Genesa Munteanu och Mario Ghinea är två av de EU-migranter från Rumänien som i dag vistas på Gotland och som berättade om varför dem kommit till Gotland.

– Jag jobbade i åtta år i Italien, fram till finanskrisen. Det finns inga jobb i Rumänien och det är väldigt mycket korruption. Mina barn tror att jag jobbar i Sverige. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att behöva tigga. Jag saknar mina barn mycket. När det kom fram en journalist och ville göra en intervju började jag gråta. Det säger Mario Ghinea och berättar att möjligheten att sälja en gratistidning som EU-migranter och volontärgrupper ger ut gemensamt betyder mycket för honom.

– Människor säger att jag har ett helt annat ansiktsuttryck nu.

– Min man jobbade med stenläggning i flera år. Vi fick ihop pengar och fick tillstånd av borgmästaren att bygga ett hus. Sedan blev det val och den nye borgmästaren beslutade att vårt hus skulle rivas. Om du inte har en bostad i Rumänien så kan du inte få socialbidrag, säger Genesa Munteanu, som vistats i Sverige under perioder i två och ett halvt år. Hon berättar att hon sökt jobb som städare, stenläggare och inom jordbruket på Gotland och hoppas kunna hitta ett jobb till våren.

Pengar till familjen

Elin Bååth, ordförande i Fi Gotland, ledde samtalet med Genesa Munteanu och Mario Ghinea, som tidigare också berättat om sin situation vid skolor runt om på Gotland. Munteanu och Ghinea fick flera frågor, ofta av mer personlig karaktär, från åhörare. Flera åhörare berättade om försök att hjälpa EU-migranter. En kvinna berättade hur hon i dag sällan använder kontanter och därför har svårt att skänka pengar direkt utanför en affär. I stället bad hon om ett kontonummer för att kunna göra en direktinsättning på ett konto i Rumänien.

– En del svenskar tror kanske att det finns någon boss som samlar in pengarna, men det är inte så, vi skickar hem pengarna till våra familjer, säger Genesa Munteanu. Hon tror att en del av ryktena att det skulle vara någon som samlar in pengarna för egen vinning beror på att det är familjegrupper i Sverige som hjälper varandra praktiskt. Genesa Munteanu hoppas på hjälp utifrån för att kunna förändra situationen i Rumänien.

– Om inte ni kan hjälpa oss, vem kan hjälpa oss, frågar Genesa Munteanu.

Fi Gotland var ensam arrangör av kvällens möte, men Elin Bååth beskriver för Feministiskt perspektiv att Fi ingår i det informella nätverket Gotland solidaritet, som bildades sommaren 2014 för att hjälpa EU-migranter. Gotland solidaritet är inte ett politiskt nätverk, men har stöd av personer som är aktiva i flertalet politiska partier på Gotland, dock inga sverigedemokrater.

Ledande lokala sverigedemokrater fanns på plats vid mötet vid Sankt Hans-skolan, men höll en låg profil. Elin Bååth säger att säkerheten varit en viktig fråga vid planeringen av mötet, men att Fi inte upplevt att det fanns en direkt hotbild mot mötet.

Frågor för forskning

Flera åhörare hade frågor om situationen i Rumänien och vad EU gör eller skulle kunna göra för att hjälpa utsatta grupper i landet. En av dem som kommit till kvällens möte för att få veta mer om just EU:s roll är Florian van Kuijk:

– Jag vet redan att EU-migranterna har det svårt, jag är här för att jag vill veta vilka processer i samhället som ligger bakom, geopolitiskt och hur EU påverkar.

Maja Berling är en annan av de åhörare som kommit till mötet.

– Jag vill lära mig mer om vad jag kan göra och inte bara sitta hemma och må dåligt. Det är en fråga om både solidaritet och en personlig fråga.

Till mötet hade Fi Gotland bjudit in Eva Ianko och Charles Follet från Uppsala universitet som forskar om hur samhällen påverkas av migration. Efter det att Genesa Munteanu och Mario Ghinea berättat om hur de ser på situationen i Rumänien fick Eva Ianko och Charles Follet beskriva sin forskning och svara på frågor. Eva Ianko är uppvuxen i 1990-talets Rumänien och inledde med att beskriva egna erfarenheter av brist på mat och en vardag med mycket begränsade ekonomiska ramar.

Genom djupintervjuer med EU-migranter vill Eva Ianko och Charles Follet bland annat studera om dessa bemöts på ett annat sätt i storstäder än på landsbygden. Ett av de områden som studeras är Gotland.

– Gotland är ett avgränsat område med ett starkt socialt engagemang, säger Charles Follet.

Trots deras för närvarande lokala forskningsperspektiv, försöker Eva Ianko och Charles Follet sätta in migrationsrörelserna i ett större internationellt perspektiv. De menar att situationen för EU-migranter är betydligt svårare i södra Europa och att migrationen norrut är en följd av detta.

Eva Ianko poängterar att inte bara fattiga människor i dag lämnar Rumänien. Även högt utbildad arbetskraft lämnar landet och Ianko menar att även detta är ett stort problem för Rumänien. En fråga som ställdes från åhörarna var om politiker i Rumänien är medvetna om situationen för de många rumäner som nu befinner sig i andra EU-länder. Eva Ianko menar att politiker i Rumänien inte är medvetna om detta.

Medborgare i nöd

Elin Bååth berättade om en vykortskampanj som nu riktas till Rumäniens EU-parlamentariker med uppmaningar att vidta åtgärder för att hjälpa utsatta grupper i landet, men avslutade kvällens möte med att återvända till det lokala planet.

– Vad kan vi göra här och nu? Om vi inte gör något här och nu så kommer människor att dö, sade Bååth, och berättade om det härbärge i Visby som drivs på ideell basis och om kommunpolitiska initiativ för att ge EU-migranter rätt till sjukvård inom Region Gotland. Elin Bååth berättar också om den undervisning i svenska som drivs helt med ideella krafter – och hur rumäner också börjat lära svenska volontärer rumänska.

– Det är i längden inte hållbart att ideella krafter ska behöva se till att människor överlever. Samhället måste ta ett ansvar. Vi anser att socialtjänstlagen inte följs i dag. Man kan inte exkludera grupper på grund av etnisk tillhörighet.

En av de sista frågorna från publiken som ställdes under kvällen riktades både till både Elin Bååth, Elin Ianko och Charles Follet: Hur länge måste man vistas i Sverige för att inte längre vara EU-migrant? Elin Bååth valde att svara.

– Vi använder inte ordet EU-migranter. De är EU-medborgare i nöd.