”Vi ser utspel om tillfälliga uppehållstillstånd och förbud mot tiggeri och andra repressiva åtgärder som riktas mot de som har det sämst ställt i samhället. Inflytandet från främlingsfientliga krafter märks tydligt, till och med i den rödgröna regeringens politik. Särskilt när det gäller inställningen till de utsatta EU-medborgare, oftast romer, som kommer till Sverige för att försörja sig och sina familjer”, skriver Soraya Post (Fi) i veckans EU-krönika.
I Sverige i dag anläggs bränder där samhällets mest utsatta bor. Vi har länge sett varningssignalerna, både här hemma och i Europa.
Extremhögern har flyttat ut på den politiska arenan och formulerat sina budskap för att passa in hos det politiska etablissemanget. I Sverige har den blivit en del av det politiska livet, och även fast de etablerade partierna inte talar med dem så är det tydligt hur inflytandet från de främlingsfientliga krafterna flyttar på vågskålarna. Vi har alldeles nyligen sett det tydligt hos Moderaterna och Kristdemokraterna i utspel om tillfälliga uppehållstillstånd och förbud mot tiggeri och andra repressiva åtgärder som riktas mot de som har det sämst ställt i samhället.
Och sorgligt nog har vi även sett det i den rödgröna regeringens politik när det gäller inställningen till de utsatta EU-medborgare, oftast romer, som kommer till Sverige för att kunna försörja sig och sina familjer.
Även om regeringen inte har gått lika långt som partierna till höger så är deras budskap detsamma. Romerna är inte välkomna till Sverige och de som vistas här ska tvingas hem och sätta sitt hopp till nästa generation. Efter regeringens utspel har förhållandena för dessa människor i Sverige hårdnat. De vittnar själva om att de bemöts med en större fientlighet och att hatbrotten har ökat. Att etablerade partier vill begränsa asylinvandringen får med samma logik liknande konsekvenser.
De som bränner ner flyktingboenden och misshandlar romer i Sverige i dag anser antagligen inte att de begår ett brott eftersom de gör det med ett politiskt mål som har blivit legitimt.
Att etablerade partier väljer att rätta sig efter opinionen i ett hårdnande samhälle utan att ta ett moraliskt ansvar för sin politik är ett mycket dåligt tecken för framtiden. Det är en skrämmande utveckling som jag hoppades att vi aldrig skulle behöva se igen i Sverige och i Europa.
Det här gör mig rädd men också arg. Jag ser det som min viktigaste uppgift som politiker att stoppa den här utvecklingen.
Jag kommer inte att luta mig tillbaka förrän empati och medmänsklighet är giltiga värden på den politiska agendan i Sverige igen.
Ingen borde längre kunna se på medan den politiska diskussionen i Sverige lutar allt mera brant åt extremhögerns i takt med att flyktingboenden brinner ner och romer tvingas tillbaka till misär och hopplöshet i sina hemländer. Det här är en tid för civilkurage, både i handling och i ord. Vi måste fortsätta att välkomna de asylsökande som anländer till Sverige. Det behövs också en folkrörelse för att visa på ett alternativt förhållningssätt till samhällets mest utsatta människor som bygger på medmänsklighet och solidaritet.
Det verkar inte vara en tillfällighet att Lawen Mohtadis film om Katarina Taikon skulle släppas just den här hösten. Katarina Taikon talar till oss från en annan tid då samhällets inställning till romer är slående lik den vi ser i Sverige i dag. Och hon lyckades skapa förändring. Katarina Taikon var rom och hon kämpade för sitt folks människovärde, men hon kunde egentligen ha varit vem som helst. För frågan hur romer och flyktingar bemöts i vårt samhälle angår alla som lever här. Det är en ödesfråga för vårt samhälle att bemöta den ökande rasismen och främlingsfientligheten.
