Nélida Ayay Chilón, 31, växte upp i Porcón, en liten by uppe i Anderna, bland gröna berg och med bäckar och floder av kristallklara vatten.

– Vattnet, Mama Yaku, är en moder för oss människor, säger Nélida Ayay Chilón. Vattnet är även blodet som Moder Jord, Pachamama, har i sina ådror. I floderna, bäckarna, lagunerna lever även andra väsen som skyddar och vaktar vattnet. När jag går till en lagun tar jag därför med mig tacksamhetsgåvor som frukt, blommor eller annat, för att tacka henne för att hon håller oss vid liv.

Med åren har Nélida Ayay Chilón upptäckt att det finns krafter som drivs av girighet, som inte respekterar vattnet. De är beredda till vad som helst för att utvinna mineraler, särskilt guld som sägs finnas under lagunerna.

Guldgruvan under lagunerna

Gruvbolaget Yanacocha i Conga, Cajamarcadistriktet i Peru, är företaget som Nélida Ayay Chilón och andra kvinnor och män måste konfrontera när de försvarar vattnet. Yanacocha driver Latinamerikas största guldgruva och i den investerar AP-fonderna våra pensionspengar på bekostnad av människor och natur.

Mineralutvinning kräver enorma mängder vatten för att avskilja mineraler från malmen och gruvbolagens behov går före småbrukarnas. För att underlätta för gruvbolagen har regeringen i Peru lättat på miljölagstiftningar och kriminaliserat olika former av folkliga protester.

Gruvbolaget Yanacocha har verkat i Cajamarcaområdet i norra Peru i snart 23 år och redan skapat stor förödelse i naturen och bland människorna i området. Skadorna de orsakat är oåterkalleliga. Tungmetaller i blodet påverkar både människor och djur redan i fosterstadiet och under uppväxten. Det förorenade vattnet tas upp genom huden, av växterna man äter, av korna som förser folk med mjölk och tas även upp när man tvättar sig. Kvinnorna som tar hand om tvätt och bevattning och andra sysslor som relaterar till vattnet får ytterligare doser av gifterna.

Förgiftar relationerna

Yanacocha nöjer sig dock inte i sin framfart med att förgifta marken och vattnet. De förgiftar även de sociala nätverken. De korrumperar domare, poliser och medier samt inte minst splittrar byar och samfälligheter med mutor eller hot.

– Sedan gruvan trängde sig in har människor fått det itutat att de ska leva ”modernt” och överge de traditionella urfolkssamfälligheterna, säger Nélida Ayay Chilón. Detta innebär att man ska sluta prata urfolksspråket quechua och helt gå över till spanskan. Därmed är risken stor att vi även slutar respektera moder Jord och Mama Yaku, moder Vatten. När vi blir ”moderna” tror vi bara på vinst som enda gud, säger hon.

Men förutom att gruvnäringen förgiftar de sociala nätverken i stor skala påverkas också de sociala relationerna på mikronivå: den splittrar familjer genom att ge tillfälliga gruvjobb till några i en familj och hota dem med avsked om andra familjemedlemmar engagerar sig i motståndet mot gruvan. Särskilt svårt blir det därför för kvinnor att engagera sig eftersom deras sambor eller makar, pappor och bröder ser till att de avstår från att engagera sig i kampen för vattnets försvar.

Lysande undantag

Därför är en kvinna som Máxima Acuña, 48, och analfabet, ett enastående exempel på civilkurage när hon vägrar att ge upp sin lilla jordlott, trots att hon blivit hotad, attackerad och trakasserad och tvingas att leva under ständig polisbevakning.

Därför är även Nélida Ayay Chilón och många av de kvinnor som kallar sig för ”lagunernas vakter” också exempel på mod och miljöengagemang som i deras fall är på liv och död. De tvingas bryta mot många normer och påbud kring hur kvinnor ”bör bete sig”. De riskerar att bli utsatta för våld och utfrysta i sina familjer eller i byn bara för att de vill delta i den gemensamma kampen till vattnets och livets försvar.

När detta skrivs turnerar dokumentärfilmen Lagunens dotter Sverige. Filmen följer kampen i Cajamarca mot gruvbolaget Yanacocha genom Nélida Ayay Chilóns öde. Med på turnén är filmens huvudrollsinnehavare Nélida Ayay Chilón och filmens producent Núria Frigola Torrent, född i Katalonien men som bott i Peru tio år.

Kvinnornas perspektiv

Enligt Núria Frigola Torrent, som definierar sig som feminist, valde det peruanska filmproduktionsbolaget Guarango som specialiserat sig på att skapa dokumentärer kring miljörelaterade konflikter och lyfta fram kvinnornas perspektiv. I Lagunens dotter den unga Nélidas blick och Máxima Acuñas perspektiv då hon blivit en symbol för gruvmotståndet i Cajamarca och ikon bland feminister och miljörörelsen samt bolivianska gruvarbetarkvinnors perspektiv. Men även en holländsk silversmeds perspektiv som i sitt yrke är beroende av guldutvinning. Núria Frigola Torrent talade om att hon hade aldrig tidigare förstått hur arbetskrävande och ansträngande småbrukarnas arbete är:
– Att se kvinnor som Máxima Acuña gå upp före fem på morgonen och vara den sista att lägga sig och till råga på det engagera sig i kampen, trots att hon dygnet runt är omgiven av poliser eller säkerhetsvakter, var mycket lärorikt.

Núria Frigola Torrent lärde sig även vattnets betydelse för landsbygdskvinnorna rent praktiskt men särskilt intryck på henne gjorde det andliga och symboliska betydelsen som vattnet tycktes ha för kvinnor i Anderna. Rent praktiskt var det även nytt för henne som dokumentärmakare att behöva tänka på andra former att komma nära kvinnorna i denna kamp för att inte skapa ytterligare spänningar hos familjerna och i byarna.

Studerar juridik

Nélida Ayay Chilón är, förutom urfolkskvinna och jordbrukare, även juridikstuderande. Hon säger:

– Jag har valt det för att bidra till försvaret av mitt folks mark- och vattenrättigheter och försvara moder Vatten, Mama Yaku.

Ett initiativ som inte alla i hennes hemmiljö stödjer. Men trots detta har hon med hjälp av vänner, en miljöorganisation och sin man snart blivit klar med studierna.

Nélida Ayay Chilón fortsätter att tala till vattnets försvar och trotsar därmed flera strukturella och intersektionella hinder i samhället som urfolks- och småbrukarkvinnor möter. Hon är ju trots allt lagunens dotter!