Tjejerna räknar dagarna tills det är dags att åka till Göteborg för att delta. De har svårt att föreställa sig hur Sverige är. Bara ett par av spelarna har varit utanför Chiles gränser någon gång i livet. Mest av allt ser de flesta fram emot att träffa andra ungdomar, men de oroar sig för språket. En av tjejerna har hittat en svensk- spansk ordbok och försökt
lära sig några svenska fraser – men det är svårt. De blir glada när vi
berättar att en del svenska ungdomar börjar lära sig spanska i skolan
från 12-årsåldern.

För familjerna till tjejerna är det en stor utgift med bara flygbiljetten till
Sverige. Man har därför ordnat ett flertal olika insamlingar och jippon för
att få in pengar, nu senast bingo. En morbror till en av spelarna, Tito
Rojas, bor i Göteborg där han med stort engagemang gör vad han kan
för att mobilisera svenskchilenare för att hjälpa till med insamlingen. Tito Rojas
har ett förflutet som lärare och socialarbetare i Sverige och han ser
resan för ungdomarna, inte bara som en fotbollsresa, utan också som en
unik möjlighet till att se en annan värld, att få se att det finns olika sätt att
leva på.

– Det är en resa som de kommer ha med sig hela livet, säger han.

Trots stora ansträngningar med att få in pengar kommer man inte att
få med sig en full trupp. I stället kommer fyra kanadensiska tjejer och en
mexikanska att förstärka på plats. De kommer inte att hinna träna
tillsammans innan matchstart, men spelarna i det chilenska laget verkar
inte se några stora problem med det. De oroar sig mer för att de
skandinaviska tjejerna ska vara stora som jättar. Chilenare är ju normalt
något kortare än nordeuropéer. Men det verkar som att chilenskornas
fantasi har fått motståndarna att bli bra många centimeter längre än vad
de verkligen kommer att vara när de väl står på andra sidan planhalvan.

Vänster- och högerfotad

Något som dock verkligen är sant är att laget ska tävla i klassen sub
18 och att de flesta av spelarna bara är 16 år. De har dessutom med en
tävlande som endast är 14 år. Hon heter Isabella Castañeda, och skjuter
lika bra med vänster som med höger fot. Ett riktigt tillskott till laget. När
jag frågar om hon har någon idol som också är dubbelfotad, svarar hon
självsäkert:

– Nej, jag vill gå min egen väg, jag vill inte snegla på någon
annan.

Isabella Castañeda berättar att hon tränar dubbelt så mycket som de andra då
hon både spelar med sina jämnåriga men också med laget som ska till
Gothia cup. Hon säger att hon inte vill skryta, men hon gör många mål.
Trots sin ringa ålder är hon väl insatt i problematiken med att som tjej
spela fotboll Chile, där många tycker att det är en sport för killar. Vid ett
tillfälle när de stod och samlade in pengar för resan till Sverige kom det
fram en tant som sa att, ”tjejer ska inte spela fotboll”. Med såna
tendenser känns det extra speciellt att vara det första chilenska tjejlaget
att ta sig till Gothia. När jag frågar Isabelle Castañeda om hon har drömmar om att
bli fotbollsproffs en dag, svarar hon direkt:

– Nej, jag vill i stället bli fotbollstränare så att jag kan hjälpa fram andra tjejer i Chile så att fotbollen kan växa.