8 mars 2013 publicerade en ung tunisisk kvinna en bild på sig själv topless och blev känd över en dag. Över den bara huden stod skrivet med arabisk skrift: ”Min kropp tillhör mig, den är inte källan till någon annans aktning.” Nu är den före detta Femenaktivisten Amina Sboui tillbaka i Tunisien för att lansera ett feministiskt magasin. Christine Petré har träffat Amina Sboui i Tunis.
Det var inte graden av hot och fula ord som väckte hennes oro utan omfånget, bilden delades snabbt och kommentarerna ville aldrig sluta.
Dryga två år efter Femenaktionen tycks det vara en mognare kvinna som sitter framför mig, det finns eftertanke och lärdom bakom hennes drivkraft. Även om det kan tyckas att Tunisien kommit långt när det gäller kvinnors rättigheter är det än så länge bara på pappret, menar hon, men det räcker inte med en stark lagtext, den måste vara accepterad och implementerad också.
– En kvinna har enligt lagen rätt till abort men hur bemöts en kvinna som vill göra abort hos läkaren? Ofta med dömande kommentarer, svarar Amina Sboui, och berättar hur kvinnor ofta tas emot fientligt och kallas för fula ord vid ett abortbesök.
Det är just av den anledningen som det är viktigt att belysa en sådan rättighet. Homosexualitet, våld mot kvinnor och sexuella trakasserier är andra ämnen på agendan för hennes nya magasin Farida, på arabiska, som enligt planen ska lanseras i Tunisien i januari. Sboui hoppas att tidningen även kommer spridas till andra platser i regionen.
Amina Sbouis resa har inte varit enkel, dödshot och trakasserier har blivit vardag men det enda som Sboui ångrar från den där dagen i mars 2013 är sminket. Den där eye-linern, säger hon halvt skämtsam, halvt seriöst; det var inte riktigt min stil. På bilden ses hon i svart eye-liner och rött läppstift röka en cigarett samtidigt som hon läser en bok. Sboui fortsätter att dra åt sig blickar med sitt kortklippta blåa hår, läppiercing och citat på arabiska, engelska och franska som täcker hennes totaltatuerade hud.
Topless bilde på Amina Sboui som spred på Facebook.
När vi möts bär hon herrskor, kort-korta jeansshorts, kavaj och solglasögon. Men hennes provokativa stil och tillvägagångsätt har mött kritik. Tunisien är inte rätt plats för Femen menade vissa tunisiska aktivister som ansåg att chockelementet tog fokus ifrån det politiska meddelandet. Amina Sboui håller inte med, när man försöker förändra samhället kommer det alltid bemötas med motstånd och ett element av chock är nödvändigt. Samtidigt förstår hon att när hon är gammal kanske hon kommer att avvisa de yngre aktivisternas metoder.
Förmodligen, säger hon med ett litet leende.
Det var under Amina Sbouis uppväxt som hennes engagemang föddes. När hon tillsammans med sin bror råkade i blåsväder var det alltid hon som fick skulden. När hennes kusin, som är man, berättade för Sbouis mamma att hon rökte var det hon som fick ta smällen medan kusinen och brodern kom undan. När hon berättade för sin mamma att en ung kvinna våldtagits blev hon tillsagd att man som kvinna inte ska vara ute så sent på kvällen ensam.
– Det är alltid på kvinnan som skuldbördan läggs, sade hon.
En annan gång, minns hon, när hon berättade för sin mamma att en man tafsat på hennes rumpa blev hon tillsagd att hon skulle täcka sig. När hon berättade att hon bar jeans, sades det att hon även skulle ha en lång tröja. Det gör Amina Sboui rasande. Hon kommer inte sluta sin kamp förrän kvinnor behandlas lika som män. Det är mitt enda mål, säger hon, men det handlar inte om att vara ledaren eller att bli känd, berömmelsen ser hon som en bestraffning.
– Hur kan jag annars se på dödshot och trakasserier, frågar hon mig.
– Det handlar om att uppfostra pojkar lika som flickor, konstaterar hon bestämt. Enligt Sboui är utbildning och ett skifte i tankesättet kring uppfostran nyckeln. Men hon kan se att en debatt sakta börjar ta form i det tunisiska samhället men det kommer ta tid, konstaterar hon.
Hennes relation till sin mamma förblir problematisk. När familjen fick reda på bilden sex dagar efter att den publicerats och hennes mamma till slut fann sin dotter på ett kafé i Tunis centrum bar det av till en släkting i den konservativa staden Kairouan. Under en månads tid försökte Imamer från moskén driva ut de onda andarna som uppenbarligen tagit fäste i dottern. I dag kan Amina Sboui skratta åt situationen men ännu är hon inte redo att förlåta sin mamma. Det gör fortfarande lite ont i hjärtat, säger hon. Efter en månad smet hon iväg från släktingens hem och några veckor senare flydde Amina Sboui till Frankrike där hon tillbringade två år för att avsluta sina studier.
I dag är inte längre Amina Sboui en aktiv medlem i Femen. Hon tycker att organisationen handlar mer om interna intriger än syftet, att kämpa för jämlikhet.
– Det ska vara det enda målet för en sådan organisation, säger hon.
– Men jag kommer alltid vara en del av Femen och Femen kommer alltid att vara en del av mig, medger hon samtidigt. Det var en bild på en topless kvinna som visade henne ett nytt sätt att demonstrera och föra fram politiska budskap för dryga två år sedan och som inspirerade henne till aktionen som fört henne dit hon är i dag, på ett uppdrag att föra jämlikhet till Tunisien.
– Jag är inte så mycket för att ge upp, svarar hon på frågan om hur hon klarar av att vara så stark. Intatuerat med stora bokstäver över ett av hennes lår står det skrivet: ”I slutänden klarar vi av mycket mer än vi tror.”
