Om det för tio år sedan var fokus på den muslimska kvinnan som offer för sin omgivning finns nu inslag om den starka muslimska unga kvinnan i nyhetsrapporteringen. Det visar en ny studie från DO – Representationer, stereotyper och nyhetsvärdering, om representationer av muslimer i svenska nyheter.
Denna nyare stereotyp illustrerar en välvillig inställning från redaktionernas sida, som ett försök att skildra islam och muslimer på ett positivt sätt. Dock framställs kvinnor som starka, trots sin omgivning, som om det är svårt att få ihop bilden av islam och starka kvinnor. Även om syftet med att lyfta fram starka kvinnor är gott blir resultatet att den stereotypa bilden av islam som konservativ och antimodern förstärks. Rapporten talar om ”representationens dubbelfälla”, det är försök att distansera sig från negativa skildringar samtidigt som den negativa bilden bekräftas.
Medan nyhetsmedierna på kort tid har genomgått en gigantisk teknisk förändring – den så kallade digitala revolutionen – har innehållet inte förändrats särskilt mycket. I alla fall när det gäller muslimer. Rapporteringen om muslimer är starkt negativ och stereotyp, visar DO:s studie. Den utfördes under vintern 2014-2015 och spänner över såväl radio och tv som press. Alla riksmedier finns med plus några regionala dagstidningar.
Medieforskningen i Sverige hade före 2001 inte specifikt studerat islam eller muslimer. Snarare användes begreppet ”invandrare” för att klumpa ihop alla som inte ansågs som svenska. Tidigt stod det klart att ”invandraren” var en negativt laddad stereotyp i nyhetsrapporteringen. ”Invandraren” framställdes som ”den Andre” och ett tydligt vi-och-dom kunde skönjas i rapporteringen.
Men efter 2001 är det framförallt på islam och muslimer som dessa mediala utestängningsmekanismer koncentrerar sig, enligt rapporten. Muslimer skildras sällan som individer utan som grupp. Islam blir en gruppmarkör i konflikt- och terrorrapportering. När något särskiljs handlar det om olika grupper till exempel ”islamister” eller ”shiamuslimska grupper”.
De teman som dominerar rapporteringen om islam och muslimer är säkerhet, terrorism och militära insatser. Vanligt är att rapportera om muslimer utomlands. På nationell nivå finns en klar tendens att internationella konflikter kopplas ihop med muslimer i Sverige. När islamofobi eller hot mot muslimer i Sverige blir nyheter skildras muslimer som enskilda personer i högre grad än i utrikesnyheterna. Huvudbilden är att muslimer framställs som förövare av våld och ibland också som offer för våld. I kulturartiklar är bilden något mer nyanserad och inte så hårt kopplad till våldsutövning – men då träder andra stereotyper fram, exempelvis att muslimer framstår om antimoderna och lättkränkta.
Ibland görs det gällande att 2001 och USA:s krig mot terrorismen som inleddes var startskottet för mediernas stereotypa skildringar av muslimer. Enligt DO:s rapport stämmer inte det. Internationell forskning visar att dagens mediebilder har rötter i gamla koloniala föreställningar om Orienten.
DO:s rapport innehåller också en del med intervjuer av redaktörer. De flesta är medvetna om att bilden av muslimer och islam är problematisk men de vet inte vad de ska göra för att förändra den. Nyhetsvärdering, mediedramaturgi och format framstår som så rigida att de inte går att förändra.
Jag känner igen resonemanget från mina år som kritiker av könsstereotyper som också är stabila över tid. Nyheter är konstruerade på ett förment rationellt och objektivt sätt som gör världen begriplig på ett sätt. Men det leder till en fastlåst världsbild – världsordning – och tankestruktur som bygger på skillnadstänkande och dominans. Frågan är om medierna kan ta sig ur denna låsning – och om världen i övrigt kan göra det?
