Den senaste tiden har Karen Austin, projektledare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) (tidigare Ungdomsstyrelsen), sett ett genomslag i intresset för våldsförebyggande metoder. Men framtiden för det våldsförebyggande arbetet är ännu osäker. – När något går att koppla till frågor som män är intresserade av, som terrordåd, är det plötsligt fler som lyssnar, säger hon.
Terrordåd och extremism har öppnat upp för att sätta våldsförebyggande arbete på den samhälleliga agendan. Nu påbörjas en större pilotsatsning av våldspreventivt arbete i Västerås och Borås. De senaste veckorna har Karen Austin förekommit en hel del i media, där hon pratat om hur maskulinitetsnormer påverkar våld – och hur det går att förebygga. Nu släpper MUCF, Unizon och Män för Jämställdhet (MFJ) handboken Inget att vänta på, som ger konkreta råd om hur våldsförebyggande arbete med en genusansats kan se ut.
– Den feministiska rörelsen har omedvetet stängt dörren för män i de här frågorna tidigare, säger hon.
Men genom att bland annat prata om mäns erfarenheter av våld och hur män blir utsatta, upplever hon att män nu känner sig mer inkluderade än tidigare.
– Vi pratar om mäns del i detta, det är ju många grejer som drabbar dem också. Vi jobbar bland annat med att hitta ord som både män och kvinnor känner sig berörda av.
Når nya målgrupper
Karen Austin pratar också om vikten av att fokus är att prata om hur det våldsförebyggande arbetet ska gå till – inte bara att det förekommer.
– Vi gör det till det folkhälsoproblem det är och ser ett mycket större intresse nu, framför allt från kommuner och skolor, målgrupper som vi tidigare haft svårt att nå, säger hon.
Magnus Loftsson är projektledare för Män för jämställdhet (MFJ) och är en av författarna till boken. Han jämför det förebyggande arbetet mot våld med 50-talets barnolyckskommitté som tillsattes för att minska barnolyckor.
– Då togs det fram bilbarnsstolar, ofarliga elkontakter och barn fick lära sig simma. Nu måste vi komma på vilka prylar vi behöver för att förebygga våld, säger han.
2015 börjar ett pilotprojekt som MFJ driver med finansiering från Allmänna arvsfonden. Projektet går ut på att använda sig av den våldsförebyggande modellen som tagits fram i handboken i två pilotkommuner, Västerås och Borås.
Långsiktiga resultat
Magnus Klingberg är utvecklingsledare för de kommunala gymnasieskolorna i Västerås. Det treåriga projektet kommer handla om att utbilda gymnasielärare i våldspreventiva metoder. De kommer också att använda sig av det så kallade ”peer to peer”-perspektivet, som handlar om jämlik handledning, där till exempel elever kommer handleda varandra. Magnus Klingberg ser pilotprojektet som en naturlig del i arbetet med allas lika värde.
– Det borde vara självklart att jobba med sådant här. Och det känns särskilt viktigt att det finns ett genusperspektiv i det, säger han.
Han hoppas på både en kortsiktig förändring i det sociala klimatet i skolorna, med mindre bråk och mer respektfullt språk. Men han hoppas också på långsiktiga resultat.
– Jag ser det här som en långsiktig prevention mot till exempel mäns våld mot kvinnor. Förhoppningen är också att fler aktörer än gymnasieskolorna ska börja jobba med det här. Till exempel idrottsrörelsen och utvecklingsledare från andra skolformer, säger han.
De våldsförebyggande metoderna handlar bland annat om att förstå mekanismerna som utgör grunden för våld. Magnus Loftsson nämner sexism, rasism, homofobi och stereotypa bilder av manlighet som tydliga varningssignaler.
– Genom att se varningssignalerna kan vi hinna förhindra våld, säger han.
Jämställdhetsministern informerad
MUCF har haft i uppdrag från den förra regeringen att utbilda inom ämnet och hoppas i och med vårbudgeten på höjda anslag för att kunna fortsätta arbetet. Men Karen Austin säger att framtiden är osäker.
– Det handlar om småpengar för regeringen, men det skulle innebära stora förändringar för oss. En del kommuner kommer att jobba med detta med hjälp av sina egna medel, men vår hjälp behövs, säger hon.
Det de vill göra är att bemöta den efterfrågan som visats den senaste tiden.
– Vi vill fortsätta stötta kommunerna i det här våldspreventiva arbetet. Kommunerna själva säger att de i sådant här tidigt stadium inte mäktar med att göra detta själva, säger Karen Austin.
– De behöver en myndighet som stimulerar, utvärderar och anordnar konferenser och utbildningar.
Hon säger att de låtit politikerna ta del av arbetet de gjort och den efterfrågan som finns.
– Regeringen är väl medvetna om vad vi har gjort. Jämställdhetsministern har full insikt, säger hon.
