Feministiskt Perspektiv har tidigare skrivit om vad som händer i kroppen vid Fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet stärker minne och inlärning och får hjärnan att bilda nya celler vilket tycks ha en anti-depressiv effekt. Den psykiska hälsan hänger alltså väl samman med den fysiska hälsan. Därför har sjukvården sedan 2002 kunnat skriva ut Fysisk aktivitet på recept (FaR). Men implementeringen av FaR skiljer sig mellan länen och ordinationerna skiljer sig mellan könen.
Fysisk aktivitet på recept kan skrivas ut av all legitimerad sjukvårdspersonal till patienter som behöver komma igång och röra på sig. I FaR ingår motiverande samtal med patienten samt en individanpassad ordination på hur ofta och i vilken utsträckning patienten ska röra på sig. I de allra flesta fall handlar det om att öka vardagsaktiviteterna vilket betyder att patienten utför egen aktivitet såsom cykling eller promenader för att sedan följas upp av sjukvården. I andra fall kan länets olika idrottsrörelser komma att medverka vid ett mottagande av en patient för att erbjuda träning i grupp. Huvudsakligen skrivs FaR ut till personer med psykisk ohälsa, framförallt depression, personer med diabetes eller högt blodtryck. Ordinationerna sker oftast via vårdcentralerna.
FaR-ordinationerna skiljer sig åt mellan Sveriges län och enligt psykiater Jill Taube, som arbetat med implementeringen av FaR i Stockholm och i Värmland, har arbetet med FaR inte blivit så välanvänt inom vården som hon hoppats på.
– Vi hade hoppats att det blivit större genomslag i vården, att recepten skulle skrivas ut oftare. Det har tyvärr inte alltid prioriterats, och viss del av hälso- och sjukvården har inte riktigt kunskap om hur FaR kan användas och hur effektivt det kan vara. Men på samma gång måste man förstå att det tar det tid att implementera, och det måste få ta sin tid. Men ibland avslutas implementeringsprojekten för tvärt och man går miste om uppföljning, utvärdering och så vidare. Det handlar också om att visa goda exempel där FaR lyckats riktigt bra. Det gör att större andel av den legitimerade vårdpersonalen skriver ut FaR, säger psykiater Jill Taube, till Feministiskt Perspektiv.
Kvinnor förväntas ta hand om sina kroppar
Enligt Fyss 2015 - handboken som beskriver fysisk aktivitet som behandling, är depression den största enskilda orsaken till förlorade friska levnadsår i västvärlden, och depression är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män.
– Det är fler kvinnor än män som får FaR och det verkar som om kvinnor i större utsträckning erbjuds stöd för att förändra sina levnadsvillkor än män, säger Lena Kallings, lektor på Gymnastik och idrottshögskolan (GIH) till Feministiskt Perspektiv
Vad kan det bero på?
– Det är fler kvinnor än män som söker primärvård. Det kan även handla om att kvinnor förväntas att jobba med sina levnadsvanor och ta hand om sin kropp. Det kan också handla om vilka aktiviteter som erbjuds. Om en patient erbjuds att gympa i grupp så är det mycket möjligt att det finns föreställningar om att det är kvinnor som går på gympa och det kan därför tilltala fler kvinnor än män. Då bör man kanske se över aktivitetsutbudet i länet, säger Lena Kallings.
Depression ökar risken för icke smittsamma folksjukdomar såsom övervikt och fetma, typ 2- diabetes och hjärt-kärlsjukdom, samtidigt som många av dessa sjukdomar i sin tur ökar risken för depression. Det innebär att det finns flera samverkande faktorer så kallad ”samsjuklighet”, som gör att depression ofta förekommer samtidigt med flera av de vanligaste folksjukdomarna.
Arbetet med FaR skiljer sig mellan länen
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder framkommer att rådgivande samtal med tillägg av skriftlig ordination och särskild uppföljning bör prioriteras vid otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxna. I Fyss 2015 står att Arbetet med FaR oftast bygger på samverkan mellan förskrivare och friskvårdsorganisationer och tar vanligen utgångspunkt i lokala förutsättningar, vilket gör att varje modell i sig blir unik. Det är också landstingen som har beslutsrätt gällande vilken arbetsmetod man väljer för FaR i sitt landsting.
Eftersom vården är landstingsindelad och i stort självbestämmande arbetar alltså Sveriges tjugoen län olika med FaR.
– Socialstyrelsens riktlinjer tillämpas olika beroende på län och region, säger Lena Kallings, till Feministiskt Perspektiv.
Men att arbeta med FaR exakt likadant över hela landet hade heller inte varit en särskilt bra lösning.
– Förutsättningarna för att erbjuda fysisk aktivitet ser så olika ut över landet. Att förutbestämma vilka aktiviteter som ska erbjudas kan både vara kostsamt och onödigt, så därför är det viktigt att se till de lokala förutsättningarna och vad de erbjuder.
Något som varit lyckat för många län och regioner är att anställa en ansvarig på området.
– Det har visat sig vara framgångsrikt med en regional samordnare för Fysisk aktivitet på recept. Det som brukar kallas för allas ansvar brukar bli ingens ansvar. En ansvarig person för samordningen av FaR i alla län är därför en bra idé, men politikerna har inte prioriterat det överallt.
Även tillgängligheten ser olika ut mellan länen. Vissa regioner har tydliga hemsidor och lotsning för FaR-patienterna i syfte att hjälpa dem komma igång, men andra regioner och län har inte alls prioriterat det.
– Landstingen jobbar olika, i storstäderna finns ofta ett större utbud av aktiviteter och många olika lokala organisationer, såsom lokala riksförbund, patientorganisationer etc. är förutsättningarna bättre för samordning mellan olika lokala organisationer, såsom lokala idrottsförbund, säger Lena Kallings.
