Kvinnor med funktionshinder (FQ) är en kvinnoorganisation som finns till i syfte att bland annat lyfta kvinnor med funktionsvariationers perspektiv inom funktionshinderorganisationerna och på olika områden i samhället.
– Vi behövs av samma skäl som det behövs kvinnoorganisationer inom alla områden. Som kvinna med funktionsnedsättning kan man bli dubbelt diskriminerad, säger Birgitta Andersson, kassaförvaltare för FQ.
Birgitta Andersson menar att det inom funktionshinderorganisationerna finns en tröghet när det kommer till att synliggöra den könsmässiga diskrimineringen.
– Funktionshinderrörelsen behöver se skillnaden mellan mäns och kvinnors liv, säger Birgitta Andersson.
Norm med konsekvenser
Vivianne Emanuelsson, ordförande för FQ tillägger:
– Vi är lyssnade till och efterfrågade inom myndighetsvärlden och departementen, men sällan inom funktionshinderrörelsen, säger hon.
Könsblindheten inom funktionshinderorganisationerna konkretiserar Birgitta Andersson med bristen på tillgängliga gynekologstolar och den för givet tagna manliga normen.
– Nu finns i princip inga gynekologstolar för funktionshindrade, menar hon. Däremot finns det många tandläkarstolar. Det är en effekt av att vi funktionshindrade är eller har varit ett ”det”, en könslös varelse.
Lägre anspråk
Det är också svårare för kvinnor att få gehör för sina behov när det kommer till hjälpmedel.
– Män har bättre förmåga att ta för sig och det verkar finnas en större förståelse för mäns behov, säger Vivianne Emanuelsson. Kvinnor får hjälpmedel men kanske inte lika avancerat för att kunna bli så självständig som hon skulle kunna vara. Kvinnor förväntas klara sig ändå, eller ha en lägre anspråksnivå.
När myndigheter och aktörer för olika organisationer gör undersökningar kring funktionshinder tas det sällan fram könsuppdelad statistik, vilket gör att många grupper osynliggörs. Till exempel våldsutsatta kvinnor med funktionshinder. Debatten började inte föras nämnvärt inom kvinnoorganisationerna och funktionshinderorganisationerna förrän i början på 2000-talet, i samband med Eva Lundgrens undersökning Slagen dam om mäns våld mot kvinnor.
– I den undersökningen fanns inte ett spår av hur livet ser ut om man har en funktionsnedsättning, säger Birgitta Andersson.
Motbevisad myt
Då startades en utredning på initiativ av flera funktionshinderförbund, vilket byggde på frågeformuläret som fanns till underlag för Slagen dam, men som inbegrep miljöer och situationer för kvinnor med funktionshinder. Som färdtjänst, hemtjänst, personlig assistans och rehabilitering. Undersökningen heter Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning och kom ut 2007.
– Den visade att här fanns lika hög frekvens av våld och hot om våld, säger Birgitta Andersson. Tidigare fanns en syn på funktionshindrade kvinnor som ”men stackars henne, henne kan vi inte ge oss på”. Tvärtom är det ett ypperligt tillfälle för den våldsbenägne mannen att ge sig på svagheten hos en kvinna.
Undersökningen visade också på samhällets osynliggörande av personer med intellektuella funktionsförmågor.
– Nu fick de kvinnorna särskilda formulär som ställde frågor på ett annat sätt. Men det blev tydligt att personer som kanske inte kan hantera språket eller som låter osäker eller inte har alla uppgifter, att det är lätt att inte bli trodd, menar Birgitta Andersson.
Samarbetar med kvinnolobby
Även om det är långt kvar så märks en utveckling. I dag jobbar FQ med Sveriges kvinnolobby och försöker genom den organisationen lyfta kvinnofrågor inom funktionshinderrörelsen. Sommaren 2014 medverkade FQ på Nordiskt forum i Malmö.
– Då hade vi ett seminarium och presenterade en bok som handlar om hur det är att vara kvinna och funktionshindrad inom arbetslivet. För oss var det ett otroligt bra sätt att bli synliga med och i kvinnorörelsen, säger Vivianne Emanuelsson.
– Kvinnolobbyn visar att de verkligen eftersträvar ett ha ett jämlikhetsperspektiv i kampen för jämställdhet. En kvinna med funktionsnedsättning kan vara dubbelt diskriminerad – dels på grund av en funktionsnedsättning och dels på grund av att hon är kvinna. Kvinnolobbyn försöker att synliggöra båda perspektiven, säger Birgitta Andersson.
