För många år sedan producerade den chilenska småbrukaren Francisca ”Pancha” Rodriguez blommor i Los Espejos, utanför Chiles huvudstad Santiago de Chile. Flera år har gått sedan dess och hennes ögon utstrålar både glädje och sorg, efter ett långt liv i kvinnokampens frontlinje.

På 1950-talet var Los Espejos ett litet samhälle med få byggnader och färgglada gårdar. Men den vackra omgivningen återspeglade inte Panchas situation som barn. Hemma räckte inte pengarna till längre och hon tvingades redan vid sju års ålder att arbeta som plockare på närliggande odlingar.

När hon var fjorton år dog hennes pappa och hon tvingades att arbeta heltid på en knappfabrik för att försörja hela familjen. Det var då hon blev engagerad i kvinnokampen. Hon gick med i facket och drev igenom krav på jämställda arbetsvillkor i fabriken. På den tiden gifte hon också sig med en småbrukare och engagerade sig i småbrukarrörelsen.

Slutet av 1960-talet var en tid av hopp, entusiasm och organisering i Chile. Feministrörelsen blomstrade i samband med att vänsterledaren Salvador Allende vann presidentvalet 1970. Pancha hade då blivit en ledande röst inom det kommunistiska partiet och regeringsalliansen. Men statskuppen i september 1973 medförde många år med kraftiga inskränkningar av småbrukarnas rättigheter. Pancha fick gömma sig och organisera den hemliga motståndsrörelsen, samtidigt som tusentals chilenare gick i exil.

Efter diktaturens fall i slutet av 1980-talet var Pancha en av initiativtagarna till den kontinentala kampanjen för 500 år av infött, svart och folkligt motstånd mot europeisk kolonialism. Kampanjen ledde 1994 till grundandet av det kontinentala landsbygdsnätverket CLOC/La Vía Campesina. I dag består nätverket av ett åttiotal småbrukarorganisationer från hela Latinamerika.

En feministisk kamp för matsuveränitet

CLOC/La Vía Campesina kämpar för rätten till matsuveränitet för småbrukare och konsumenter över hela världen. Det innebär rätten till egen matproduktion och att kunna bestämma vad det ska vara på tallriken varje dag.

Dagens industrijordbruk leder till landstöld och markkoncentration i få händer, samt folkfördrivning och överexploatering, vilket i sin tur ökar sårbarheten för lantbrukets kvinnor som redan har det svårt i ett patriarkalt samhällssystem. I dag producerar kvinnor 80 procent av all mat, men äger endast 2 procent av marken.

Pancha leder i dag debatten inom CLOC/La Vía Campesina om feminism, som är en central beståndsdel i kampen för matsuveränitet. Den debatten utgår från en klassanalys som är användbar för småbrukar- och urfolkskvinnor och deras unika kontexter över den mångfacetterade kontinenten.

– Vi lyfter småbrukar–folklig feminism, som ser till att skapa ett socialistiskt samhälle med en feministisk identitet. Den ska präglas av småbrukarnas och urbefolkningens världsbild och vår vision av samhällsutvecklingen, säger Pancha Rodríguez.

Ledande aktivist vid 68

Matsuveränitet skiljer sig markant från den ”matsäkerhet” som Världsbanken förespråkar och som syftar till att alla ska ha tillgång till mat oavsett hur den produceras. La Vía Campesinas kamp går hand i hand med en hållbar småskalig matproduktion, en lokal konsumtion och bevarandet av traditionella levnadssätt. Därför är relationen landsbygd–stad en viktig aspekt i kampen.

– Vi vill ha ett samhälle av människor med lika rättigheter som aktivt deltar i samhällsbyggandet. Det är en stor utmaning, men vi är inte ensamma i den kampen. Vi närmar oss därför kvinnor verksamma inom andra sektorer, som arbetarkvinnor i städerna, säger Pancha med hög röst.

Pancha har hunnit bli 68 år gammal och fortsätter att ha en ledande roll som aktivist i CLOC/La Via Campesina.

– Vi kvinnliga småbrukare har utarbetat ett förslag och en kampanj, som framställer våra krav och drömmar. Vi vill förbättra villkoren för kvinnorna, särskild för landsbygdens kvinnor eftersom storskaligt industrijordbruk och gruvdrift utplånar våra territorier och naturresurser, säger Pancha med eftertryck.

CLOC/La Via Campesina lanserade 2008 kampanjen Basta de Violencia a la Mujeres (Stoppa våldet mot kvinnor). I den uttrycks att matsuveränitet är nyckeln till ett värdigt liv och en förutsättning är tillgång till mark. I Latinamerika saknar 40 procent av alla kvinnliga lantarbetare egna inkomster och få av dem äger marken de brukar. Dessa ofantliga skillnader mellan kvinnor och män är en följd av det strukturella våldet, som framför allt missgynnar kvinnor på landsbygden.