Europas första anti-åtstramningsregering och en historisk vändpunkt i Europa kallas Greklands nya vänsterregering. Greker själva kallar den nya regeringen ironiskt för landets första demokratiska ”grekiska regering”, en som inte ”lyder Tyskland”, ett hopp om förändring och slutet på ”mardrömmen” – åtstramningspolitiken som fört greker till fattigdom och misär.
Vid två-tiden på måndagen gick Greklands nya premiärminister Alexis Tsipras till ärkebiskopen för att förklara att denna premiärminister kommer att bryta en gammal grekisk tradition. Tsipras meddelade att han som ateist inte tar religiös ed utan nöjer sig med att svära på landets grundlag. Vid ceremonin för att officiellt ta ta över sin post, dök Alexis Tsipras upp utan slips, något som inte heller har hänt tidigare i Greklands moderna historia. Direkt efter detta hyllade premiärministern minnet av de som föll i kampen mot nazismen under världskriget vid martyrernas minnesplats i Aten, vilket tolkades av medierna som ett sätt att visa sin beslutsamhet i kampen mot fascistiska tendenser i Grekland.
Alexis Tsipras
Syriza som folkrörelse
Syriza har under de senaste åren satsat intensivt på folkmobilisering och självorganisering, något som beredde vägen till den politiska makten på kort tid.
Syriza bildades som en koalition av olika vänstergrupper, men också miljörättsaktivister, antirasister och kvinnorättskämpar. Rörelsen strävar efter en ny social infrastruktur och i konkurrens med fascisterna, som på sitt håll försöker att lansera sin syn på samhällsordningen och fick 6,3 procents stöd i valet, har Syriza lyckats mobilisera allt fler greker i sin moderna folkrörelse. Syriza har till exempel startat solidaritetskök, basarer, hälsokliniker, organiserat stödverksamhet för migranter som utsätts för nynazistiska Gyllene Grynings organiserade attacker, ordnat kulturfestivaler och evenemang för att sprida mångkulturella budskap och inte minst arbetat aktivt inom fackföreningar.
Syriza är en typisk ny vänsterrörelse, lik de som vuxit fram i Latinamerika och nu även i det allt fattigare Europa. En pluralistisk, alternativ rörelse, med rötter i nya sociala rörelser, som är antikapitalistiska, antirasistiska/antifascistiska och i princip feministiska. I första hand en ungdomsrörelse, som markant skiljer sig från traditionella ideologibaserade vänsterpartier. I skuggan av Greklands finanskriser och folkets totala misstroende gentemot det korrupta politiska etablissemanget, har denna rörelse fått möjligheten att växa starkt på kort tid i Grekland.
I partiprogrammet står Syriza för ett demokratiskt, fredligt, ekologiskt och feministiskt Europa. Syriza vill att Grekland ska lämna Nato och därmed minska landets enorma militära utgifter. Vidare strävar Syriza efter att förstatliga banker samt tidigare statliga företag i strategiska sektorer, höja skatten för storföretag och med upp till 75 procent för de rikaste personerna (det finns en lista på 100 namn), höja minimilönen, erbjuda gratis skolmat och frukost åt barn, sjukvård åt arbetslösa och hemlösa, hjälpa till att återförena invandrarfamiljer och inte minst uppnå lika lön oavsett kön. Att avsluta åtstramningspolitiken, förhandla om nedskrivning av statsskulden, som motsvarar cirka 175 procent av landets BNP, samt omstrukturera regeringsarbetet, minska statens utgifter och bekämpa korruptionen, är bland de mest kända av Syrizas löften.
Hur mycket av Syrizas politiska mål och löften kommer att förverkligas under de kommande regeringsåren, återstår att se. På måndag gick Syriza i taktisk koalition med ett mindre populistiskt högerparti, Oberoende Grekland, för att kunna bilda en majoritetsregering. Partiet tillhör det konservativa och reformistiska blocket i EU-parlamentet, som bildades av Storbritanniens David Cameron och bröt sig ur den stora konservativa gruppen EPP på grund av sin EU-skepsis. I samma grupp finns även högerpopulistiska partier som Danske folkeparti och Sannfinländarna. Oberoende Grekland och dess ledare Panos Kammenos är för att kyrkan ska få ökat inflytande, har konservativa värderingar och är emot invandring. Frågan är i vilken grad denna påtvingade koalitionspartner lyckas påverka Syrizas politik när det gäller hbtq-rättigheter, human flyktingpolitik och kvinnors rättigheter.
Mansmajoriteten utmanas
På Syrizas första kongress 2013 fattades beslut om att kämpa för kvinnors krav och jämlikhet mellan könen. Kvinnor anses hårdare utsatta för åtstramningspolitiken i Grekland och därför ska Syriza arbeta för lagar som garanterar fler kvinnor på beslutsfattande positioner, enligt kongressbeslut.
För att ta itu med det växande våldet mot kvinnor (från staten, i hemmet, i form av sexuella trakasserier och våldtäkt) ska Syriza lansera kampanjer för att öka medvetenheten i medierna och inom utbildningsväsendet. Samt etablera stöd (skyddat boende, och så vidare) till kvinnor som utsätts för våld.
I en intervju säger Sissy Vovou, medlem i Syrizas ledning och medlem i rörelsens kvinnonätverk, att trots stort antal starka kvinnor i Syriza ”är fortfarande majoriteten män”. Men Vovou påpekar att detta utmanas av kvinnorna inom rörelsen.
Syriza har några välkända kvinnor i sin ledning. Nadia Valavani är ett namn som kopplas till kampen mot diktatur och en omtyckt person för sin långa motståndskamp. Och Rena Dourou är en karismatisk politiker som 2014 vann den viktiga borgmästarposten i Aten med 50,8 procent av rösterna.
Zoe Konstantopoulou är den mest kända, en advokat som föreslås bli parlamentets talesperson. Därmed blir hon den andra kvinnan på posten sedan 2004, som också innehafts av Anna Psarouda Benaki. Bland de 40 ministrarna i kabinettet finns endast sex kvinnor, och då på poster som suppleanter eller vice ministrar.
http://www.mirror.co.uk/news/ampp3d/greek-elections-new-government-isnt-5055870
Syriza tillämpar kvotering för att nå målet om 35–40 procent kvinnor i partiledningen och har den mest könsbalanserade parlamentariska gruppen i landet. I det tidigare parlamentet var en tredjedel av partiets parlamentariker kvinnor. I genomsnitt är andelen kvinnor på de 300 parlamentsplatserna i Grekland 21 procent.
Feminism och hbtq-frågor
Syriza kallas inte sällan nedvärderande för ”homo-partiet” av sina homofobiska motståndare. Detta för att Syriza är det enda politiska partiet i Grekland som trots normaliserad sexism och homofobi i samhället och särskilt bland politiska partier, står för feminism och hbtq-personers rättigheter, säger Syriza-medlemmen och akademikern Stathis Kouvelakis i en intervju.
Under valrörelsen svarade den nyvalde premiärministern Alexis Tsipras på frågor som ställdes till honom om Syrizas politik och dess eventuella regering. På frågan angående hbtq-rättigheter i Grekland svarade han att Syriza, trots den ortodoxa kyrkans motstånd, sluter upp bakom kravet på lika rättigheter för alla medborgare oavsett kön och sexuell läggning.
– Vi har alltid stött hbtq-rörelsen och dess försök att uppnå jämlikhet. Till att börja med, omedelbart, kommer en Syriza-regering att lagstifta om en utvidgning av samlevnadbalken så att den täcker alla par, oavsett kön. Vi respekterar den grekisk-ortodoxa kyrkan, men vi anser inte att den borde ha ett avgörande inflytande över frågor som rör offentlig politik och familjerätt. Vi måste övertyga även de mest konservativa av våra landsmän att detta är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, först och främst…
Chockdoktrinens författare Naomi Klein, aktuell med ny bok om klimathotet, kommenterade det grekiska maktskiftet via Twitter under valnatten:
”Hur bekämpa den fascistiska högern? Bygg en verklig vänster.”
och
”Må #Grekland lära sig den hårda läxan från varje tidigare vänsterseger: förbli mobiliserad! Masspåtryckningar är viktigare nu än någonsin #Syriza”
