor som männen, deltar vid fredsförhandlingar och delaktiga i beslut kring konfliktdrabbade staters återuppbyggnad. Framför allt erkänner FN och säkerhetsrådet med Resolution 1325, hur varaktig fred och jämställdhet hänger ihop.
I september kom beskedet att säkerhetsrådsdebatten flyttats fram på grund av att Spaniens premiärminister Mariano Rajoy inte kunde få ihop sin kalender. Det innebär att hundratals kvinnorättsaktivister från hela världen kan inte delta.
– I år uppmärksammar vi 15-årsjubileet för säkerhetsrådets resolution 1325 som ska främja kvinnors deltagande i fredsprocesser och konfliktlösning. Det är paradoxalt att vid just detta jubileum, sker en aktiv exkludering av kvinnor vid FN. Det visar att kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser endast handlar om läpparnas bekännelse. Det visar konkret exkluderingen och diskrimineringen av kvinnor globalt som vi ständigt möter på alla nivåer. Det är dags att agera. Kvinnor måste resa sig och kräva ansvar från FN. Vi kvinnor säger nej till exkludering! säger Joy Onyesoh, ordförande för IKFF Nigeria.
Svåruthärdlig arrogans
IKFF har också uppmärksammat en allvarlig brist i finansieringen av arbetet med jämställdhet, fred och säkerhet i sviktande stater som drabbats av utdragna konflikter eller där risken för konflikt är stor.
– Enligt OECD:s biståndskommitté var det endast 2 procent av det fredsbyggande biståndet till dessa länder som satte jämställdhet i fokus under perioden 2012-2013. OECD konstaterar att kvinnorättsorganisationer som arbetar i dessa kontexter är mycket underfinansierade. Under 2012-2013 gick 130 miljoner dollar till kvinnorättsorganisationer i sviktande stater, av ett totalt bistånd på nära 32 miljarder dollar.
Resolution 1325 antogs efter hårt arbete från en rad kvinnorättsorganisationer där IKFF spelade en central roll, liksom Kvinna till kvinna, vars generalsekreterare Lena Ag är en av de som ändå befinner sig på plats i New York. Hon uppmärksammar dock i skarpa ordalag vad hon kallar maktens arrogans på sin Facebook-vägg:
”Kvinnorörelsen över hela världen har mobiliserat i månader för att ta sig den långa, dyra och krångliga (visum mm) vägen till NY och FN för att göra sina röster hörda och dela erfarenheter. Vad händer? Jo två mäktiga män, Spaniens premiärminister och FN:s generalsekreterare kan inte få ihop sina agendor, så de ändrar datum för debatten. Hips vips så har debatten hamnat veckan före det ursprungliga datumet. Tusentals kvinnor drabbas, UN Women, som skulle publicera sin efterfrågade studie om hur 1325 efterlevs dagen innan debatten, måste kasta om sin agenda. Liksom alla andra medlemsländers ministrar som skulle deltagit i debatten. Resultat: Nästan inget ministerdeltagande, massor av aktivister som inte kan komma denna vecka – utan nästa. Vilken maktarrogans! Svårt att stå ut med. Som tur är tror jag nog att det är många medlemsländer som noterat detta – och givetvis har vi inte varit sena att tillsammans med flera andra påpeka detta för herrarna Ban Ki-Moon och Rajoy. It is still a man’s world – for sure. Men j**lar att vi ska ändra på detta!”
