Gå på feministisk festival i Berlin i helgen! Specs On! International Feminist Art Festival satsar inte bara på konsten utan även musiken och genusfrågorna i stort sett hela tiden och hela helgen. Elena Smon Wolay ställde tre frågor till initiativtagaren Emil Roijer för att ta reda på mer.
Kan du berätta om hur idén om International Feminist Art Festival föddes?
– Det är ett lapptäcke av händelser och intryck som gjort att den här festivalen blev till. När jag flyttade till Berlin var jag överväldigad av den stora mängden kultur som finns här, och bredden på genrer. Genusperspektiven är dock i stort sett helt frånvarande, både i repertoaren och i det offentliga samtalet. Jag har länge saknat en diskussion som inte bara handlar om kvoteringsfrågan, utan rör sig mer över genusstrukturer och normativitet. Det är begrepp som knappt existerar här.
– Galleriet där festivalen äger rum har jag haft kiken på länge. Det är ett rum som passar otroligt bra till kammarmusik, både visuellt och akustiskt. Så när jag fick höra att de planerade en utställning med bara kvinnliga konstnärer fick jag idén att vi skulle fylla rummet med icke-normativ musik. När vi började prata om det här projektet har vi fått otroligt mycket positiv respons. Det har hjälpt projektet ta form och bli konkret. Vi har till exempel fått väldigt mycket stöd från svenska ambassaden för att driva det här projektet, inte minst genom den nya feministiska utrikespolitiken.
Vad kan man förvänta sig få ut av denna tredagarsfestival?
– Vi kommer visa att det finns en hel mängd kvinnliga kompositörer därute som alla gjort viktiga bidrag till musikhistorien, och som absolut platsar på konserthusrepertoaren. Vi satsar i år på bredd och på att ge besökarna en stor musikhistorisk överblick. Därtill har vi bjudit in till diskussion, där vi samlar representanter från Berlins etablerade musikliv, för att påbörja samtalet om genusproblematiken. Vi anser att det inte kan komma någon förändring om vi inte först börjar diskutera det rådande tillståndet. Alla delar av musiklivet, från första musikläraren till Berliner Philharmoniker måste våga diskutera de här frågorna.
Kommer man kunna få ta del av denna festival i andra städer än Berlin i framtiden?
– Absolut. Det här är ett tvåvägsinitiativ, där vi både försöker ge plats åt ickenormativa artister i Berlin, och ge dem en plattform mitt i kulturens centrum, samtidigt som vi knyter kontakter med liknande grupper i andra delar av världen. Vi har redan fått kontakt med människor som gör liknande saker eller som har liknande projekt på gång i andra delar av Tyskland, i Kanada, Sverige, Belgien, Storbritannien och Nya Zeeland. Vad det blir av dem återstår att se, men en sak är säker: vi är inte ensamma.
