Juristen Kerstin Burman är en av de drivande krafterna bakom skadeståndskravet mot staten för tvångssteriliseringarna av transpersoner. Vid sidan av heltidsarbetet som förbundsjurist på RFSU driver hon även ett fall mot Skatteverket om att transmän som föder barn ska registreras som fäder istället för ”mödrar”.
– Mina föräldrar lärde mig tidigt att det går att engagera sig för det man tycker är viktigt och bidra till förändring, säger hon i FEMPERSPODDEN WEEKEND.
När Kerstin Burman studerade juridik i början av 2000-talet pågick en flitig debatt om könsmaktsordningen ur ett queerperspektiv vid studieorten Uppsala. I samma veva började akademiskt material om just sådana frågar att finnas tillgängliga i universitetets bibliotek. Burman intresserade sig starkt för ämnet och började läsa queerteori, vilket hon satte i relation till hur lagstiftningen var utformad.
– Det var som att få en kalldusch. Jag är ju cisperson och hade inte tänkt så mycket kring tvåkönsnormer eller cisnormer. Det kändes absurt att jag kunde leva i min bubbla samtidigt som det fortfarande fanns lagar om sterilisering av transpersoner.
Som färdigutbildad jurist ville hon bidra till att lagen skulle upphävas. Så när en transman hörde av sig, om att slippa sterilisering för att få byta juridiskt kön, tackade hon ja till att företräda denne i en rättslig prövning.
Burman följde med sin klient till Socialstyrelsens rättsliga råd där beslutet, om den sökande var tillräckligt genuin i sin önskan att få nytt juridiskt kön, skulle tas. Transmannen gjorde gällande att han inte ville sterilisera sig och blev starkt ifrågasatt, menar Burman. När beslutet kom, där det tydligt framgick att mannen nekades byte av juridiskt kön på grund av att han vägrat sterilisering, överklagade Burman och fick rätt av både förvaltningsrätten och kammarrätten. Det resulterade i att Socialstyrelsen slutade tillämpa steriliseringskravet helt och hållet.
Europarådets kommitté gjorde ett uttalande vid tidpunkten om att staten borde betala ut skadestånd till de drabbade och ge en offentlig ursäkt. Något som dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt menade inte behövdes. ”Jag tar ansvar för att vi gör en förändring, och jag tycker inte att varje förändring sedan ska följas av en ursäkt för att det har sett annorlunda ut tidigare”, sade han i ett uttalande i Expressen. Den nuvarande regeringen ser nu över om de frivilligt vill be om ursäkt och ge skadestånd.
– Jag tror att det finns en politisk majoritet som anser att det som skett har varit fel och att staten borde reglera detta. Frågan är hur lång tid de kommer ta på sig. Vi företräder ju många drabbade som redan har väntat väldigt länge, så om regeringen inte ger besked snart vänder vi oss till domstol.
Sverige har en mörk historia när det gäller tvångssteriliseringar. Under 70-talet valde man att ta bort de steriliseringskrav som fanns, förutom det vid juridiskt könsbyte. Dessa drabbade grupper erhöll en ursäkt och ekonomisk kompensation i början av 2000-talet.
– Så länge tänker vi inte vänta. Regeringen har en månad på sig, slår Burman bestämt fast.
Vid sidan av skadeståndsprocessen, och heltidsarbetet som förbundsjurist på RFSU, driver hon även ett fall där en transman blivit registrerad som ”mor” till sitt barn av Skatteverket. Mannen ansågs ha rätt att bli registrerad som far av Kammarrätten men Skatteverket överklagade domen, vilket innebär att processen nu fortsätter i Högsta Förvaltningsdomstolen.
Varför överklagar Skatteverket tror du? Om en domstol kommit fram till ett beslut ska de väl rätta sig efter det?
– Jag har mycket att säga om Skatteverket, skrattar Burman. De upprätthöll även den lag som sade att vissa namn ska vara könsstereotypa. I det här fallet menar de att den som föder barn alltid ska vara ”mor” i samtliga register. Men det strider ju mot Europarättens bestämmelser kring integritet och självbestämmande. Personen i fråga outas med sin bakgrund, vilket även drabbar barnet i många fall. Skatteverket svarar att ”mor” lika gärna kan vara ett könsneutralt begrepp, vilket bevisar den låga nivån på argumentationen. De pekar också på de lagtexter som motiverade steriliseringarna, vilka ju redan är underkända i domstol, och på paragraferna om ”ordning och reda i släktskapsförhållandena”.
Burman tror att även Högsta Förvaltningsdomstolen kommer fram till den slutsats som Kammarrätten gjort. Men om inte så behöver lagstiftningen ses över, hävdar hon.
Du verkar vara driven av ett rättvise-patos. Var kommer ditt engagemang ifrån?
– Mina föräldrar har alltid varit engagerade i olika politiska rörelser. Det har varit ett privilegium att få växa upp med en medvetenhet om att jag kan engagera mig och bidra till förändring. Jag ser det som en gåva att förvalta, särskilt då det finns de som inte fått med sig kunskap om hur samhället fungerar och vilka demokratiska verktyg man kan använda.
När Kerstin Burman inte jobbar eller engagerar sig aktivistiskt är hon en trogen loppis-besökare. På somrarna, när hon åker till barndomshemmet i Västerbotten till exempel, brukar hon och sambon stanna vid garageloppisarna som finns längst vägen.
– Så fort jag ser en skylt om en loppis väcks drömmen. Det kan ju vara en fantastisk guldgruva. Mitt bästa fynd någonsin är Lisa Larsson-skulpturer som jag fick mot en billig penning.
Det kan dock bli för mycket av det goda och lätt att fynda för fyndadets skull. Hemma i lägenheten finns flertalet begagnade tavlor, vilka alla känts som fynd en gång, men som aldrig kommer upp på väggen. Då hon väntar sitt första barn, till februari nästa år, finns dock nu en legitim anledning att gå på ytterligare fyndjakter.
– Loppis är ju bra ur en miljösynpunkt också, säger Burman och ler med glimten i ögat.
