I Uruguay finns ett gammalt ordspråk: ”När Brasilien nyser blir Uruguay förkyld”. Och just nu nyser Brasilien ordentligt. Presidenten Dilma Rousseffs popularitetssiffror ligger i botten och korruptionen på Petrobras, Brasiliens statliga oljeföretag, har fått ministrar och valda politiker att avgå.

Dilma Rousseff var energiminister under företrädaren Lulas regering och kontrollerade landets stora oljefyndigheter.

Hon hamnade på kollisionskurs med Marina Silva, som var miljöminister och ville skydda Amazonien från urskövling och minska oljeutvinningen för att inte störa känsliga miljöer.

Strategisk propaganda

Silva, som var presidentkandidat i det senaste valet, är en kraft att räkna med. Hon är förankrad i den mäktiga religiösa rörelse som samlar många miljoner brasilianska evangelister.

När jag var barn bodde Joao Goulart här i Uruguay, han var en socialdemokratisk president i Brasilien och försökte ändra på jordägandet, landets viktigaste bas. Men militärerna och de stora jordägarna gjorde klart för honom att ingen president kunde ändra på detta, som var den heliga grund på vilken landet stod. Med en yta stor nog att täcka hela Europa på kartan har landet stora förvaltningsproblem.

Joao Goulart avsattes av militärerna 1964 och sökte asyl i Montevideo. Han kunde aldrig återvända till hemlandet och dog i Argentina 1976.

”Tradition, familj och egendom” är en högerkatolsk rörelse som skapades i Brasilien 1960. De samlade landets största markägare och stödde militärkuppen som satte stopp för försöket att ändra lagstiftningen som reglerar markägande i landet. De är svurna motståndare till befrielseteologin och motsätter sig skilsmässa och abort och spenderar stora summor pengar på propaganda som riktar sig mest mot landets fattiga.

Osämja och svårigheter

Brasilien var det sista landet i västerlandet att upphöra med slaveriet, 1888 utfärdade den kejserliga prinsessan Isabel ett dekret som deklarerade slaveriet olagligt. Men ända in i modern tid fortsätter tusentals människor att leva och arbeta under slavliknande förhållande. 2007 befriades tusen personer som levde som slavar på en stor lantegendom i norra Brasilien.

Dilma Rousseffs andra mandatperiod är präglad av osämja och svårigheter. Den forna presidenten Lula, Luis Inacio Lula da Silva, som var Rousseffs mentor och som utsåg henne till minister 2005, har tagit avstånd från henne och arbetarpartiet, PT, som stödde henne, har nu också yttrat sig kritisk mot hennes sätt att regera.

Mäktiga fackföreningar och den stora ”Movemento Sim Terra”, de jordlösas rörelse, stödjer henne och demonstrerar varje dag för att visa att demokratin ska skyddas på alla sätt.

Håller andan

Rousseff, som sitter i styrelsen för Petrobras, har sagt att hon inte hade någon aning om hur djup korruptionen var i företaget och hur pass inblandade politikerna, som fick sina kampanjer bekostade av företaget, var.

Förutom skandalen i Petrobras finns det en annan känslig fråga, den heter ”mensalao” och avslöjade hur politiker och tjänstemän använde offentliga medel för att bekosta delar av kampanjen som gjorde Lula till president. Flera inblandade har gripits och sitter nu i fängelse. Men ingen av dem nämnde Rousseff, som tog starkt avstånd från de inblandade och förnekade all kännedom om detta.

Brasiliens mörka historia och de starka antidemokratiska rörelser som styr Brasilien bakom kulisserna är mäktiga och hänsynslösa.

I Uruguay håller vi andan och hoppas att Brasiliens nysningar är inte mer än en lindrig sjukdom.