Med antologin Utvägar vill redaktörerna Edda Manga och Rebecca Vinthagen skapa plattformar för samtal och samarbete, eller för att citera bokens undertitel, feministiska allianser för en solidarisk framtid. För att smida medans järnet är varmt kombineras releasefester med panelsamtal och diskussion, i fyra städer. Miniturnén inleds i Göteborg den 16 februari och följs av nedslag i Uppsala, Malmö och Stockholm.

Projektet med antologin är en allians i sig, där Edda Manga och Rebecca Vinthagen kommer från skilda feministiska områden. Vinthagen med en bakgrund som utbildare i normkritiska frågor både inom konstnärliga yrken och organisationsutveckling samt grundare av Settings tillsammans med Lina Zavalia och Manga som hör hemma i akademin samt är redaktör på tidningen du just nu läser. Settings och Feministiskt Perspektiv möttes i ett samarrangemang redan i somras, när de anordnade Feministisk Talkshow under Nordisk Forum i Malmö. Antologin tar avstamp i de teman som utgjorde grunden till Nordiskt Forum och framför allt i de röster som hördes under Feministisk Talkshow.

– Vi hade en gemensam strävan efter intersektionell feminism och ville skapa en plattform för de frågorna, säger Rebecca Vinthagen om Feministiskt Perspektivs och Settings samarbete.

Uppvisa bredd och spretighet

Antologin kan ses som en fortsättning på det som började under konferensen i Malmö, och innehåller både återgivna samtal och intervjuer, men även texter som skrivits enkom för boken. De drygt 30 medverkande utgör ett axplock av några av de mest intressanta feministiska rösterna just nu, förklarar Rebecca Vinthagen. Här finns namn som Lena Berg (kurator), Sara Parkman (folkmusiker), Amina Wadud (professor i islamologi), Anneli Nordström (ordförande i Svenska Kommunalarbetareförbundet), Parvin Ardalan (författare och medborgarrättsaktivist) och Lisa Gålmark (historiker med miljöperspektiv) och många fler.

– Vi vill verkligen visa på den här bredden och spretigheten som finns inom feminismen, som vi inte tror att vi behöver släta över utan kan se som en styrka istället. Det finns så mycket inom feministisk teori och aktivism i dag som rör andra sätt att organisera oss i samhället. Det finns ju en poäng med att det är utvägar i plural. De här feministiska allianserna tror jag är helt nödvändiga idag när vi har starka rasistiska och anti-feministiska krafter.

– Alltså, vi är ju i en krissituation, säger Edda Manga. Världen är i brand helt enkelt, på många sätt. Det mest iögonfallande är att vi har en våg av fascistiska rörelser som håller på att ta sig in i olika parlament i Europa. Så vi har en politisk kris som också är kombinerad med att kapitalet bestämmer och slår sönder de demokratiska beslutsprocesserna. Man administrerar ett system, istället för att politisera frågor, och detta har ju haft oerhörda effekter i distributionen av makt och resurser i världen.

– Vi behöver politisk teori och var har det funnits politisk teori som verkligen har fört saker framåt under de senaste decennierna? Det är inom den feministiska teoribildningen, vi har en politisk filosofi som erbjuder någonting annat. Samtidigt är feminismen väldigt mångröstad. Det finns massa olika ståndpunkter, alla är inte överens.

– Det är feminismer, inte feminismen, understryker Rebecca Vinthagen. Och då behöver vi ha de här olika perspektiven

Maktkritiken central

Vad är det för potential som just den feministiska teorin eller metoden besitter?

– Det är för att maktkritiken är så central. Det är det som leder oss in på att titta på många olika strukturella ordningar parallellt, och som också möjliggör, i bästa fall, att synliggöra vår egen makt.

– Feminismen inom akademin har varit en av de teoretiska inriktningar som har haft någonting att säga helt enkelt, och som har utvecklats mest, menar Edda Manga.

Samtidigt som feminismen har vunnit mark är det viktigt att se inom vilka ramar den har gjort det. Edda Manga talar om hur det finns en feminism som är accepterad inom det politiska och ekonomiska systemet, så länge systemet inte kritiseras.

– Eftersom det har funnits ett maktövertagande från borgerligt håll de senaste 20 åren så har ju klassbegreppet blivit tabubelagt. Däremot så har de kunnat tolerera ett kvinnoperspektiv så att säga.

Det finns en maktkritik som är legitim och som har positioner inne i systemet.

– Men man ska inte låta sig luras, det är accepterat men inom väldigt snäva gränser, inflikar Rebecca Vinthagen.

– Ja, den feminism som accepteras är ju inte den som är systemkritisk. Det är acceptabelt att kritisera prostitution eller att vara emot hedersvåld, men det finns grupper som driver andra frågor. Vi har olika hierarkier inom feminismen och därför har vi haft många interna bråk där till exempel bruna kvinnor eller transkvinnor driver andra frågor. När feminismen börjar bli systemkritisk då blir den naturligtvis nedtystad och marginaliserad. Men då tänker jag på systerskapet och att behålla sin tillit, och det var lite grann den drömmen som var Nordiskt Forum. Och det blev ju så fruktansvärt att det inte blev så, säger Edda Manga med hänvisning till Solveig Hornes närvaro och den exkludering som många upplevde präglade konferensen.

– Vi ville ha en plats på forumet för att lyfta de här frågorna, säger Rebecca Vinthagen, därför att för oss är det helt omöjligt att ta isär dem, det är helt omöjligt att inte prata om rasism när vi pratar om sexism, eller att inte prata om heteronormativitet

– Och vi fyllde scenen med många andra röster, fortsätter Edda Manga. Från Feministisk Festival (den alternativa festivalen på Moriskan, reds anm.), från tredje världens feminister, anti-rasistiska feminister, poeter… Så det hände ju saker där, det födde möten och det talades om viktiga saker. Vi kan inte låta det förfaras, lite som att nu glömmer vi pinsamheten och så kastar vi ut barnet med badvattnet, det går inte.

– Och den här boken är ju en fortsättning på det vi gjorde där, och jag tror den enda dokumentationen utöver konferensens slutdokument. Som en slags skuggrapport.

Vitala allianser

Vilka allianser ser vi och vilka bör vi sträva efter?

– Jag tycker det är uppenbart att en av de mest livaktiga allianser som finns i Sverige nu är den mellan anti-rasismen och feminismen. Den har varit väldigt synlig förra året med alla demonstrationer, den är väldigt påtaglig. Något som i boken berörs av till exempel Foujan Rouzbeh, Ulrika Dahl och Nasim Aghili. Och det finns allianser mellan feminister som känner sig marginaliserade på olika sätt, menar Manga.

– Mellan transrörelsen och den anti-rasistiska rörelsen till exempel, säger Rebecca Vinthagen. Maria Ramnehill skriver en jätteintressant text i boken kring den performativa blicken där hon lyfter hur transperspektivet fördjupar feministisk teori.

Diskussionerna runt Nordiskt Forum handlade mycket om hur mindre organisationer och aktivistiska rörelser inte gavs samma möjligheter att medverka och påverka. Slutdokumentet riktar sig också mycket till högre instanser och det arbete som görs där. Att det finns en institutionell bas för jämställdhetsperspektiv menar både Manga och Vinthagen är nödvändigt för förändringsarbetet, men än nödvändigare är att kontakten mellan institutionerna och gräsrotsrörelsen upprätthålls. Allianser både horisontellt, mer eller mindre inom rörelsen, och vertikalt, mot den rådande makten, så att säga.

– Jag tror att man måste in i institutionerna där makten finns men jag upplever det som absolut livsavgörande att hålla kontakten mellan allianser. För det är ju ofta inom aktivismen och gräsrötterna som det radikala kommer, där man har möjlighet att tänka sig en annan värld, än när man är inne i ett regelsystem. Vissa kan vara helt kompromisslösa på barrikaderna och det är absolut nödvändigt, även om vi också behöver de som är beredda att kompromissa och jobba fram faktiska lagförslag, sätta sig i olika kommittéer, utredningar och så. Och det kan vara minst lika radikalt, fast en får ta ett steg i taget om en verkar inom institutionerna, säger Rebecca Vinthagen.

Fortsätta bilda allianser

Utmaningen ligger i att hitta kontaktytor mellan olika områden.

– De människor praktiskt jobbar med jämställdhet har inte så mycket kontakt med dem som jobbar teoretiskt, eller dem i en identitetsrörelse, säger Edda Manga. Det är genom att vi talar med varandra som saker kan uppstå. Man måste fortsätta bilda allianser mellan dem som redan är feminister men som befinner sig på helt olika arenor. Boken har en väldigt mångsidig avsändare och vi hoppas på en lika mångsidig mottagare.

Rebecca Vinthagen påtalar kulturens viktiga roll, i och med att den både skapar och belyser normer. Bidrag från poeter och teatergrupper har sin självklara plats i antologin.

– Populärkultur är också en väldigt viktig arena för att nå folk som kanske annars inte skulle nås. Vi måste komma ihåg att vi kan inte lösa allt med den här boken eller den här strategin, men det kan inte hindra oss från att ta det steget, annars blir man ju helt låst, vi måste börja någonstans.