Sociala kallas sådana företag som motiveras av samhällsengagemang och återinvesterar vinster i sin organisation. Det är en växande sektor som ofta ses som särskilt attraktiv för kvinnor, samtidigt som kvinnors sociala företagande förväntas åstadkomma förnyelse på flera plan.

Emily Usher Shrair är chef för WEstart, ett pilotprojekt som pågår under ett år och drivs i samarbete med den europeiska kvinnolobbyn för att kartlägga kvinnors villkor inom socialt entreprenörskap. Projektet har kommit ungefär halvvägs och kan redan avfärda några myter, skriver TARC Business Review.

Att sociala företag, till skillnad från traditionella, skulle ha könsbalanserade ledningar
stämmer till exempel inte. Även om kvinnornas andel är något större, leds majoriteten av män och kvinnor möter samma hinder i socialt företagande som traditionellt när det gäller exempelvis brist på finansiering, nätverk och förebilder.

Stereotyper om att kvinnor skulle ha en ”naturlig fallenhet” för socialt företagande stämmer inte heller. Och när det gäller förhoppningen att kvinnors sociala entreprenörskap skulle vara lösningen på samhällsproblem som arbetslöshet och fattigdom, förbises ofta det faktum att i många länder har kvinnor tvingats startat företag i en nödsituation till följd av nedskärningar i socialförsäkringssystemen.

I den pågående kartläggningen ingår tio av EU:s medlemsländer: Frankrike, Tyskland, Bulgarien, Ungern, Italien, Spanien, Sverige, Litauen, Irland och Storbritannien.