I Guatemala pågår historiska massprotester sedan flera veckor tillbaka. Det tog sin början efter korruptionsavslöjanden med kopplingar till den absoluta politiska toppen. Människor sluter upp spontant i tiotusental helg efter helg. Missnöjet som länge sjudit under ytan manifesteras nu på gatan. Demonstranterna har redan tvingat vicepresidenten och ett par ministrar på fall och kräver nu presidentens avgång. Christin Sandberg rapporterar från Guatemala.
Det är lördag den 30 maj och tidig eftermiddag, solen är het och människor strömmar i hundratals till Plaza de la Constitución i huvudstaden Guatemala City. Det råder en uppsluppen stämning bland de familjer med barn och gamla, arbetskamrater och studenter med hemmasnickrade plakat som har samlats. Några målar banderoller, någon säljer vuvuzelas och andra spelar på stekpannor.
En av dem är Alvis Cruz som har anslutit sig till en grupp feminister.
– Det måste till strukturella förändringar så att en större del av den gemensamma kakan går till kvinnor, bland annat för utbildning och sexuell- och reproduktiv hälsa, säger hon.
Här finns också företagare, akademiker, politiker, konstnärer och aktivister – storstadsbor från samhällets mellanskikt – som alla har hörsammat uppropen via sociala medier. Deras gemensamma nämnare: att de är urbota trötta på den utbredda korruptionen och straffriheten i landet.
Det är första gången på decennier som folk sluter upp spontant i demonstrationer. Demonstrationer i sig är annars inte ovanligt, men de är oftast anordnade av stora intresseorganisationer eller betalda och organiserade av politiska partier. Landets ursprungsbefolkning, som utgör drygt halva den totala populationen, har dock manifesterat att det krävs politiska reformer för ett mer inkluderande samhälle och som gynnar det stora flertalet framför en stark ekonomisk elit, många gånger under de senaste tio åren utan att det knappt omnämnts i media. Det är första gången folkets demonstrationer får så mycket uppmärksamhet.
Den nyligen avgångna vicepresidenten Roxanna Baldetti. Foto: Jeff Abott
Korruptionsskandalen utlöste protesterna
Det började den 27 april – en redan historisk lördag – då människor slöt upp i tiotusentals i huvudstaden Guatemala City. Demonstranterna krävde presidenten Otto Pérez Molinas och vicepresidenten Roxanna Baldettis avgång efter avslöjanden om korruption. Sedan dess har protesterna spridit sig till många städer runt om i landet.
Innan dess, den 16 april, avslöjades en stor korruptionsskandal på motsvarande Skatteverket. Mutor hade betalats ut i utbyte mot att undslippa importtullar. Bland de misstänkta återfanns både presidentens och vicepresidentens medarbetare, bland annat Juan Carlos Monzón, vicepresidentens privatsekreterare, samt högt uppsatta chefer vid Skatteverket.
Det var första gången ett stort fall kom ut i ljuset för hela landets befolkningen och därmed fastslog det alla redan visste. Men det var bara toppen på ett isberg menade många i ett samhälle genomsyrat av korruption på alla nivåer.
Bakom avslöjandet stod den internationella kommissionen mot straffrihet (Cicig) i Guatemala. En internationellt finansierad rättsinstitution, vars uppdrag är att bekämpa den utbredda organiserade brottsligheten i landet och hjälpa till att sätta stopp för den skyhöga straffriheten som har uppgått till 97 procent. Cicigs mandat höll på att löpa ut och dess fortsatta existens ifrågasattes av den sittande presidenten. Men efter det stora korruptionsavslöjandet fick Cicig stort stöd bland den allmänna opinionen och president Pérez Molina pressades hårt och förlängde tillslut Cicig:s mandat.
Massprotesterna pågår parallellt med valkampanjen inför höstens presidentval. Men nu hörs krav på att valet skjuts upp. Det skrev bland annat en grupp feminister i ett uttalande efter ett stormöte i huvudstaden förra veckan. De förespråkar en ny social pakt och anser att en genomgripande reform av vallagen och lagen som reglerar de politiska partiernas existens är absolut nödvändig innan demokratiska val kan sjösättas.
Detta medan andra tvärtom menar att nu är det viktigare än någonsin att engagera sig politiskt och rösta i valet.
Vår i Centralamerika?
Vissa ledarskribenter drar paralleller till den arabiska våren. Framför allt finns det likheter i hur de unga har spridit information via facebook och twitter och tycks ha fått ett nyväckt intresse för politik. Och inte minst i folkets ärliga uppsåt att vilja ha en förändring.
Som Abril Estrada, 20-årig demonstrant, uttrycker det:
– Om vi inte får ett nytt styre dör vi.
Abril Estrada hänvisade inte bara till korruption och straffrihet, utan också till bristfällig undervisning och dålig tillgång till vård för majoriteten av befolkningen. Hon talade också om den katastrofala säkerhetssituationen i Guatemala, ett av de farligaste länderna i hela världen. Estrada själv bor i centrum av Guatemala City, men går aldrig ut efter mörkrets inbrott.
– Det är skottlossningar varje dag och folk dör, säger hon.
Alla grupper i samhället är överens om att det behövs en förändring och tycks stödja massprotesterna. Att få stopp på korruptionen tjänar alla på. Det gäller USA, som historiskt har haft Guatemala som sin politiska bakgård och fortfarande har mycket stora ekonomiska- och säkerhetspolitiska intressen i landet och den centralamerikanska regionen. Det gäller den guatemalanska ekonomiska eliten – en av världen mäktigaste oligarkier bestående av en handfull familjer, som har intresse av att behålla kontrollen över några av landets starkaste marknader, såsom sockerindustrin. Och det gäller inte minst folket, som ser hur medmänniskor dör på grund av undermålig vård, hur utbildningssektorn inte funkar, hur undernäringen bland barn ligger fast på höga nivåer. Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Den stora knuten att lösa är dock hur denna förändring ska lyckas. Och framför allt hur det ska kunna leda till en förändring som gynnar folket och inte fortsatt bara en liten ekonomiskt stark elit.
Ledarskribenten Máximo Ba Tiul som tillhör mayafolket varnar för att kriser brukar utnyttjas av intellektuella nyliberaler för att stärka sin position. Han menar att syftet för dem är att ge stora transnationella bolag ännu bättre förutsättningar att etablera och positionera sig i det centralamerikanska landet. Det handlar främst om en politik som går ut på att exploatera naturresurser, som Guatemala har mycket gott om, genom gruv- och vattenkraftsprojekt och monokulturodlingar.
Demonstrationerna är fredliga och den militära och polisiära närvaron påtagligt låg. Detta trots att Guatemala, tillsammans med Honduras och El Salvador, utgör världens farligaste region. Däremot har polis och militär fortsatt skickats till platser för att slå ned på andra fredliga protester i närheten, exempelvis la Puya där lokalbefolkningen protesterar mot just ett pågående gruvprojekt.
Stödet för den sittande presidenten Otto Pérez Molina är svajigt och valet närmar sig. Men frågan är vad som väntar. Det finns en risk att en situation liknande den i Egypten uppstår, nämligen ett politiskt vakuum, som kan utnyttjas av de som är bäst organiserade och mest resursstarka.
– Vi kommer fortsätta komma hit varje lördag och med samma krav som från början, nämligen att de här korruptionsfallen utreds, att de skyldiga döms och att presidenten avgår. Det måste bli ett slut på straffriheten, säger Ingrid Conde banktjänsteman och Sylda Decoronado pensionerat apoteksbiträde. De demonstrerar båda för första gången i sitt liv.
Ingrid Conde
