Egypten håller parlamentsval i mars. Samtidigt är situationen för landets människorättsorganisationer värre än någonsin. Allt fler politiska fångar, bland dem många kvinnor, döms till långa fängelsestraff. Feministiskt perspektiv har träffat Mohamed Zaree, programansvarig på Cairo Institute for Human Rights Studies, som har svårt att se några ljuspunkter.
– Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är långt värre än tidigare om man ser till det massiva dödandet, antalet personer som har fängslats och hoten mot människorättsaktivister. Jag skulle säga att situationen är mycket värre än den har varit på väldigt, väldigt länge, säger Mohamed Zaree.
Han har jobbat på människorättsorganisationen Cairo Institute for Human Rights Studies, CIHRS, sedan sommaren 2011 och Feministiskt perspektiv träffar honom på huvudkontoret i centrala Kairo. CIHRS har funnits sedan 1993 och arbetar bland annat med att samla information om människorättsläget och sprida kunskap om mänskliga rättigheter i regionen. I december förra året flyttades organisationens regionala och internationella utbildningsprogram till Tunisien. Situationen i Egypten var helt enkelt ohållbar.
– Om det görs räder här och vi måste stänga ner, så kan verksamheten i alla fall fortsätta om vi har förlagt delar av den i Tunisien. Det är bättre att flytta och försäkra oss om att vi kan fortsätta.
Hotat civilsamhälle
Människorättsorganisationerna i Egypten är extremt pressade just nu och hotbilden tar sig många uttryck. Sommaren 2014 publicerades till exempel ett hotfullt uttalande av Ministeriet för social solidaritet (Ministry of Social Solidarity) i en av landets dagstidningar. Uttalandet uppmanade alla så kallade ”civila enheter” att registrera sig hos staten, annars skulle de upplösas inom 45 dagar.
– Vi betraktar uttalandet som en krigsförklaring mot hela det egyptiska civila samhället. Ultimatumet ligger fast, men efter internationella påtryckningar så har processen saktats ned, men att hotet kvarstår gör att det ändå förekommer ett visst mått av självcensur.
Hur länge kan ni fortsätta att ha verksamhet i Egypten under de här omständigheterna?
– Tills vidare. Jag är inte rädd för vad som ska hända, för jag förväntar mig att det ska hända. Jag förväntar mig att de förr eller senare kommer att storma kontoret eller göra räder eller förbjuda oss från att resa. Känslomässigt vill jag inte förvänta mig att de skulle mörda någon, det är för tungt, men jag förstår att det kan hända.
Enligt CIHRS hävdar regimen att deras agerande är ett sätt att försöka förhindra att Egypten går samma öde till mötes som Libyen och Syrien. Men CIHRS tycker att de i själva verket gör det motsatta – driver Egypten närmare och närmare den avgrund som Libyen och Syrien befinner sig i. Nyckeln, menar Mohamed Zaree, ligger i att värna det civila samhället.
– I Libyen och Syrien fanns inget fungerande civilsamhälle. Det fanns bara diktatorer och extremister, så när diktatorerna börjar falla finns bara extremister kvar. I Egypten finns ett livskraftigt civilsamhälle som fyller upp mellanrummet mellan extremisterna och regimen, men om vårt utrymme krymper och till slut försvinner kommer det bara att gynna extremisterna. De kommer till slut var de enda som är redo att ta över när resten faller.
Sedan revolutionen 2011 har det politiska läget i Egypten varit minst sagt tumultartat. Mohamed Zaree menar att den sittande regeringen med hjälp av kontroversiella anti-protestlagar, förtal av oppositionen och makt över de privata medierna gör allt för att kväva de politiska krafterna i landet.
– De krossar allt hopp om förändring och reformer. För att ta oss ur det här krävs politisk vilja, men den saknas fullständigt i Egypten i dag.
Ett kollapsat rättssystem
Rättssystemet, som länge haft brister, har drabbats hårt av den senaste tidens utveckling.
– Vi har länge haft problem med vårt rättssystem, under Mubarak var rättssystemet inte självständigt, säkerhetstjänsten var ofta involverad. Men det var ändå inte lika dramatiskt som det är nu.
Mohamed Zaree menar att de som arbetar inom rättssystemet själva uppfattar att de strider för staten, precis som armén och polisen, och att de är beredda att offra lagen för att göra det.
– Se bara på alla massrättegångar som har varit det senaste året. Våren 2014 dömdes 1 200 personer till döden och rättegången tog 30 minuter. Den här typen av domar har blivit normalt! Domsluten borde inte vara ett skämt, men det känns nästan så. Vem som helst kan se att de här domarna grundar sig på allt annat än vad som står i lagen. Det här är något annat, säger han och fortsätter:
– Det verkar som att Fru Justitia i själva verket inte alls har någon ögonbindel och vågskålarna väger inte längre jämnt. Oppositionen döms till hårda straff, medan andra går helt fria.
Internationella påtryckningar enda utvägen
Två av de många aktivister som sitter fängslade för att ha brutit mot den kontroversiella anti-protestlagen är Alaa Abdel-Fattah och hans syster Sanaa Seif. Alaa Abdel Fattah, som har suttit fängslad av och till sedan 2011, dömdes den 23 februari till fem års fängelse, bland annat för att ha deltagit i så kallat olagliga demonstrationer.
– I januari gick det rykten om att vissa aktivister, däribland kanske Alaa Abdel Fattah, skulle benådas i samband med årsdagen av revolutionen, men så blev det inte. Det som krävs är internationella påtryckningar, det är det enda som fungerar, säger Mohamed Zaree och fortsätter:
– Det är tur att Egypten fortfarande bryr sig om sitt internationella rykte och det är viktigt att vi fortsätter att rikta strålkastarna mot de här fallen. Det krävs ett bilateralt tryck, att EU och FN pressar på.
Han tycker att den svenska ambassadören på plats i Kairo under omständigheterna gör ett bra jobb, men skulle vilja se fler gemensamma ansträngningar från fler länder i EU, det räcker inte med enstaka kritiska röster.
– Trycket måste komma från många håll. Det är viktigt att institutioner som EU visar att de menar allvar när de ställer krav på mänskliga rättigheter när man till exempel sluter handelsavtal.
Situationen i fängelserna är hemsk, berättar Mohamed Zaree, och flera av aktivisterna har problem med hälsan. Sanaa Seif, som i höstas dömdes till tre års fängelse för att ha brutit mot anti-protestlagen, har fortfarande möjligheter att överklaga. Men Mohamed Zaree ser ingen poäng med det.
– Processen skulle förmodligen ta längre tid än det straff hon redan avtjänar, så det är egentligen ingen idé.
Rättssystemet har kollapsat, de mänskliga rättigheterna kränks dagligen och ni som arbetar för att försvara dem lever under hot. Ser du överhuvudtaget något ljus i tunneln för Egypten?
– Jag kan se ljuset i slutet på tunneln – det är ett tåg som kommer rakt emot oss, säger Mohamad Zaree.
