Snart inleds Nationella folkkongressen som är Kinas högsta beslutande organ. Folkkongressen sammanträder dock endast en gång per år och den egentliga makten utgår från Kinas kommunistiska parti, som numera regerar med en kapitalistisk ekonomi utan märkbara sociala skyddsnät. I Politbyråns ständiga utskott sitter sju män, i Centralkommitténs politbyrå sitter 23 män och två kvinnor, i centralkommittén sitter 195 män och 10 kvinnor och i Nationella folkkongressen sitter 2 987 delegater varav 76,6 procent är män.

Ojämlikheten i de beslutande organen återspeglar förhållandena i hela det kinesiska samhället. Till följd av könsbaserade föreställningar föredrar de flesta blivande föräldrar att få pojkar och flickfoster aborteras. Unga utbildade kvinnor har svårt att få arbete eftersom de kan komma att bli gravida och eftersom man anser att de hellre borde vilja bli hemmafruar.

Detta parallellt med att partitoppen har räknat in och använt kvinnors arbetsförmåga som billig tillgång för att uppnå närmare tio procents ekonomisk tillväxt och bli andra största ekonomin i världen, vilket resulterat i att kvinnornas sysselsättningsgrad har ökat sedan 2010 men att deras inkomster och deras sociala förmåner har minskat.

Kvinnors mediepris för bästa förebild

Det är mot denna bakgrund som en icke-statlig organisation och 14 kvinnor, däribland den 26-åriga skådespelaren, feministen och kvinnorättsaktivisten Meili Xiao, tilldelades Kvinnors mediepris för bästa förebild den 12 januari.

Det årliga priset instiftades 2007 i ett samarbete mellan det kinesiska it-företaget NetEase och FN:s enhet för jämställdhet och stärkande av kvinnors rättigheter UN Women) och delades ut bland annat av representanter från Kinesiska kvinnoförbundet, som organisatoriskt står statsmakten nära.

Meili Xiao har genomfört många aktioner och projekt för jämlikhet och allas frihet. Under 2014 gick hon till fots från Beijing till Guangzhou, i vad hon kallade Vacker feministmarsch – en protest mot sexuella trakasserier för att stärka kvinnors frihet. På den närmare 200 mil långa sträckan samlade hon in underskrifter, ledde seminerier och workshops, framförde teaterstycken och delade ut information till lokala (stats)tjänstemän och politiker. Med foton, teckningar och texter berättade hon om vandringen på sin blogg, som har lästs och uppmärksammats av många.

Meili Xiao har även framfört Eve Enslers The Vagina Monologues och deltagit i flera av de kampanjer som landets sammanslutning av kvinnoorganisationer har genomfört under 2010-talet. Meili Xiao har ockuperat toaletter för män, som led i en landsomfattande kampanj mot könsdiskriminering på arbetsplatser, och på alla hjärtans dag har hon och andra kvinnor iscensatt en protest mot våld i nära relationer där de uppträdde i centrala Beijing i bröllopsklänningar nedstänkta med blod.

Ökad feministisk organisering

Under 1990-talet mötte den kinesiska kvinnorörelsen politikens växlingar genom att starta gräsrotsorganisationer och nätverk. Efter FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995, startade de center för kvinnostudier vid forskningsinstitut och universitet, och byggde upp serviceinriktade organisationer, som till exempel juridisk rådgivning.

I dag bygger gräsrotsgrupperna och de akademiska feministerna synergier för att uppnå större sociala rörelser. Ett exempel på sådant samarbete är Projektet för att främja jämställdhet mellan könen som har som mål att förändra den djupt rotade traditionen att föredra söner framför döttrar genom att på lokal nivå öka genusmedvetenhet och mobilisera för politisk förändring. Ett annat exempel är den landsomfattande informationskampanjen Våld mot kvinnor, som vänder sig till universitetsstudenter.

Majoriteten av de kinesiska kvinnoorganisationerna arbetar utifrån mänskliga rättigheter. Kvinnoorganisationerna och aktivisterna tillämpar även den transnationella feministiska rörelsens slogan ”Tänk globalt, agera lokalt”. De driver informationskampanjer om den profitdrivna globaliseringen, som bidrar till att vinster från naturresurser går till några få och bidrar till ökande ekonomisk ojämlikhet mellan könen. De arbetar med frågor som rör kvinnor och handelsindustrin, kvinnor i transnationella företag, genus och socialt företagsansvar och handel med kvinnor.

Motstånd mot ekonomisk exploatering

Ett par decennier efter att ekonomer och andra akademiker började använda (västerländska) genusteorier i sin forskning om den ekonomiska och sociala övergången, efterfrågar kinesiska feminister nu analysmetoder och förklaringsmodeller som utgår ifrån den kinesiska samhällsstrukturen och arbetsmarknaden, för att bättre kunna identifiera reformer, strukturer och institutioner som ökar orättvisa och ojämställdhet.

Meili Xiao gick inte av en slump från Beijing till Guangzhou i protest mot sexuella trakasserier och för att stärka kvinnors frihet: Hon gick från landets politiska centrum till dess centrum för ekonomisk tillväxt.

Guangzhou är Kinas fjärde största stad, belägen i det ekonomiskt expanderande området runt Zhujiangflodens (Pärlflodens) delta, som räknas till världens snabbast växande storstadsregioner. I denna så kallade ekonomiska zon tar (de på grund av fattigdom och naturkatastrofer ditflyttade) kvinnorna de arbeten som de kan få: som schamponeringsassistenter, fabriksarbetare, försäljare… Överallt är de utsatta för sexuella inviter från manliga chefer. Om de avböjer riskerar de att bli avskedade, våldtagna och/eller mördade, och om de accepterar riskerar de att bli gravida och tvingas till abort och/eller bli avskedade. Hur de än gör, görs deras kroppar till ett fördärv för deras existens.

Meili Xiao lyfte fram det faktum att politikernas utnyttjande av kvinnors arbetsförmåga som billig tillgång i den ekonomiska reformpolitiken har spritt sig som ringar på vattnet och ökat vedervärdiga beteenden på den kinesiska arbetsmarknaden.

Den ekonomiska reformpolitiken har även lett till att kvinnoorganisationer och kvinnorättsaktivister har lyft fram vikten av mäns deltagande i upplysningsarbetet för att förändra beteendet och även vikten av en rättsstat som kan skydda de mänskliga rättigheterna.

Förändring på gång?

Och det kan tyckas som att de har fått gehör. Vid årets första nationella förbundsmöte sade Kinesiska kvinnoförbundets ordförande, Yueyue Shen, att ”2015 är året då planen för stärkande av rättsstatsprincipen ska introduceras”.

Partitoppen går dock mellan hårda övergrepp och aviserad öppenhet. Kina agerar systematiskt på ett sätt som strider mot grundläggande och allmänt vedertagna rättsprinciper. På senare år har till exempel ett stort antal advokater, som företrätt dissidenter och andra människorättsaktivister mot staten, helt enkelt försvunnit. Detta har skett parallellt med att kinesiska advokater sedan 2012 avkrävs lojalitet mot den politiska makten. Detta tyder på att den politiska toppen inte vågar möta sina kritiker och en utveckling som går stick i stäv med det som är utmärkande för en rättsstat – att den enskilde och företag åtnjuter skydd mot statens maktutövning.

Hur rättsstatsprincipen skall introduceras återstår att se den femte mars, då Nationella folkkongressen inleds och bekräftar de beslut som fattats av partiet. Det återstår också att se om partitoppen kommer att sluta använda kvinnor som billig tillgång i jakten på fortsatt ekonomisk tillväxt.

2015 års folkkongress är avgörande på fler sätt. Den är även 20-årsjubileum för Kinas nationella program för utveckling av kvinnors rättigheter och det sista året i den 12:e femårsplanen (2011-2015).

I väntan på att de nya riktlinjerna ska presenteras kan jag konstatera att de kinesiska kvinnorättsaktivisterna och -organisationerna tar allt mer plats i den offentliga debatten och bereder för reformer, strukturer och institutioner som ökar jämställdhet och rättvisa.

Kanske att 2015 även blir det år då FN, i samarbete kinesiska företag, instiftar Mäns mediepris för bästa förebild i arbete för allas lika värde.