IMF-ekonomerna Florence Jaumotte och Carolina Osorio Buitron konstaterar i en intervju att de traditionella förklaringarna till den ökade ojämlikheten i världen, tekniska framsteg och globalisering, inte är den verkliga orsaken. Istället har de funnit ett samband mellan försvagade fackföreningar – det vill säga den minskade andelen arbetstagare som är fackligt organiserade – och urholkningen av minimilönerna. Vidare förknippar de denna utveckling med ökande ojämlikhet i länder med avancerade ekonomier. Sverige nämns som ett exempel där ett land med hög facklig anslutningsgrad har stabila löneökningar i nivå med produktivitetsutvecklingen.

Av intervjun framgår att detta inte betyder att IMF-ekonomerna generellt rekommenderar högre fackföreningsanslutning och minimilöner. Men budskapet är ändå tydligt, skriver Owen Tudor, internationell chef på den brittiska fackliga federationen TUC, på organisationens blogg. IMF:s forskare har kommit fram till att fackföreningar och deras strävan efter bättre villkor leder till mer jämlik fördelning av inkomster.

Rika får behålla mer av sina inkomster när fackföreningar får mindre makt att pressa staterna att omfördela välstånd och investera i åtgärder som majoriteten av folket får nytta av.

Det tog IMF fyra månader att ge ut forskningsrapporten, vars preliminära resultat presenterades i form av en artikel på IMF:s hemsida i mars. Owen Tudor skriver att en cyniker skulle ha antytt att rapporten kan ha hållits tillbaka under förhandlingarna om en bailout för Grekland, med krav på åtgärder som enligt denna forskning kommer att öka ojämlikheten genom att försvaga fackföreningarna och kollektivavtal ytterligare.