Det var med stor häpnad jag i FEMPERSPODDEN SPECIAL: Hot, hat och utsatthet i sociala medier hörde Fanna Ndow Norrby säga att menskampen varken är en kamp mot strukturell diskriminering eller en kamp för chanser till liv samt Natashja Psomas Blomberg säga att mensfrågor är små och enkla frågor för vita feminister.
Varje dag menstruerar över 800 miljoner kvinnor och flickor. Tabun och stigmata kring denna kroppsfunktion orsakar brott mot de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt rätten till frihet, rätten till värdighet, rätten till hälsa, rätten att inte utsättas för förnedrande behandling samt rätten att slippa diskriminering på grund av kön.
Menshyddor är fortfarande en verklighet i bland annat Nepal, Venezuela och Mali. Kvinnor inspärrade i desamma kan bli ormbitna, våldtagna, psykotiska eller dödade av stora rovdjur. De spädbarn som följer med sina mödrar in i gödselhyddan kan dö av lunginflammation. I Nepal händer det att funktionsnedsatta flickor tvångssteriliseras för att deras föräldrar inte kan hantera en funktionsnedsatt familjemedlem som dessutom menstruerar.
I stora delar av världen är flickor helt ovetande om mens. När dessa flickor får sin menarche blir de rädda och tror ofta att de är döende. De saknar tillgång till mensseriealbum, -utställningar, -teater, -sommarprat och/eller Lily Allens sång Sheezus.
Brist på fullgoda mensskydd tvingar miljontals kvinnor och flickor att i stället använda sand, torkade löv, gyttja eller majsskal. I stadsdelen Mukuru i Nairobi prostituerar sig flickor i åldern 10-19 för att ha råd med bindor. Bangladeshs fabriksarbeterskor använder smutsiga tygslamsor från fabriksgolvet som bindor. Till följd därav får de gynekologiska infektioner som gör att de nödgas sjukskriva sig och förlorar inkomst. I Tanzania finns en vidskepelse om att en kvinna kan förbannas om någon ser hennes mensskydd. I Pakistan finns en vidskepelse att om en menstruerande kvinna speglar sig så går spegeln sönder. Menstruerande massajkvinnor får inte komma i närheten av getter och kor. När kvinnor i Ghana har mens får de inte laga mat.
I FN:s minimistandardregler för behandling av fångar står det uttryckligen att manliga fångar ska ges möjlighet att raka sig regelbundet. Kvinnliga fångars menscykel omnämns inte över huvud taget.
Mensen får miljontals afrikanska och asiatiska flickor att frånvara från skolan. Kenyanska flickor är i snitt hemma från skolan fem dagar per månad av menstruella skäl. 83 procent av skolflickorna i Burkina Faso och 77 procent av skolflickorna i Niger har ingen plats på skolan där de kan byta mensskydd. 66 procent av Indiens flickskolor saknar toaletter.
I Sierra Leone får mensen flickor som annars är aktiva under lektioner att sitta passiva längst bak utav rädsla för stank och läckage. Även lärarinnor sjukanmäler sig eller avslutar skoldagen tidigare för att skynda hem och sköta menshygienen. Varje år får mensrelaterad skam och möda alltför många flickor att hoppa av skolan helt och hållet.
Av dessa skäl instiftade den tyska hjälporganisationen WASH (Water, Sanitation and Hygiene) United Menstrual hygiene day för två år sedan. Menstrual hygiene day infaller 28 maj och dess hashtag är #MENSTRAVAGANZA.
Därtill driver Feministiskt Perspektivs medarbeterska Sandra Dahlén i samarbete med RFSU Gotland ett projekt för att ge flickor på indiska landsbygden tillgång till bindor.
Kort sagt: Mensfrågor är stora och bekymmersamma frågor för hundramiljontals icke-vita kvinnor. Menskampen är en kamp mot strukturell diskriminering och en kamp för chanser till liv. Alltså långt ifrån någon liten enkel fråga för privilegierade vita feminister i västvärlden.
