Det är med skepsis och fundersamhet jag läser Alexander Pettersson inlägg om "den manliga skammens feminism".
Å ena sidan beskriver han den skuld han känner över att vara förtryckare, samtidigt som han i ett annat stycke är noga med att poängtera att just han inte har onda avsikter. Denna skuld han säger sig känna, vill han också fly från och detta genom att ”bli någon annan”. Han skriver: ”Jag letar efter strategier för att transformera förtryckarens kropp. Jag målar naglarna röda, läpparna lila och ögonen svarta. Jag bär klänning eller färgglada leggings med för stor skjorta. Jag ber min flickvän penetrera mig. Jag försöker känna mig bekväm i sexuella situationer med andra män.”
Förtryckande strukturer fungerar inte så att det genom några enkla medel går att ”fly” från att förtrycka. Varje man utövar aktivt patriarkalt förtryck genom hela hans sätt att vara för att det är det agerandet som definierar mannen. Däremot måste en självklart ta ansvar för sina handlingar och göra sig medveten om det förtryck en utövar för att sen kunna förändra patriarkala beteenden.
De exempel som Alexander ger på beteendeförändringar ser jag som väldigt lösryckta ritualistiska handlingar och hans skuldhantering känns väldigt omogen. Det påminner mig om personer som berättar om deras sopsortering som ett sätt att göra sig fri för att behöva tänka mer på klimatet. Som att nu har jag gjort mitt och kan andas ut och fortsätta vara som jag vill på andras bekostnad.
När jag läser att han ber sin flickvän om penetration och ser det som en feministisk handling tänker jag att det kanske är rimligare att sluta be om saker och istället ifrågasätta hela situationen och den maktobalans som skapar helt olika handlingsutrymmen för kvinnor och män i heterosex.
För att som man lära sig agera mindre patriarkalt måste ni ta reda på hur ni genom ord och handling härskar och försöka att sluta med dessa beteenden. Ta mindre plats offentligt och i relationer med ickemän, sluta med härskartekniker som mansplaining, sluta använda våld och hot om våld, säg åt era manliga vänner när dom behandlar ickemän dåligt och sluta ingå heterorelationer. Detta är exempel ni kan börja med, men vad ni än gör, skryt aldrig om era ”feministiska” handlingar för ickemän. Ni är fortfarande våra förtryckare. Att använda feminismen som ett sätt att bli uppskattad som en feministisk man och försöka fly sitt ansvar är en patriarkal handling.
