Socialarbetare vittnar om orimliga arbetsförhållanden, låga löner och alltför många komplicerade ärenden. Introduktionen för nyanställda har på många håll varit snudd på obefintlig och personalomsättningen är hög.
Jämställdhetsminister Åsa Regnér och Cecilia Grefve samlade igår politiker från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), företrädare för den sociala barn- och ungdomsvården samt facken till ett första möte för att diskutera den sociala barn- och ungdomsvården.
Fackförbundet Vision överlämnade sin Rapport 100 röster om framtidens socialtjänst där professionen ger sina synpunkter och idéer på förändringar de ser som nödvändiga.
Här blandas högt med lågt, men två behov är särskilt tydliga. Dels behövs något slags riktmärke för hur många ärenden en socialsekreterare ska behöva arbeta med för att kunna göra rättssäkra bedömningar. Dels behövs en ordentlig introduktion för de nyanställda. De ska inte slängas in i utredningar de varken har kompetens eller erfarenhet av.
– Socialsekreterarna behöver också ett it-system som är värt namnet, säger Kristina Folkesson, socialpolitisk strateg på Vision.
Förbundet vill att regeringen tillsätter en socialtjänstkommission bestående av representanter från bland annat Ivo, inspektionen för vård och omsorg, Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen för att bland annat få fram en handlingsplan för arbetsmiljön på socialkontoren.
På gårdagens möte aviserade Åsa Regnér en översyn av den nuvarande och eventuellt en ny socialtjänstlag.
Hur ställer sig socialarbetarna till det?
– Det absolut viktigaste för dem är att de får redskap och villkor som krävs för att faktiskt följa lagen, säger Kristina Folkesson.
Hans Swärd, professor i socialt arbete på Lunds universitet, välkomnar en ny socialtjänstlag.
– Lagen har 30 år på nacken och är efter hundratals ändringar och tillägg numer ett lapptäcke, säger han.
– Men vad som verkligen behövs, som tråkigt nog inte gjordes i socialförsäkringsutredningen, är en ordentlig översyn av de olika försäkringssystemen. Det är inte rimligt att stora samhälleliga strukturella problem som arbetslöshet, sjukdom och bostadsbrist utreds och handläggs på individnivå.
