– Det är många som vill vara med på våra festivaler men inte kunnat för att de bor i till exempel Umeå eller i Luleå. Själva utgångspunkten har varit att aktivt få den spridning som folk efterfrågar, säger Josef Kullegren som är koordinator för Malmö Arab Film Festival.

Folkets bio i Luleå ligger inbäddat i meterdjup snö. Både sockerdricka och pitabröd är framdukat inne i foajén. Besökare skyndar sig in med avdomnade tår och den kalla vinden kvar innanför jackan. Umeås arabfilmfestival som hållits dagarna innan var fullsatt, men här i Luleå fylls salongen till hälften, kanske beror det på att snön aldrig tidigare varit så djup. Men besökarna som trotsat svåra vägförhållanden minglar glatt till den arabiska musiken som spelas i bakgrunden.

Jehad Abdulrahim och Haider Almudhari är två studenter som kommit till Folkets bio. De beskriver det som att de ”bor ute i ”bushen” och inte träffar särskilt många andra luleåbor annars. Det är därför de är här ikväll, och för att se arabisk film på bio för första gången på länge.

– Jag har inte sett en arabisk film på bio på säkert tio år, säger Jehad Abdulrahim.

– Det är första gången den här festivalen är här. Det är ett bra steg framåt att ta den till Luleå, det ger mer kontakt med andra städer, säger Haider Almudhari.

Ann-Kristin Gustavsson sitter och bläddrar i festivalens omfattande program som innehåller fakta om regissörerna, filmerna som visas och om skådespelarna.

– Jag har alltid varit intresserad av politik och arabisk kultur, så jag trotsade snöröjningen för att komma hit. Filmen The Miscreants låter lovande då den kritiserar men inte dömer genom att ge islamisterna ett ansikte. Alla typer av extremism bör bekämpas, men att vara muslim är inte att vara extremist. Vi har demoniserat muslimer när media har förenklat frågan. Jag gillar inte förenklingar, jag gillar problematiseringar, säger Ann-Kristin Gustavsson.

Som avslutning på söndagen visas nyss nämnda marockansk-schweiziska The Miscreants av Mohcine Besri som handlar om ett teatersällskap som blir kidnappade av islamister. Läskig i början men går över till att bli mer humoristisk när den mänskliga likheten avtäcks mellan gisslan och gisslantagare, detta utan att ge samtycke till extremisternas handlingar.

Skådespelaren Salah Hannoun, regissören Ayten Amin, filmskaparen Nora Albasim och regissören Mohcine Besri. Foto: Hanna Elmberg.

På måndagen har snön fortfarande inte gett med sig och det är dags för seminarium om extremism i arabisk film. Panelen består av Salah Hannoun, skådespelare från Palestina, Ayten Amin, egyptisk regissör, Nora Albasim, filmskapare från Malmö och Mohcine Besri. Diskussion rör hur film kan skildra människan bakom extremisten och nyanserat diskutera den verkliga orsaken. Salah Hannoun pratar om hur religion används som förklaring för extremism men att det i själva verket rör sig ideologi och makt.

– Det är viktigt att skapa förståelse och på så vis hitta verkliga lösningar på problemet, säger Nora Albasim.

Arabisk film är enligt panelen egentligen en problematiskt benämning då det är lika svårt att generalisera över arabisk film som västerländsk film. Även olika extremistgrupper kan ta sig i olika uttryck och ha olika konflikter i olika länder. Det kommersiella sätter stopp för filmer som diskuterar extremism på ett nyanserat sätt enligt Mohcine Besri. Dels inom länder och dels internationellt när filmer ska väljas till olika filmfestivaler, vilket är en förutsättning för att filmer ska kunna distribueras vidare.

– Människor väljer det de känner igen, vad som stämmer överens med deras världsuppfattning. En nyanserad bild av extremism är kontroversiellt och det kontroversiella är inte kommersiellt vilket gör att många av de filmer som sedan visas är naiva, säger Mohcine Besri.

Ayten Amins film Villa 69 visas efter samtalet. Filmen skildrar med en eftertänksam glimt i ögat en mans förfall och desperata famlande efter makt trots svår sjukdom. Ayten Amin berättar att det är svårt att få finansiering för konstfilm i Egypten, och från internationellt håll ville finansiärerna bara ha filmer om revolutionen.

Ayten Amin på Malmo Arab Film Festival. Foto: Helena Pataki.

– Men min film är inte politisk på det sättet så det tog lång tid att finansiera den. Den är något av en auto-fiktion, den handlar inte om mig men om personliga känslor inför min pappa och farbror, säger Ayten Amin.

Ayten Amin, som bland annat 2011 gjorde en dokumentär om Tahrirtorget berättar att förutsättningarna för kvinnliga filmskapare i Egypten har blivit bättre sedan revolutionen. Hon tror det kan ha att göra med att kvinnorna spelade en stor roll i upproren.

Efter visningen av Villa 69 hålls liksom på söndagen en frågestund med regissören och därefter bjuds på det på mat och mer mingel. Med tanke på att Folkets bio i Luleå ligger en bit utanför centrum och inte är särskilt tillgängligt i snökaos, men att människor ändå tagit sig hit, kan det nog konstateras att folk är sugna på arabisk film.

– Jag tror att det är viktigt med såna här projekt. Festivaler hålls ofta i stora städer, men vi har träffat människor som är nyfikna på filmerna här också, säger Ayten Amin.