Startsida - Nyheter

”Ett nytt samhälle håller på att födas i Kobane”

Det kanske låter utopiskt men Rojava är ett samhälle som visar nolltolerans mot kvinnomisshandel och förtryck, säger aktivisten Çiya Hicran Çiçek. Den krigsdrabbade staden Kobane i autonoma Rojava regionen i norra och nordöstra Syrien, behöver rusta upp inför den kommande vintern och Çiçek är i Stockholm för att vädja om stöd.

Çiya Hicran Çiçek, 28 år och lärare, var i krigsdrabbade Kobane ett par dagar innan hon besökte Sverige för att tala på solidaritetsgalan som samlade pengar för återuppbyggnaden av staden. Çiçek pendlar regelbundet mellan sin hemstad Suruc i Diyarbakir i Turkiet och Kobane. Hon är med-ordförande för Rojava, hjälporganisationen, som bildades under kriget med Daesh/IS. Nu jobbar hon dag och natt med återuppbyggnaden av Kobane.

– Suruc har tagit emot mer än 100 000 flyktingar från Kobane sedan Daesh/IS-invasionen. De fick bo hos befolkningen och en del i tältläger. Nu återvänder många och därför är Kobane i akut behov av skolor, sjukhus och bostäder. Allt som Daesh förstörde.

Under stödgalan för återuppbyggnaden av Kobane den 2 november samlades cirka 70 000 kronor som ska räcka till att återuppbygga en skola, enligt Latife Fegan en av grundarna av Kvinnors fredsinitiativ som arrangerade stödgalan.

Latife Fegan och Çiya Hicran Çiçek.

Hur ser Kobane ut i dag?

– Folk återvänder och vardagslivet börjar komma igång. Många börjar klara av vardagen, arbetar och producerar. Barnen går i skolan, ja, de få skolor som inte ligger i ruiner. Men det som oroar är den kommande vintern som staden inte är rustad för. Vi saknar varma kläder för barnen och bostäder som står emot regionens kalla vinter, förklarar Çiya Hicran Çiçek.

Hur får staden sina nödvändigheter, hur skaffas mat nu när staden inte har några inkomster?

– Det mesta finansieras av kurderna i Turkiet och via internationellt stöd.

Förändrade roller

Kvinnor spelar en avgörande roll i Rojava-kommittéerna som styr bland annat staden Kobane.

– Staden är fortfarande hotad så det gäller att bevaka våra gränser dygnet runt. Kvinnor lika mycket som män, unga som gamla vaktar och turas om.

Hur orkar kvinnor både stå vakt på nätterna och samtidigt ta hand om barnen och hushållen?

– Krigssituationen har lett till att kvinnors medvetenhet har höjts. Vi anser att det är viktigt att kvinnor deltar i alla samhällsaktiviteter, däribland i försvaret. Det är just deras delaktighet i kriget mot IS attacker som gett dem upphöjd status och röst i samhället. Nu är det så att många män börjar delta i barnpassning och hushållsarbete eftersom kvinnorna har samma samhällsuppgifter som männen.

Har du själv sett att män faktiskt deltar i hushållsarbetet, traditionen var helt annan bara för några år sedan?

– Ja, jag har själv sett hos familjer jag besöker att männen dukar upp och gör saker hemma som de inte gjorde innan kriget. Vi har lyckats med en kulturförändring i samhället.

Förändringen startade redan med revolutionen 2011 i Syrien som ledde till att kurder 2013 tog över sin region och kallade den för autonoma Rojava. De beslutade att bilda ett samhälle som baseras på rättvisa, jämlikhet och jämställdhet oavsett etnicitet, religion och kön.

– Det var revolutionen 2011 som satte igång utvecklingen och nya ideér fick möjlighet att spridas.

Kvinnolagar

Nyligen har kvinnokommittén i Rojava godkänt nya lagar för kvinnofrid som kallats kvinnolagar, hur ska de genomföras?

– Lagarna i Rojava kommer inte uppifrån, därför finns det en acceptans i samhället för lagar som först diskuteras och förankras i samhället genom kvinnokommittén.

Enligt de nya lagarna är till exempel polygami och kvinnomisshandel förbjudet. Har det varit några reaktioner, hur ska de polygama straffas?

– Det är en kvinna/en man som gäller i Rojava! De män som inte följer lagarna kastas ut från vår gemenskap och isoleras. Det är folkdomstolar som tar hand om dessa frågor.

Çiya Hicran Çiçek säger bestämt att kvinnomisshandel inte längre förekommer i Kobane.

– Det är skam och tabu att slå kvinnor i Kobane! Vi håller på att skapa ett samhälle där vi inte behöver kvinnojourer, det är vårt mål.

Men kvinnomisshandel förekommer i hela världen av olika grad och äger i regel rum bakom hemmets vägar. Hur kan du vara säker på att det inte förekommer i Kobane?

– Kobane är en lite stad, händer det så hör man det. Fast kanske inte alla former av psykisk och fysisk misshandel och de förekommer kanske fortfarande, annars vore det utopiskt! Men hela samhällsbygget baseras på att eliminera kvinnomisshandel. Vi påstår inte att vårt arbete med kvinnors rättigheter är avklarat, det finns problem men vi satsar stort mot patriarkalismen. Gamla uppfattningar om kvinnors och mäns roller finns fortfarande men ett nytt samhälle håller på att födas, säger Çiçek med glimt i ögonen.

Att göra från Sverige

Vad är det du förväntar dig av svenska kvinnorörelsen?

– Sverige har i jämförelse med Mellanöstern gått långt när det gäller jämställdhet. Därför förväntar vi oss solidaritet och stöd från svenska kvinnor. Vi i Turkiet har organiserat oss över etniska gränser inom kvinnorörelsen för att stödja Kobane. Så vi skulle säga till svenska kvinnor: visa solidaritet med oss som solidariserar med varandra, se oss, hör oss, stöd oss!

Hur?

– Genom att uppmärksamma vår situation, stödja vår kamp och visa praktisk solidaritet från kvinnor till kvinnor.

Çiya Hicran Çiçek.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV