Med liten marginal vann den konservativa oppositionsledaren Kolinda Grabar Kitarovic i andra omgången av presidentvalet i Kroatien i januari. Hon segrade mot den sittande socialdemokratiska presidenten. Hon är nu landets första kvinna på presidentposten. Från Zagreb kommenterar feministen och professorn Biljana Kašić samt hbtq-aktivisten Marko Jurčić valutgången.
Kolinda Grabarn Kitarovic tillträder sitt ämbete i februari. Presidenten saknar större befogenheter i Kroatien, har ingen vetorätt över lagar men möjlighet att påverka utrikes- och försvarspolitiken till viss grad. Den nya presidenten är positiv till mer EU- och Nato-samarbete. Kroatien befinner sig i djup ekonomisk kris med en arbetslöshet på uppåt 20 procent. Hälften av landets unga rapporteras arbetslösa. Statens skulder uppgår till så mycket som 80 procent av landets BNP.
Feministiskt Perspektiv bad feministen och professorn Biljana Kašić, verksam vid Centre for Women’s Studies på Zadar-universitetet, kommentera valet av Kolinda Grabar-Kitarovic. Hur påverkar det kvinnors rättigheter och möjlighet till utökad politisk delaktighet i Kroatien?
Feministen Biljana Kašić, professor vid Centre for Women’s Studies i Zagreb.
Professor Kašić anser att könet i sig inte är någon garanti för en kvinnoorienterad politik och inte heller en feministisk sådan.
– Under sin valkampanj visade den nyvalda presidenten inga tecken på avsikter att ta upp kampen mot sexuell diskriminering, kvinnohat eller våld mot kvinnor. Hon har överhuvudtaget inte tagit upp någon fråga rörande främjandet av kvinnofrågor. Dessutom har hon, ganska beräknande, undvikit frågor som uppfattas som ”heta” eller ”riskfyllda”, till exempel samkönade äktenskap och kvinnors reproduktiva rättigheter. Istället flirtade hon med de så kallade neutrala och toleranta ställningstaganden som uppfattas som sunt förnuft av allmänheten. Det enda som var mycket tydligt i detta avseende handlar om hennes krampaktiga bekräftande av den traditionella familjen och dess värden.
Biljana Kašić framhåller i sin kommentar att den nyvalda presidenten med sina konservativa prioriteringar bland annat strävar efter ”nationell enighet”, obligatorisk militärtjänst och utökad roll för Nato och USA på Balkan. Den nya presidenten som tidigare utmålades som en lojal partifunktionär, utan egna politiska ståndpunkter, försöker nu bygga en ny image, anser Kašić.
– En ny politisk ikon, en modern konservativ kroat, baserad på en märklig blandning av ”den stora vårdgivaren” som ska ta hand om den kroatiska framtiden och frälsa den kroatiska staten. Allt detta grundar sig på projektionen av en beräknande populistisk empati för ”alla” och nationalistisk, manipulativ retorik om patriotisk enighet. Grabar Kitarovics huvudparoll ”Ni är alla mina!”, är en diskursiv version av denna ståndpunkt.
Nya presidenten och hbtq-frågor
När det gäller hbtq-rättigheter är den nya presidenten konservativaa hållning tydlig enligt hbtq-aktivisten och PR-koordinatorn för Zagreb Pride, Marko Jurčić.
– Den nyvalda presidenten kommer från ett konservativt och nationalistiskt politiskt parti. Ett parti vars historia, politik och uttalanden har varit fientliga mot hbtq-personers rättigheter och särskilt mot kvinnors reproduktiva rättigheter.
Presidentkampanjen präglades av Grabar Kitarovics partipolitiskt nationalistiska och homofobiska anda, tillägger Marko Jurčić.
– Även om Grabar Kitarovic presenterade sig som en moderat kandidat, gav hennes partikamraters agerande ett annorlunda intryck. I sitt segertal berättade hon att i enlighet med lagarna, måste hon nu lämna sitt parti CDU, men påpekade att partiets värderingar, särskilt de som rör familjevärderingar värnar hon vidare som president. CDU har under de senaste två åren röstat mot samkönade civiläktenskap samt föreslagit förbud mot aborträtten och sexualundervisning, konstaterar hbtq-aktivisten Jurčić.
Marko Jurčić, koordinator för Zagreb Pride.
Professor Biljana Kašić menar avslutningsvis att den nya presidenten tenderade under sin valkampanj att exponera ”politisk intimitet” med ”hennes eget folk”. Men även gestalta moderligt beskydd över de omyndigförklarade medborgarna som hon ska ta hand om.
– Men vad som förblir kärnfrågan för mig, och som oroar mig mycket, är i vilken utsträckning valet av henne återspeglar hennes eget hemma-snickrade politiska synsätt, personliga engagemang och intresse, eller om det ska ses som en del av en bredare trend i den samtida politiska världen som tar sig uttryck i den ortodoxa högerkantens ideologiska inriktning mot återmilitarisering och nya konstruerade former av politiska hot och mänskliga gränser. Kvinnors politiska inflytande ligger definitivt bortom denna ”säkerhets”-illusion.
