Miljöpolitik för moderater erbjuder ett välkommet bidrag från en sida av den svenska politiken som inte gjort sig känd för att leverera de mest konstruktiva lösningarna på vår tids miljöutmaningar. Boken präglas av den allvarsamma insikten att vi, när det gäller miljön, inte har råd att låta låsta världsbilder störa utan måste förhålla oss till det faktum att jordens resurser är ändliga. En insikt som inte kommer en dag för sent kan tyckas.

Mattias Svensson, redaktör på nyliberala magasinet Neo, startade sin karriär som skribent med att håna sopsortering. Nu är hans grundtes att vi kan förena ambitionen om en bättre miljö med ett materiellt givande liv liksom med värden som demokrati, äganderätt och frihet. Fria marknader har, enligt författaren, varit bra för att minska resursslöseri och uppmuntra långsiktigt ansvarstagande samtidigt som politiska regleringar ofta inneburit förledande enkla lösningar som i slutändan skapat fler problem än vad de löst.

Olika måttstockar för politik och marknad

Svensson framhåller att det både är meningslöst och farligt att sätta all tilltro till att politiken ska komma med lösningarna och lyfter flera exempel där statliga interventioner och subventioner varit direkt kontraproduktiva. Det är viktig läsning, inte minst för att lära för framtiden. Författarens resonemang är grundat, men han verkar betrakta politik och marknad med olika skarpa glasögon. Där politiken misslyckats ska huvuden rulla, men där marknaden gjort detsamma ska den betraktas med tillåtande överseende för felsteg. Det är okej för marknadsmässiga lösningar att testas och fallera, men inte för politiska lösningar att göra detsamma.

Som den tillväxtivrare han är bemöter Svensson kritiker med argumentet att det är samhällen med god ekonomisk tillväxt som leder minskandet av utsläpp. Svensson menar bestämt att vi inte blir olyckliga av tillväxt – tvärtom – och att det är väldigt lite som talar för att fossila bränslen är på väg att ta slut, då det som anses vara en resurs inte är statiskt. Det finns heller i dagsläget inga bättre alternativ än de fossila bränslena. Utmaningen ligger i att frikoppla energiproduktionen från dess skadliga utsläpp och utvinningens konsekvenser, blir hans slutsats.

Tillväxten avgörande

Svensson argumenterar för att ekonomisk tillväxt är avgörande – inte minst för att vi ska kunna anpassa oss till de hot som klimatförändringarna medför. En god klimatpolitik innebär att sätta pris på koldioxid-utsläpp genom skatter eller handel med utsläppsrätter tillsammans med införande av äganderätter av naturresurser. Svensson, som gjort ett gediget researcharbete, för mestadels ett initierat resonemang men i argumentationen kring ovan misslyckas han med att problematisera på ett nyanserat sätt.

De komplexa konsekvenser som äganderätt av naturresurser medför avfärdas med det alltför enkla argumentet om han hellre ser ett sunt fiskbestånd med möjlighet att köpa tillträde till än ett utarmat som ingen kan skapa vinning i.

Väjer för tillväxten baksidor

Resonemanget om ekonomisk tillväxt för att kunna hantera klimatförändringens konsekvenser fastnar i Svenssons argumentation i en ond spiral - där ytterligare tillväxt blir det enkla svaret på hur vi ska kunna anpassa oss till dess negativa effekter på vår planet. Författaren vill (eller vågar inte?) fundera på hur ett samhälle som frikopplar välfärd och välmående från ekonomisk tillväxt faktiskt skulle kunna se ut och närmar sig överhuvudtaget inte de baksidor som det nuvarande systemet levererar med utnyttjande av mänskliga resurser, ökade inkomstskillnader, stressrelaterade sjukdomar, konsumtion- och statushets och ökande psykisk ohälsa som exempel.

Nyfiken på alternativen

Svensson är ödmjuk inför de insikter han kommer till under skrivandets gång. Han håller fast vid sina övertygelser att ”självuppoffring” inte kan fungera som vägledade etik eller att politiska restriktioner om vad människor får ta sig för med sina liv är lösningen, men tillskriver till slut politiken en större roll än tidigare – inte minst vad gäller åtgärder mot utsläpp, skydd av naturvärden och stöd till innovation genom upphandling. Trots skepsis mot idéer som bilförbud och 6-timmarsarbetsdag är Svensson uppriktigt nyfiken på hur sådana lösningar skulle kunna fungera. Det som krävs är engagemang, politik och innovation – parallellt. Med staten ur vägen kan småskaligheten blomstra.

Svensson lyckas genomgående att problematisera och anför inga enkla lösningar på de belysta utmaningarna. Hela boken präglas dock av ett tydligt västerländskt perspektiv och brist på en holistisk syn. Att vi har förmåga att ”visa omtanke” med miljön först när vi har mat för dagen och tak över huvudet är ett uttryck för en androcentrisk västerländsk syn där en god miljö blir en bifråga och inte själva utgångspunkten för vår existens.

Upphängd på ”uppoffringar”

Att Svensson har en hang-up vid ”uppoffringar” är slående och i hans vokabulär innebär sådana bland annat avstannad tillväxt och utebliven konsumtion. ”Det är inte en värld jag vill lämna till mina barn”, skriver han och menar att tidigare generationer efterlämnat en bättre värld genom att utvinna och ta tillvara fossila bränslen. Frågan är dock vilken värld författaren faktiskt vill lämna till sina barn. Om vi inte hittar alternativ till det sätt vårt samhälle är byggt på i dag så kommer kostnaden för skador och effekter att bli alltför stora, både materiellt och mänskligt. Innebär ett samhälle som hittar vägar där mellanmänskliga relationer och icke-materiellt välmående prioriteras per automatik ett uppoffrande samhälle – eller kan det faktiskt vara det bättre alternativet både för mänskligheten och för planeten? Svensson glömmer lätt att det kapitalistiska och materialistiska systemet bara är en mänsklig konstruktion – inte ett statiskt tillstånd.

Oavsett så är Miljöpolitik för moderater ett viktigt inslag i miljö- och klimatdebatten och borde innebära ett gyllene tillfälle för högern att alltmer göra frågan till sin. Det vore olyckligt om boken inte skapar avtryck i den svenska politiken nu och framöver.