”Det är nationalism, militarism och inskränkthet som är ett hot, som driver människor på flykt. Parallellt med den nationalistiska kapprustningen sker den militära kapprustningen, i land efter land. Men mer vapen och militär har aldrig varit en lösning på väpnade konflikter, tvärtom.” Feministiskt initiativs säkerhtespolitiska talesperson Veronica Svärd menar att en annan väg både är möjlig och det enda rimliga.
I dag torsdag införde regeringen plötsligt tillfälliga gränskontroller. Genast började partierna i
Danmark tala om att de tvingas följa efter, och inom några timmar så kommer deras
grannländer överväga detsamma. Så fungerar den nationalistiska kapprustningen i EU.
Dominobrickorna faller, en efter en. Till slut har vi ett EU bestående av extremnationalist-
stater där alla anklagar och riktar misstänksamhet mot varandra. Och de miljontals
flyktingarna? De kommer successivt trängas tillbaka mot Syrien och fastna i gigantiska
inhumana flyktingläger.
”Skydda nationen mot flyktingarna!” låter det. Men det är inte flyktingarna som är ett hot. Det
är nationalism, militarism och inskränkthet som är ett hot, som driver människor på flykt.
Parallellt med den nationalistiska kapprustningen sker den militära kapprustningen, i land
efter land. Men mer vapen och militär har aldrig varit en lösning på väpnade konflikter,
tvärtom. Ju mer vapen i produktion, export och i omlopp, desto fler flyktingar som förtvivlat
måste söka skydd. Det hänger ihop!
Men i sin blindhet för hur svensk politik hänger ihop håller nu riksdag och regering i panik på
att successivt installera högre murar och destruktiv nationalism här.
Partierna tävlar inte
längre om att ”öppna sina hjärtan”, de tävlar om att mest obemärkt bygga ett nationalistiskt
samhälle på så kort tid som möjligt. För några veckor sedan stod regeringen och ropade ut
”Refugees Welcome!”, och i dag inför de tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller med
motiveringen att det stora antalet människor på flykt är ett hot mot Sveriges säkerhet.
Men de extra resurser som läggs på signalpolitiken mot flyktingar skulle kunna läggas på att
förbättra mottagandet så att människor snabbt blir delaktiga i samhället.
Det enda rimliga att
göra när vår omvärld (i EU och globalt) ser ut som den gör är att visa att en helt annan väg är
möjlig, och är den väg som leder framåt. Visa hur vi ska arbeta tillsammans med nyanlända
människor för att bygga landet. Investera i alla de människor som varje statsminister fram tills
nu har ropat efter att landet behöver. Det är nu vi har chansen att kunna erbjuda rekordmånga
människor som flyr en fristad, och investera i en vital och hållbar framtid med alla de nya
kompetenser som vi behöver för att utvecklas. Det är kreativiteten och investeringarna som
ska flöda nu – inte gränspoliser och vapen. Den vägen leder bara mot en mörk tunnel.
