Det var i februari som startskottet gick för det feministiska valet. Kvinnosaksförbundet Unionen, Finlands starkaste feministiska röst, organiserade en helkväll med Gudrun Schyman från Feministiskt initiativ (Fi) som hedersgäst. Schyman pratade om genusplogning och behovet av ett finskt Fi. Samtidigt lanserades ”Det feministiska vallöftet”, en webbaserad kampanj som har stöd av flera kvinnoorganisationer och vars rosa grafik påminner om Fi.

Så här några dagar innan parlamentsvalet är Unionens ordförande Katju Aro nöjd med hur kampanjen avlöpte. Mer än trehundra kandidater, av totalt 2 146, har avlagt löfte att verka för jämlikhet, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Kandidaterna kommer från partier både på vänster- och högerskalan. Samtidigt lovade 3 329 väljare att rösta feministiskt i det stundande valet. Kampanjen har uppmärksammats i medierna och även levt sitt eget liv med privatpersoner som har använt hashtaggen #feministisetvaalit.

– Vi hade ingen aning om hur stort stödet för en feministisk politik var i Finland. Vi tyckte oss se ett ökat intresse men det var svårt att säga hur stort det faktiskt var. Inför EU-valet i maj förra året var det till exempel bara två kandidater som kallade sig feminister. Sedan hade vi inte mycket tid, och det vi kunde göra var den här webbsidan som fungerar som ett virtuellt feministiskt parti, där kandidater från olika partier kan komma ut som feminister. Och väljare kan hitta kandidater att rösta på. Över lag så tycker jag att vi har fått bra feedback, även om det också har varit negativa reaktioner från antifeministiskt håll. Kampanjen har uppmärksammats i media och även levt sitt eget liv med privatpersoner som till exempel har använt #feministisetvaalit.

Inte tabu längre

Nina Nyman, chefredaktör för den svenskspråkiga tidskriften Astra, håller med om att feminismen har fått ett uppsving på sistone.

– Det är inte längre tabu med feminism. Själv får jag många fler förfrågningar om att diskutera feminism i skolor och media. Intresset är stort, och det är väldigt kul och lovande. Även om jag får förklara mycket och ibland svara på frågan om feminismen gått för långt.

Hon tror att Fi:s framgångar i Sverige har spelat stor roll för den finska feminismens uppsving. Katju Aro håller med, men lyfter också fram en mörkare förklaring till feminismens framväxt.

– Under de senaste tio åren har konservativa rörelser ökat i hela världen, och Finland är inget undantag. Det har länge funnits en mansrörelse, och på senare tid har Finland också fått en rasistisk rörelse. Så i viss mån är det feministiska intresset en motreaktion från personer som förfäras över utvecklingen. Rasismen är numera överallt, bland annat tack vare internet. Vi har också sett fler hatattacker på feminister, ju mer uppmärksamhet vi får.

Maryan Abdulkarim, Unionens vice-ordförande och grundare av det antirasistiska nätverket Antirasismi X, har också följt valkampanjen med oro.

– Rasism diskuteras i princip bara när sannfinnländarna säger något befängt. Det blir reaktioner att så där får man inte säga. Att sannfinnländarna känner sig bekväma med att öppet säga extremt rasistiska saker är väldigt oroande.

Abort och ekonomifrågan

Den överskuggande frågan i årets val är ändå ekonomin. Finland kämpar med en fem år lång recession och frågan är hur man ska få fart på tillväxten igen. Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s sänkte nyligen Finlands betyg på grund av de svaga tillväxtutsikterna – som beror på Europas snabbast åldrande befolkning och bristen på arbetskraft. I opinionsundersökningarna leder det liberala Centerpartiet som lyckats att vinna väljare under sin nye partiledare Juha Sipilä, en it-miljonär. Men Sipilä är också læstadian och har sagt att abort är fel på ett moraliskt plan, även om han inte vill ändra på lagen. Om han väljer att bilda regering med andra abortmotståndare, till exempel Kristdemokraterna och Sannfinnländarna, kan det innebära ett allvarligt bakslag för kvinnors och hbt-personers rättigheter.

Behövs det då ett feministiskt parti i Finland?

Katju Aro: – En del av vår kampanj var att försöka undersöka detta. Nu verkar det som att det finns ett intresse men det är svårt att säga om det är tillräckligt stort för att bilda ett parti som också får mandat. Men innan var jag osäker om vi behöver ett feministiskt parti och nu är jag övertygad om det.

Maryan Abdulkarim är övertygad: - Det finns ett desperat behov av ett feministiskt, antirasistiskt parti som ger utrymme åt marginaliserade röster. Vänsterförbundet är för tillfället det enda partiet som talar om rasism, men de ger inte utrymme till rasifierade kandidater. Fler och fler kallar sig feminister, men de flesta av dem är privilegierade – jag räknar mig själv till dessa privilegierade eftersom jag har utbildning, jag är inte rörelsehindrad, jag pratar flera språk – men för att skapa en massrörelse måste vi nå ut bortom dessa få privilegierade. Så ett feministiskt parti skulle vara ett sätt att få representationen rätt från början.

Nina Nyman: – Ja! Och varför inte många? Alla länder behöver ett feministiskt parti, eller flera. Det är en mycket bra utveckling vi ser i Sverige med Fi som tar upp frågor som inte behandlats inom politiken tidigare, eller som fått väldigt lite uppmärksamhet, och på så sätt tvingar de andra partierna att ta ställning. En sån drivande kraft önskar jag mig också i Finland. Dessutom erbjuder feminismen en bred kunskapsbas som det känns absurt att så få politiker utnyttjar.