Vi lever i kristider – en ekologisk, en ekonomisk och en energikris. Men inte tillräckligt många pratar om dem. Och det kapitalistiska systemet, som bidrar till att driva på dessa kriser, har ingen plan för att lösa dem. Det är därför hög tid att vi alla tar reda på vad kapitalismen verkligen är, hur den fungerar och inte minst börjar tillämpa demokrati igen. Många lärdomar kan vi hämta från Latinamerika. Det menar författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman.
Kapitalism och klimatkris är bland vår tids viktigaste frågor. Författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman är bland dem som verkligen går på djupet i dessa frågor.
Nyligen gav hon ett TED-talk i Grekland om kapitalismen – som en grundkurs i ämnet.
– Alla slänger sig med ordet kapitalism. Men när jag är ute och talar och frågar: Vad är det då? vet ingen exakt. Värst är det om publiken är vänster, då är det knäpptyst, ingen vågar svara av rädsla för att ha fel utom någon kille i rutig skjorta som kommer med invecklade förklaringar, säger hon på skype mitt under den grekiska valvakan – ett annat av hennes specialämnen.
En anledning har att göra med den bild vi oftast ser framför oss när ord som kapitalism, ekonomi och finanser kommer på tal – en bild som kamouflerar total oreda.
– När jag var liten trodde jag att kapitalism var lika med ordning. Systemet representeras av
män, som ser väldigt seriösa ut i slips och kostym och talar i allvarlig ton. Medan de som är mot kapitalismen hade olika hårfärger, sprang runt på stan och protesterade – kaos. Men egentligen är det tvärtom. Det samhälle kapitalismen skapar är kaotiskt. Det är ingen som planerar, ingen som tänker på konsekvenserna. Vi har miljö- och klimatkatastrofer och oljeläckage överallt, säger Ekman. Att protestera mot kapitalismen är att vilja införa ordning och reda.
Vårt samhälle har genomgått dramatiska förändringar som har spelat kapitalismen i händerna under de senaste 40 åren sedan oljekrisen 1973. Den första ekonomiska krisen sedan andra världskriget gjorde att företagen pressade ner lönerna i avsikt att minska kostnaderna. Sedan kom avregleringarna och finanssektorn växte explosionsartat. Därefter följde privatiseringar som gav företag möjlighet att göra pengar på sådant som människor behöver även under kristider, nämligen vatten, el, utbildning, sjukvård. När inte det var tillräckligt utökades lånemöjligheterna för att hålla uppe tillväxten, något som kapitalismen ständigt strävar efter.
– Ändå, i dagens Sverige, tycks de flesta försök att sakta ned, eller vilja stoppa denna drastiska utveckling att ge kapitalismen fritt spelrum, te sig hotfulla. Varför är det så?
– Sverige är extremt! Den svenska modellen har växt fram på grund av Sveriges geopolitiska läge mellan Sovjet och USA. Sverige har varit en blandekonomi där de viktigaste sakerna sköts av staten samtidigt som man tillåtit en marknad och där staten understött storföretagen. Efter Sovjets fall tippade balansen över och Sverige tog en extrem riktning och blev ett experimentland för kapitalet.
Sverige är i dag det enda land i världen som har upphandlat skolan genom att ge företagen möjlighet att göra vinst på välfärdspengar. Detta sedan Chile nyligen avskaffade den möjligheten för företag.
Kapitalism – att någon ska bli rikare
För att kunna tänka i banor av ett annat system är det viktigt att vi först förstår kapitalismen, menar Ekman.
– Då kan vi också förstå att ”allt” inte är kapitalism, utan till exempel patriarkatet och homofobin har helt andra rötter och är ett äldre system. Klassamhället kan även existera i samhällen som inte är kapitalistiska, säger hon.
Kapitalismen är inte, som många tror, en marknad. På en marknad används pengar som medel för att förenkla byte. I kapitalismen är det tvärtom – varor och tjänster produceras för att skapa vinst. Detta betyder att allt – tidningar, sjukvård, konst, bilar, mat – har som yttersta mål att någon ska bli rikare på dem.
Kapitalismen innebär inte heller frihet, vilket har varit ett mantra från liberaler under decennier. När EU bildades var det just fri rörlighet för personer, varor och kapital som präntades in som de stora fördelarna hos gemene man.
– Vad gäller frihet för människan så har ju kapitalismen aldrig inneburit det, utan frihet för företagen, som kan skita i konsekvenserna, släppa ut, exploatera, flytta från land till land. De har inget ansvar, säger Ekman.
Att förstå allt det här är av största vikt om vi ska kunna förändra.
– Som många tjejer var jag länge enbart upptagen av feminismen och frågor som vårt förhållande till våra kroppar, sexualitet och ideal. Jag trodde det var dessa frågor vi borde debattera om vi ville ha en förändring, tills jag insåg att vi därmed överlät områden som ekonomi, geopolitik och försvarspolitik åt männen! säger hon.
Ekman berättar att hon alltför ofta har bjudits in till debatter och ombetts att tala om ”ett feministiskt perspektiv på krisen” medan männen tydligen ska tala om valutor.
– Detta är en fälla! De stänger in oss i feminismen så de kan ta hand om resten! Alltför många tjejer talar enbart om feminism därför att de tror att de inte kan något annat. I själva verket är ekonomi ett av de lättaste ämnena. Det är bara att manliga ekonomer lurar oss att det är svårt för att vi ska bli imponerade av dem. Ta över deras områden, säger jag.
System utan plan
I detta nu pågår tre kriser: en ekonomisk, en ekologisk och en energikris. Men vi hör nästan bara om den första. Trots att det är en betydligt större kris att många människor inte har mat för dagen, stora grupper världen över lever under slavliknande förhållanden och planeten håller på att dräneras på naturresurser, satsar vi stora summor av skattebetalarnas pengar på att rädda finanssektorn.
– Ekonomiska kriser är en återkommande del av kapitalismen därför att det är ett system utan plan. Kriser kan ha olika orsaker, de kan bero på överproduktion, profitkvotens fall eller krig. Den senaste krisen berodde på en bubbla i finanssektorn. När det gäller de två andra kriserna, så har vi överutnyttjat jordens resurser, som ju inte är oändliga. Vad gäller klimatkrisen är det tydligt att, som Naomi Klein skriver i sin senaste bok This changes everything: Capitalism vs the climate (Simon & Schuster) den inte kan stoppas om inte någon tar ett järngrepp om företagen och sätter en gräns för hur mycket de får släppa ut, säger Ekman.
Ekman menar att den stora skillnaden mellan kapitalism och planerad ekonomi är att i kapitalismen har varje företag som enda mål att tjäna pengar åt det företaget, sak samma om de gör 300 miljoner onödiga plastskor i sweatshops och förstör miljön. I en planerad ekonomi måste frågorna: Är detta nödvändigt? Hur många behövs tillverkas? och Vad blir påverkan på klimatet? komma först.
”Vi måste börja prata om demokrati”
Kapitalismens framfart pågår relativt ostört och dess konsekvenser är svåra att överblicka. Men det betyder inte att det är kört. Att vi ska ge upp. Tvärtom, kan vi styra upp situationen om vi alla gör oss delaktiga. Ekman föreslår hur:
– Vi måste börja prata om demokrati. Det är ett ord som har positiv klang hos alla. Samtidigt är det få som inser att demokratin inte gäller det ekonomiska systemet. Vi kan i dag inte besluta demokratiskt att det här företaget ska vara kvar på den här orten. Vi kan inte besluta att nu skapar vi jobb åt alla.
När det gäller att fokusera på att återupprätta och stärka demokratin skulle många goda exempel kunna hämtas från Latinamerika – en kontinent som får oförtjänt lite positiv uppmärksamhet i svenska medier. Anledningen, att det handlar om ett betydelsefullt antal länder med socialistiska regeringar.
Detta trots att många länder via demokratiskt valda regeringar har lyckats ta kontroll över ekonomin, få fart på tillväxten och inte minst omfördelat resurserna i landet på ett sätt som kommit de allra fattigaste till del.
– Tittar man på siffrorna ser man att många i Latinamerika har fått det bättre de senaste åren. Vi kan också lära oss hur man kan kombinera stora folkrörelser såsom fackföreningar, ursprungsbefolkningar, kvinno-, hbt- och miljörörelsen, som alla är väldigt heterogena, med partier. I Latinamerika har rörelserna haft sina aktioner, demonstrationer och kampanjer, vilka sedan har kanaliserats in i partier som tar makten och genomför förbättringar, säger Ekman.
Hon tillägger:
– De här två dimensionerna är båda lika viktiga. För har du bara rörelserna och inte tar makten och kanaliserar in den i ett parti, då kan du inte genomföra varaktiga förbättringar.
I stället för berättelserna om den folkrörelsekraft som finns och den faktiska reformpolitik som har genomförts och som har inneburit förbättringar för stora delar av befolkningen på kontinenten, råder tystnad.
– Vänstern i Sverige är så osmart när de inte använder sig av Latinamerika som exempel. Det är som att högern inte skulle använda Berlinmurens fall som illustration. I Sverige har det skapats en ideologisk mur för att vänstern inte ska kunna lära sig av Latinamerika.
Framtidshopp och stopp
Ekman sällar sig till en sällsynt skara vänsterintellektuella, där de främsta är Naomi Klein och Arundhati Roy, båda författare och aktivister, som dissekerar kapitalismen och samtidigt ser hoppfullt på framtiden.
Alla har de en stark tilltro till sociala massrörelser. Det finns mycket organisering världen över, men utmaningen är att lyckas skapa en social kraft som politikerna inte har råd att ignorera, som Klein har sagt. Så här tänker Ekman om det:
– Det finns massrörelser, men problemet, och det händer hela tiden, är att plötsligt är det miljoner på gatorna och sen går de hem. Du måste kanalisera det i något varaktigt för att sätta press, säger hon.
Ekman efterlyser fler konkreta frågor som drivs målmedvetet.
– Det här vill vi förändra! Det tycker jag saknas.
– Tänk om vi sa så här: Stopp! Nu får inget tillverkas förutom det absolut nödvändigaste, tills vi löst klimatkrisen. Vi börjar med att använda upp alla kläder och möbler som redan finns. Använder upp alla läppglans som redan finns, vilket lär ta ett tag. De som vill titta på porr får se de filmer som redan finns. På så sätt löser vi också porrdebatten då det knappast finns någon som sett alla porrfilmer i hela världen, alltså ska inga nya personer behöva utnyttjas i den industrin från och med imorgon, men de som tittar på det kan heller inte klaga på censur. Nu förenklar jag vansinnigt, men det här är bara ett tankeexperiment för att belysa hur tillväxten som idé är inpräntad i oss och är en grundförutsättning i alla debatter. Vi tror att det måste finnas mer hela tiden. Men det går inte, säger Ekman.
Det börjar bli sent och det ramlar in chattmeddelanden hos Kajsa Ekis Ekman. Valresultatet från Grekland är klart. Det är dags att runda av samtalet.
– I Sverige pratar vi mycket om fascism och det bidrar till en pessimistisk känsla av att det blir värre och värre, men utifrån ett globalt perspektiv är det inte så. Det vänder! Hela utvecklingen i Latinamerika, revolutionerna i Mellanöstern och Burkina Faso kommer snart påverka oss. Nu vann vänstern i Grekland och vi har även ett vänsterparti Podemos (Vi kan) på frammarsch i Spanien. Häromdagen sade ledaren Pablo Iglesias, ”Tick tack, tick tack, din tid är snart ute”, i ett tal riktat till premiärministern Mariano Rajoy. Det kan bli som i Latinamerika att folkrörelserna kommer! I Sydeuropa har de mycket mer gemensamt med folkrörelserna i Latinamerika än de har med Nordeuropa egentligen, säger hon hoppfullt leende.
