Inför en publik på uppemot 80 personer – varav ett knappt 20-tal kommunala tjänstemän, och lika många från lokala ideella hjälporganisationer – skulle villkoren för att kunna få ta del av pengarna göras klara för alla intresserade.

Anna Coyet, programsamordnare på den svenska delen av Europeiska socialfonden, ESF, inledde med att berätta vad pengarna kan komma att gå till – och inte. Alla EU-länder utom fyra har valt att låta fondpengarna till de mest utsatta medborgarna få användas till exempelvis mat eller kläder. Men Sverige, tillsammans med bland annat Danmark, har gått en annan väg, så här kan fondpengarna inte gå till att tillgodose de här grundläggande behoven. I Danmarks fall ska ungefär 40 miljoner kronor – halva det belopp som ska fördelas i Sverige – kunna gå till aktiviteter som syftar till att föra de mest utsatta i samhället närmare ”existerande sociala åtgärder”, till exempel ekonomiskt bistånd.

Social inkludering

Den vägen är stängd för nödställda EU-medborgare i Sverige. Detta då kommunerna väljer att bortse från socialtjänstlagens krav på att den som vistas i en svensk kommun ska få sin situation säkrad av den kommunen, och i stället hänvisar nödställda tillbaka till nöden i hemlandet. Och för den EU-medborgare som skriver in sig på Arbetsförmedlingen (AF) kan stöd från andra ESF-fonder bli aktuellt, men Fead-pengarna ska vara en komplettering just för dem som inte finns i AF:s datorer. Den återkommande formuleringen för den här gruppen är istället ”social inkludering”. Marie Trollvik gav flera exempel på vad som skulle kunna falla under denna rubrik:

– Om man hjälper någon hitta vägen till ett härbärge, om man informerar någon om hens rättigheter här i Sverige, om man ordnar undervisning i språk eller datakunskap, förmedlar hjälp med personlig hygien – då är det sådant som de här pengarna är tänkta att kunna gå till.

På en lång rad orter i Sverige har under vintern ett ideellt gräsrotsarbete växt fram, där tiggande rumänska och bulgariska romer har kunnat få tak över huvudet, tillgång till hygien- och köksutrymmen, och hjälp med kostnadsfri vård och omsorg. I Malmö och Stockholm har det anordnats fester och sociala sammankomster, i Sundsvall kvällskurser i svenska. Allt i regi av organisationer som nätt och jämt finns ”på papper”, kanske föga mer än en Facebook-grupp eller ett löst nätverk av privatpersoner.

Större organisationer önskepartners

För den här typen av organisationer är chanserna små att kunna få del av pengarna. Bara den som redan har hanterat EU-fondmedel, och som har ”god ekonomisk och administrativ förmåga” kan komma på tal, enligt Marie Trollvik. Stora organisationer som Stadsmissionen/Svenska kyrkan, eller de kommuner, som Lund, Göteborg eller Linköping, som redan har ansträngt sig för att göra tillvaron bättre för utsatta EU-medborgare på svenska gator är önskepartners för Fead-fonden. Som motiv anges att pengarna så säkert sätt som möjligt ska gå till den hjälp som behövs.

Målsättningen är att Fead-fondens dryga 80 miljoner kronor ska nå åtminstone 700 personer under sex år. För de pengarna kunde 700 fattiga romer ha kunnat köpa marken de bor på hemma i Rumänien eller Bulgarien och med större sannolikhet inte längre behöva åka iväg för att tigga när de hamnar i nöd.