Margot Wallström beskrev piskrappen mot bloggaren Raif Badawi som medeltida och slog fast att kvinnors rättigheter i Saudiarabien kränks. I kölvattnet: två hemkallade ambassadörer, uteblivna affärsvisum och ett högt tonläge. Kritiken mot Margot Wallström har varit hård de senaste veckorna, men hon har också fått stöd och beröm. Bland annat av Socialdemokraternas tidigare partiledare och regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin, som i SVT:s Agenda under söndagskvällen sa att debatten i Sverige är nyvaken.

– Jag tycker att det är ganska många, långt in i näringslivet men också i den politiska världen, som säger att allt hade kunnat undvikas om Margot Wallström inte hade uttalat sig så hårt, som om det inte låg sakpolitik bakom! Säger man upp ett avtal måste det kunna få konsekvenser, att stå upp för mänskliga rättigheter måste kunna få konsekvenser, säger Mona Sahlin till Feministiskt perspektiv.

”Har hört det förut”

Är du förvånad över hur kritiken mot Margot Wallström har låtit?

– Både och. Jag trodde inte att den så kallade oppositionen skulle vara så hycklande och ge sig på det Margot Wallström har sagt, i stället för det Saudiarabien har gjort. Alla utom Moderaterna krävde ju att avtalet skulle sägas upp. Så det är jag förvånad över, samtidigt har man hört det förut och kommer att höra det igen.

Det Mona Sahlin menar att hon har hört förut är hur Margot Wallström, precis som många andra kvinnor i politiken, inte blir tagen på samma allvar som män. Hon ser till exempel tydliga skillnader i hur Margot Wallströms företrädare Carl Bildt bemöttes efter liknande hårda uttalanden.

– Carl Bildt jämförde vid något tillfälle Ryssland med Nazityskland, det är en drastisk och kontroversiell jämförelse, men reaktionerna var bara positiva – ”vilket mod”, och ”vilken självständighet”. Det var bara hyllningar. I Margot Wallströms fall blir det tvärtom. Det hon sa var också hårt och modigt, men då anklagas hon för att inte förstå, för att inte begripa hur arga Saudiarabien skulle bli och för att hon inte vara tillräckligt diplomatisk.

I Agenda sade du att Margot Wallström förtjänar stöd och uppbackning. Vad är det för uppbackning hon behöver?

– Den uppbackningen hon har saknat är framför allt insikten om att det här är en fråga om kvinnors rättigheter. Det har varit mycket diskussioner om att det här avtalet riskerar jobb, men inte om vad det egentligen handlar om, nämligen kvinnors rättigheter, alltså mänskliga rättigheter. Kvinnor tvärsöver partigränserna borde se och stödja det, som kvinnor.

”Det handlar om strukturer”

Har kvinnor ett större ansvar för den uppbackningen än män?

– Nej, men de borde oftare se när det handlar om strukturer. Om en kvinna vid makten riskerar att bli utsatt som kvinna ska det finnas en självbevarelsedrift hos andra kvinnor att stötta henne. Jag stöttar gärna Annie Lööf om hon blir utsatt för ett drev för att hon är kvinna.

I ett avseende håller Mona Sahlin med kritikerna – att hanteringen av avtalet med Saudiarabien kunde ha skötts bättre. Beskedet att avtalet skulle sägas upp dröjde för länge. Vilka diskussioner och eventuella konflikter inom Socialdemokraterna som ligger bakom vill Mona Sahlin inte uttala sig om. Klart är dock att Margot Wallström har sagt att hon vill bedriva en feministisk utrikespolitik och att regeringen kallar sig feministisk. Samtidigt sade Stefan Löfvén i slutet av januari att han ville att avtalet skulle omförhandlas.

”Det blev rätt till slut”

Är en feministisk regering inte detsamma som att Stefan Löfvén är feminist?

– Jag tror att han definierar sig själv som feminist. Men det är många som definierar sig som feminister som inte bedriver en feministisk politik. I det här fallet blev det rätt till slut, även om upptakten inte var rätt. Det blev en uppsägning av avtalet och ett feministiskt slut. Men regeringen har många andra beslut kvar att ta de kommande åren.